Nu har jag kommit till den punkten att jag måste ha en älskare!!
Jag har en sambo och vi är ihop av bekvämlighetsskäl.
Men jag saknar kärlek, passion och åtrå. Har inte kysst en man på 6 år!! Har 6 med min sambo utan att kyssa honom!! Lång historia! Men nu börjar jag känna igen.
Jag är 35 år, glad och ser ok ut. Har bra arbete och inkomst. Är en vettig person men haft lite otur.
Skulle du kunna ha ett förhållande med en sån som jag?
Nu har jag kommit till den punkten att jag måste ha en älskare!!
Jag har en sambo och vi är ihop av bekvämlighetsskäl.
Men jag saknar kärlek, passion och åtrå. Har inte kysst en man på 6 år!! Har 6 med min sambo utan att kyssa honom!! Lång historia! Men nu börjar jag känna igen.
Jag är 35 år, glad och ser ok ut. Har bra arbete och inkomst. Är en vettig person men haft lite otur.
Skulle du kunna ha ett förhållande med en sån som jag?
Skulle absolut kunna ställa upp och träffa dig i smyg , men hade ju varit kul o lärt känns varandra först ???????????????
J varför inte, man måste ju njuta utav livet
Jag har flera arbetskamrater som flörtat men jag har aldrig svarat på det just pga respekten! Eftersom mitt jobb är viktigt för mig och jag vill bli respekterad skulle jag aldrig riskera den bilden av mig.
Skulle mina barn få reda på att jag har varit otrogen mot deras pappa skulle jag hellre dö.
Skulle jag bli kär i min kk skulle jag jubla av glädje om det var ömsesidigt och lämna min man.
Jag vilk bara ha EB hemlig kk utan risk för att bli påkommen. Tills ungarna är stora.
Herregud så hemskt.
Nu har jag kommit till den punkten att jag måste ha en älskare!!
Jag har en sambo och vi är ihop av bekvämlighetsskäl.
Men jag saknar kärlek, passion och åtrå. Har inte kysst en man på 6 år!! Har 6 med min sambo utan att kyssa honom!! Lång historia! Men nu börjar jag känna igen.
Jag är 35 år, glad och ser ok ut. Har bra arbete och inkomst. Är en vettig person men haft lite otur.
Skulle du kunna ha ett förhållande med en sån som jag?
Min situation liknar din, även om det för vår del har gått betydligt längre. Vi har inte ens sex längre, sedan många år tillbaka och våra barn börjar bli stora.
Jag har full förståelse för dina tankar och känslor. Jag har valt att inte vara otrogen. För en man är det rätt enkelt eftersom kvinnor sällan tar ordentliga initiativ. Så länge inte vi själva tar de avgörande stegen så händer inget. Men risken att jag skulle ge efter om tillfälle bjöds är stor. Och jag skulle inte ha det minsta dåliga samvete för det.
Varför ska jag bekymra mig över att jag ägnar mig åt en aktivitet som min fru inte är det minsta intresserad av?
I sådana här trådar dyker det alltid upp en kör som hävdar att saken är enkel; antingen lämnar du eller så finner du dig i att inte ha ett (tillfredsställande) sexliv.
Jag skräms ibland av insikten att jag troligen aldrig mer kommer att ha sex i mitt liv om jag inte lämnar min fru eller är otrogen. Men den känslan kommer kören av moralister aldrig att ens försöka förstå. Den part som inte bryr sig om din längtan efter närhet och kyssar kommer aldrig att få kritik av denna kör. Men du kommer att sablas ned för att de tankar du tänker. Dessa människor lever i en svartvit värld där saker är enkla och okomplicerade och det enklaste de kan tänka sig är att bryta ett förhållande. Att det finns barn med i bilden, eller att det kanske till och med finns känslor för den parten som är ointresserad av sex, är inget som passar i körens ekvation.
Vi som har hamnat i den här typen situation vet att det inte är fullt så enkelt som kören av moralister vill få det till.
På frågan om jag skulle kunna ligga med dig svarar jag: Om jag skulle söka sex utanför mitt sexlösa äktenskap så skulle det vara med en som du, som är i en situation liknande min egen och förstår läget. Till syvende og sidst skulle dock frågan avgöras av vem du är som person. Även om det handlar om en affär vid sidan av, vill jag att det ska vara med en person som jag finner attraktiv, även när det gäller personligheten.
Min situation liknar din, även om det för vår del har gått betydligt längre. Vi har inte ens sex längre, sedan många år tillbaka och våra barn börjar bli stora.
Jag har full förståelse för dina tankar och känslor. Jag har valt att inte vara otrogen. För en man är det rätt enkelt eftersom kvinnor sällan tar ordentliga initiativ. Så länge inte vi själva tar de avgörande stegen så händer inget. Men risken att jag skulle ge efter om tillfälle bjöds är stor. Och jag skulle inte ha det minsta dåliga samvete för det.
Varför ska jag bekymra mig över att jag ägnar mig åt en aktivitet som min fru inte är det minsta intresserad av?
I sådana här trådar dyker det alltid upp en kör som hävdar att saken är enkel; antingen lämnar du eller så finner du dig i att inte ha ett (tillfredsställande) sexliv.
Jag skräms ibland av insikten att jag troligen aldrig mer kommer att ha sex i mitt liv om jag inte lämnar min fru eller är otrogen. Men den känslan kommer kören av moralister aldrig att ens försöka förstå. Den part som inte bryr sig om din längtan efter närhet och kyssar kommer aldrig att få kritik av denna kör. Men du kommer att sablas ned för att de tankar du tänker. Dessa människor lever i en svartvit värld där saker är enkla och okomplicerade och det enklaste de kan tänka sig är att bryta ett förhållande. Att det finns barn med i bilden, eller att det kanske till och med finns känslor för den parten som är ointresserad av sex, är inget som passar i körens ekvation.
Vi som har hamnat i den här typen situation vet att det inte är fullt så enkelt som kören av moralister vill få det till.
På frågan om jag skulle kunna ligga med dig svarar jag: Om jag skulle söka sex utanför mitt sexlösa äktenskap så skulle det vara med en som du, som är i en situation liknande min egen och förstår läget. Till syvende og sidst skulle dock frågan avgöras av vem du är som person. Även om det handlar om en affär vid sidan av, vill jag att det ska vara med en person som jag finner attraktiv, även när det gäller personligheten.
Min situation liknar din, även om det för vår del har gått betydligt längre. Vi har inte ens sex längre, sedan många år tillbaka och våra barn börjar bli stora.
Jag har full förståelse för dina tankar och känslor. Jag har valt att inte vara otrogen. För en man är det rätt enkelt eftersom kvinnor sällan tar ordentliga initiativ. Så länge inte vi själva tar de avgörande stegen så händer inget. Men risken att jag skulle ge efter om tillfälle bjöds är stor. Och jag skulle inte ha det minsta dåliga samvete för det.
Varför ska jag bekymra mig över att jag ägnar mig åt en aktivitet som min fru inte är det minsta intresserad av?
I sådana här trådar dyker det alltid upp en kör som hävdar att saken är enkel; antingen lämnar du eller så finner du dig i att inte ha ett (tillfredsställande) sexliv.
Jag skräms ibland av insikten att jag troligen aldrig mer kommer att ha sex i mitt liv om jag inte lämnar min fru eller är otrogen. Men den känslan kommer kören av moralister aldrig att ens försöka förstå. Den part som inte bryr sig om din längtan efter närhet och kyssar kommer aldrig att få kritik av denna kör. Men du kommer att sablas ned för att de tankar du tänker. Dessa människor lever i en svartvit värld där saker är enkla och okomplicerade och det enklaste de kan tänka sig är att bryta ett förhållande. Att det finns barn med i bilden, eller att det kanske till och med finns känslor för den parten som är ointresserad av sex, är inget som passar i körens ekvation.
Vi som har hamnat i den här typen situation vet att det inte är fullt så enkelt som kören av moralister vill få det till.
På frågan om jag skulle kunna ligga med dig svarar jag: Om jag skulle söka sex utanför mitt sexlösa äktenskap så skulle det vara med en som du, som är i en situation liknande min egen och förstår läget. Till syvende og sidst skulle dock frågan avgöras av vem du är som person. Även om det handlar om en affär vid sidan av, vill jag att det ska vara med en person som jag finner attraktiv, även när det gäller personligheten.