Stora tråden om IVF med PGD

Hej! Jag är också i färd med att göra IVF med PGD, eller rättare sagt så har jag precis fått hem brevet där det framgår att det är en rad månaders väntetid till första besöket på Karolinska, varpå det därefter kan dröja upp till ett år innan själva behandlingen kan börja. Hur länge fick du vänta på första besöket?

Min bakgrund lite kort: Har försökt få barn i tre år lite drygt men inte kunnat på egen hand till följd av PCO. Efter hormonstimulering lyckades vi, men fick ett sent missfall. Påbörjade IVF efter en längre period av misslyckade hormonbehandlingarna. Blev gravid men så i vecka 21 upptäcktes grava missbildningar varpå den genetiska utredningen påbörjades. Gjorde en ny IVF-behandling som lyckades med avslutades i v 17 pga infektion och/eller försvagad livmoderhalstapp. I samband med det fick vi besked om att min sambo & jag bär på samma ovanliga gen som ger en 25 % risk för dödlig missbildning.

Så nu börjar den långa väntan på att än en gång köa för IVF. Under tiden så får vi inte göra vanliga provrörsbefruktningar och jag har svårt att veta hur jag riktigt ska överleva väntan.

Hur känns det för dig? Har du fått nån information om hur lång tid det kan ta innan du får påbörja behandlingen?

UndrandeSökare. En väldigt ovanlig gen, Kant1, ger omfattande skelettmissbildningar.

Hej!

Vill bara återkoppla kring tidsaspekt runt PGD. I början av januari la vi fram önskemål om tid hos läkare vid Akademiska sjukhuset avseende remiss om PGD. Vi fick en tid i slutet av januari & fick därefter en tid hos Karolinska i Huddinge/Solna i april. I december fick vi besked om att vår metod var färdig (genom inlogg på 1177) och fick påbörja den långa metoden direkt. Så nu kör jag nässpray & sprutor till mitten av januari då det blir äggplock & alla eventuella ägg fryses ned i fem veckor i väntan på ett FET.

Förutom en gnagande oro har jag också några frågor. Min största fundering är rörande min stimulering. Vi har ju två, alternativt tre försök i Sverige & det gör ju det än viktigare att optimera våra chanser. Sist vi gjorde IVF kände jag inte av stimuleringen & vi fick ut 10 ägg vilket ledde till 3 blastocyster. Är nu inne på att försöka övertyga läkaren om att stimulera mig mycket hårdare. Är beredd på att ta risken med överstimulering och har dessutom nyligen läst en studie från Sahlgrenska som visat att det är optimalt med upp till 18 ägg från tidigare 10 ägg.

Min fråga är således om jag ska vara enträgen i min önskan om en ordentlig stimulering eller om det är dumt. Finns det risk att de avbryter försöket om det blir för många ägg/de ser tecken på överstimulering?

Hoppas alla som läser tråden haft en överkomlig jul, även om jag antar att den varit mest ledsam...