Klarar man av förlossningen HELT oförberedd?

Ja det går jättebra. Jag gjorde så också, litade på kroppen liksom. Men det kan vara bra att vara en ganska lugn person i botten då. Ett tips dock som jag hade upplevt som det bästa/enda tipset jag behövt: när det känns som att man inte klarar av smärtan längre och knappt får vila mellan värkarna (jag hade lustgas/tens) så är det snart klart och max en halvtimme kvar om allt går bra. Det hade varit skönt att veta det så man inte tror att det är flera timmar och tappar modet pga det.

Iaf har det varit så för mig på mina förlossningar.

Jag läste inte heller på innan! Du kan förlita dig på personalen och det din BVC sköterska berättar för dig och ?det man bara vet? :)

Läs på mer om hur du på bästa sätt kan förbereda kroppen inför förlossningen istället :)

Jag ville inte höra en massa berättelser om förlossningar och bli skrämd.
Så jag tänkte att jag litar på personalen.

Ja, men en sak är viktig och kan underlätta massor: läsa på om förlossningens olika faser.

Jag var ganska ointresserad innan förlossningen. Varför grotta ner sig i allt som skulle kunna hända liksom? Det är jobbigt nog ändå, resonerade jag. Jag gick inga kurser.

Barnet föddes ändå, såklart! Hur mycket man än läst innan så tror jag att det är annorlunda när man väl är där.

Absolut. Dessutom, många som "läser på" och förbereder sig blir bara besvikna när allt inte går som de planerat för. Hur många av de historierna har man inte läst här.

Läste på om förlossning, lyssnade på historier och gick in för det med att ta det ett steg i taget. Mentalt förberedd på det värsta och då var allt under det rena semestern

Om du inte hinner med vissa smärtlindringar, vet du om alternativ mm isf? Vad som kan påverka värkarna eller barnet?

Du behöver inte läsa på om du inte vill, chansen att din kropp vet vad den ska göra är väldigt stor, och personalen är där för att hjälpa dig.

Ja, det går jättebra att inte läsa på så mycket.

Dock så verkar det på ditt inlägg som att du är jätterädd och därför skärmar av dig totalt som strategi. Och det funkar ju bra tills det väl är dags. Risken är att du får en jobbigare upplevelse när du inte vet alls vad som ska hända och i vilken ordning. Jag råder dig att prata med din bm på mvc om detta så att du kan få stöd. En person som inte är så rädd behöver mindre förberedelse tänker jag.

Att inte läsa så mycket här inne är klokt, det står mycket skit man kan bli rädd av här.

Lycka till!

Skönt med alla dessa svar, känner mig genast lite lugnare

Jag tror att "ta det som det kommer" är helt enkelt bäst för mig.

Ja jo eller näe, eller lite så är det väl, men kanske inte såå extrem. Lite har man väl läst här å var, kortare texter man ramlat över i forumsinlägg osv.... men att ta det som det kommer, steg för steg, är nog ändå det som fungerar bäst för mig.   Jag får ju hoppas att man har förstående personal på plats när det väl gäller som är tydliga med att förklara vad som händer och guida mig igenom.

Att prata med min BM är nog inte någon större ide, jag är dålig på att prata för mig själv, så jag lyckas alltid få allting att låta mildare än vad det är. Jag fick liksom svaret att man kan ju också halka och ramla utomhus närsomhelst när jag försökte nämnde det?

Jag har en helt otrolig sambo och med hans stöd och förlossningspersonalens guidning ska jag nog klara av det. Tror jag