Jag har slösat bort mer än halva mitt liv på dåliga relatipner

Herregud... Jag inser att mer än 50% av mitt liv har gått åt till att bråka och gråta och idag sitter jag än en gång och är ledsen över en relation jag har haft länge.

Alla mina relationer har byggts på helt fel grunder inser jag i efterhand. Jag har varit glad över uppmärksamheten först, efter att ha varit mobbad som liten vände det i tonåren och helt plötsligt ville alla ha mig och jag var bara glad att någon gillade mig. Eller ja, jag trodde det. Dom ville bara ha min kropp.

Sen har jag tyckt synd om en hel massa män och velat hjälpa dom och ge dom uppmärksamhet för att stärka deras självkänsla. Sen hamnat i en relation och känt mig "tvingad" att fortsätta. Varför? Ja... Vet inte? Inte velat såra den andra? Hatar uppbrott och konflikter.

Har varit i en relation med våld också och kämpade på där i två år.

Idag saknar jag inte en enda av mina ex. Tvärtom, ibland blir jag äcklad av tanken på att jag har kysst dom och haft sex med dom. Och en känsla av att jag har och ger i relationer och får ingen respekt tillbaka.

Två år av mitt liv har jag varit singel och jag har aldrig mått så bra som då. Livet var lugnt och enkelt. Jag jobbade och hade bra med pengar, hälsade på vänner, hade intressen. Sen träffade jag någon som var helt annorlunda än alla andra.

Och nu har vi kämpat. I åratal. Med bråk, låna diskussioner, tårar och kämpande och jag är fan helt slut.

Varför blir det såhär? Vad gör jag?!