• universalwoman

    Han struntar helt i sitt barn!

    Jag undrar..

    Jag har blivit lämnad ensam som gravid i tredje trimestern och detta av en man som liksom jag önskade detta barn från början. Han har helt plötsligt fått panik över att binda sig trots att detta är hans fjärde barn och han vet mycket väl vad ett barn innebär. Han kom väl på att singellivet lockar mer och bekräftelsebehovet hos honom är gigantiskt då han redan letar nya kvinnor på nätet. Han behandlar mig som luft, kränker och nedvärderar mig. Detta har gjort att jag har hamnat i en depression utan dess like, jag får hjälp av psykiatrin och mödravården.

    Jag har tidigare haft fölorasninsgdepression och är såklart orolig för det även nu.

    Jag har sökt hans kontakt för att hjälpa till den första tiden om jag skulle behöva pga min depression.

    Han säger att han har bokat en resa utomlands lagomt till förlossningen för att han ska jobba. (Hans han val) Han flyr alltså hellre.

    Min undran är om han kan strunta i ansvaret så och sonika komma tillbaka sedan när han INTE jobbar för att få lite shysst kvalitetstid med sitt barn.

    Det känns... Så orättvist. Jag kan inte rå för min depression som han har försatt mig i, och jag har ingen annan än honom som lurade mig och sa att han ville ha vårat barn från början.

  • Svar på tråden Han struntar helt i sitt barn!
  • Barbados
    universalwoman skrev 2018-02-18 22:04:51 följande:

    Ska han skriva på att han inte vill HA vårdnaden också eller faller inte vårdnaden på mig automatiskt ? Vi är ju inte gifta... Så får han söka efter umgängesmöjligheter senare när han råkar ha tid för sitt egna barn...


    Om ni inte är gifta när barnet föds så får du automatiskt ensam vårdnad.

    Du kan läsa mer om detta på domstolens hemsida: www.domstol.se/Familj/Foraldrar-och-barn/Vardnad/

    Att fastställa faderskapet är en sak. Hur ni gör med vårdnaden och umgänget är något annat. Men för att pappan ska kunna göra gällande sina rättigheter, dvs. kräva vårdnad eller umgänge med barnet, så måste det såklart först vara fastställt att han är far till barnet.
  • Queennr1
    universalwoman skrev 2018-02-18 20:25:26 följande:

    Om han en dag kommer då när han inte jobbar och är redo för lite shysst häng med sitt barn, ska jag då bara tillmötesgå honom leendes?

    Såklart att vårt barn har rätt till sin pappa och vårt barn kommer ju en dag att undra tänker jag..


    Le behöver du väl inte göra, men ja du ska vara tillmötesgående och göra vad du kan för att pappa och barn ska få en god relation. Inte som en tjänst till honom utan för att det ska bli bra för ditt barn. Dina egna sårade känslor får du då helt enkelt lägga åt sidan.
  • universalwoman

    [quote=78481971][quote-nick]Queennr1 skrev 2018-02-18 23:01:19 följande:[/quote-nick]Le behöver du väl inte göra, men ja du ska vara tillmötesgående och göra vad du kan för att pappa och barn ska få en god relation. Inte som en tjänst till honom utan för att det ska bli bra för ditt barn. Dina egna sårade känslor får du då helt enkelt lägga åt sidan.[/quot

    Det är inte bara mig han sårar, han struntar i sitt barns födelse och den första tiden. Det kommer hans barn att få veta när barnet blir stor så han biter sig själv i arslet :)

  • Queennr1
    universalwoman skrev 2018-02-18 23:25:15 följande:

    [quote=78481971][quote-nick]Queennr1 skrev 2018-02-18 23:01:19 följande:[/quote-nick]Le behöver du väl inte göra, men ja du ska vara tillmötesgående och göra vad du kan för att pappa och barn ska få en god relation. Inte som en tjänst till honom utan för att det ska bli bra för ditt barn. Dina egna sårade känslor får du då helt enkelt lägga åt sidan.[/quot

    Det är inte bara mig han sårar, han struntar i sitt barns födelse och den första tiden. Det kommer hans barn att få veta när barnet blir stor så han biter sig själv i arslet :)


    Om han om några månader får tillbaks vettet och får en god relation med barnet framöver. Varför tror du då att det som hände de första månaderna skulle få nån särskilt stor betydelse i deras relation? Och varför skulle barnet ens behöva veta det? Du förstår väl att det är ditt barn som främst får lida om du på nåt vis använder detta mot honom framöver? Barn är inga vapen som ska användas för att lära en dum experter nån slags läxa. Om han nu eller om ett år tar sitt förnuft till fånga så är det bara att tacka och ta emot och vara oändligt tacksam över att ditt barn får slippa växa upp med känslan av att vara bortvald. Då måste du kunna skilja på er relation och relationen mellan barn och far. Återigen, inte som en tjänst till honom utan för att det är bäst för barnet. Och att göra det som är bäst för barnet är ett åtagande du inte kan rucka på.
  • universalwoman
    Queennr1 skrev 2018-02-19 00:15:40 följande:

    Om han om några månader får tillbaks vettet och får en god relation med barnet framöver. Varför tror du då att det som hände de första månaderna skulle få nån särskilt stor betydelse i deras relation? Och varför skulle barnet ens behöva veta det? Du förstår väl att det är ditt barn som främst får lida om du på nåt vis använder detta mot honom framöver? Barn är inga vapen som ska användas för att lära en dum experter nån slags läxa. Om han nu eller om ett år tar sitt förnuft till fånga så är det bara att tacka och ta emot och vara oändligt tacksam över att ditt barn får slippa växa upp med känslan av att vara bortvald. Då måste du kunna skilja på er relation och relationen mellan barn och far. Återigen, inte som en tjänst till honom utan för att det är bäst för barnet. Och att göra det som är bäst för barnet är ett åtagande du inte kan rucka på.


    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.
  • Wolfie13
    universalwoman skrev 2018-02-19 01:02:49 följande:

    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.


    Men herregud vill du få ditt barn att må dåligt också?! Skäms på dig alltså
  • Wolfie13

    Och inga av de här sidorna visade han upp innan? Han är alltså en strålande far till sina andra ungar?

  • Kanttant
    universalwoman skrev 2018-02-19 01:02:49 följande:

    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.


    Såvida det inte rör sig om såpass allvarliga saker att det hotar barnets säkerhet, nej - då borde du inte säga något alls. Om barnet senare i mer vuxen ålder (sen tonår/tidig tjugoårsålder) frågar om det kan du absolut svara ärligt. Men, rör det sig inte om något som hotar barnets välmående så lägg inte det på barnets axlar. Med typ 95% säkerhet kommer det du säger inte förändra att barnet undrar om sin pappa och vill ha en relation till honom, om du då berättat allt sådant här som hänt innan gör du bara så att barnet kommer ha skuldkänslor och må dåligt för att denne ändå vill känna sin pappa.
  • Queennr1
    universalwoman skrev 2018-02-19 01:02:49 följande:

    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.


    Barnet finns ju inte ännu, så ännu kan han ju ej ha gjort nåt mot barnet.
  • Barbados
    universalwoman skrev 2018-02-19 01:02:49 följande:

    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.


    Utan att veta om vad som har hänt så har jag full förstående för hur du känner just nu. Du vill skydda dig och ditt barn mot att drabbas av mer ont. Mitt råd är dock att du tar en dag i taget. Du behöver inte bestämma idag hur du ska göra framöver. Lev i nuet. Och var arg, ledsen och besviken på pappan så länge könslorna finns där.

    Men, som de andra har skrivit ovan, är det även mitt tips att du efter att barnet har kommit till världen försöker skilja på din och barnets relation med pappan. Jag har till viss del vuxit upp mittemellan mina föräldrar och det är en hemsk situation för ett barn. En person som är en hemsk partner kan ändå vara en bra förälder. Och barn har inte mognad nog att förstå vuxna relationer och komplikationer, inte ens i tonåren. Istället behöver de kärlek och trygghet. Precis som vi vuxna.
  • Wolfie13
    universalwoman skrev 2018-02-19 08:34:55 följande:

    Jag är ledsen men ni vet inte allt.


    Men det spelar ingen roll vad vi vet eller ej, man drar aldrig in ett barn i problem mellan vuxna. Man skyddar barnet. Förstår du inte det?

    Och eftersom du inte svarade på min fråga så gissar jag att det inte kom som en överraskning om vad för sorts far han redan är.
  • Wolfie13
    universalwoman skrev 2018-02-19 09:02:44 följande:

    Jag förstår att det är viktigt att vara beserwissers för en del av er här.

    Ni vet inte allt och så enkelt är det. Puss


    Klart vi inte vet allt, det är ju din tråd. Men du framstår bara som omogen , så grattis till din egen soppa och val av pappa.

    Stackars barn tycker jag bara. Själv ger jag mina en trygg å stabil uppväxt
  • Jw83
    universalwoman skrev 2018-02-19 09:02:44 följande:

    Jag förstår att det är viktigt att vara beserwissers för en del av er här.

    Ni vet inte allt och så enkelt är det. Puss


    Det vi vet är att du vill straffa ditt barn för att barnets pappa inte vill ha dig längre. Det är orättvist mot barnet. Pappan har inte behandlat barnet illa eller skitit i barnet för barnet finns inte ännu. Helt krasst så är det inte ens säkert att det blir ett barn av graviditeten. OM det blir ett barn och om han kommer och vill umgås med barnet och sedan ha varanna vecka så är det bra. Att han inte vill ha ett förhållande med dig längre påverkar inte han rätt till barnet eller barnets rätt till honom.

    Akta dig från att hindra umgänge i framtiden. En psykiskt sjuk mamma som försöker hindra umgänge mot en pappa som kämpar för barnets rätt till båda föräldrarna ser inte bra ut i en framtida vårdnadstvist.
  • mockingbird

    Det spelar egentligen ingen som helst roll vad han har och inte har gjort tidigare (mot dig?). Det är förmodligen ett problem mellan dig och honom, inte mellan honom och hans barn.

    Akta dig för att dra in barnet i era egna problem, jag Har varit det barnet en gång i tiden och det slutade inte lyckligt, speciellt inte för mamman, som resonerade som du.

    Såvida han inte är pedofil förstås eller försökt att skada sina egna barn. Men då antar jag att du inte skulle sitta här och beklaga dig över att han övergett er.

    Så alltså, såvida han inte är farlig för barnen/barnet, så kan du inte göra någonting. Och är det så pass, så måste du gå genom myndigheter för att få hjälp med att hålla honom borta från umgänge/relation med barnet.

  • Queennr1
    universalwoman skrev 2018-02-19 01:02:49 följande:

    Jag förstår att det låter enkelt för dig men om du visste allt så skulle du förstå att det inte är så enkelt och vad han har gjort mot oss redan. När barnet är stort nog ska det få veta allt så allvarligt är det.


    Vem har sagt att det är enkelt. Allt i livet är inte enkelt. Det är skitsvårt för mig exempelvis att låta exet som jag fullständigt hatar komma och bo hos mig en långhelg då och då när han kommer från sitt nya hemland för att hälsa på vårt barn, men likförbannat gör jag det, och håller god min för mitt BARNS skull. För egen del önskar jag människan helt ärligt död. Men jag som förälder måste kunna skilja på vår vuxenrelation och barnets relation med sin far. Det ingår i mina åtaganden som förälder.
  • Wolfie13
    Queennr1 skrev 2018-02-20 13:12:15 följande:
    Vem har sagt att det är enkelt. Allt i livet är inte enkelt. Det är skitsvårt för mig exempelvis att låta exet som jag fullständigt hatar komma och bo hos mig en långhelg då och då när han kommer från sitt nya hemland för att hälsa på vårt barn, men likförbannat gör jag det, och håller god min för mitt BARNS skull. För egen del önskar jag människan helt ärligt död. Men jag som förälder måste kunna skilja på vår vuxenrelation och barnets relation med sin far. Det ingår i mina åtaganden som förälder.
    Ts verkar inte förstå det här alls, hon kanske är ganska ung.. Synd bara att det går ut över barnen, speciellt när det finns två föräldrar som inte är stabila.
Svar på tråden Han struntar helt i sitt barn!