Första barnet BF november 2018
Startar en tråd för oss som väntar första och som har BF i november 2018!
Jag är i vecka 6 och det skulle vara trevligt att dela med sig av erfarenheter, oro, rädslor, glädje m.m.
Startar en tråd för oss som väntar första och som har BF i november 2018!
Jag är i vecka 6 och det skulle vara trevligt att dela med sig av erfarenheter, oro, rädslor, glädje m.m.
Grattis :) jag vill tillägga att jag menar absolut inget illa med mitt inlägg, ser att ni haft en mycket längre och krångligare resa än oss.
Önskar dig all lycka till!

Ja e i vecka 7 och så orolig av mig för misfall de har man ju läst om. Funderar på tidigt ultraljud
Ja är i vecka 7 och så orolig för misfall. Funderar på å göra en tidigt ultraljud
Skönt att läsa att det finns fler med likadana tankar som en själv. Jag försöker att inte läsa så mycket om just missfall och sånt nu för jag är sjukt lättpåverkad verkar det som. Ju mer jag tänker på det desto mer nojar jag så jag kör faktiskt lite out of sight out of mind metoden just nu hehe. Jag tycker dagarna sniglar sig fram, vill bara att det ska vara nästa vecka nu så vi kan få se att allt är bra med bönan!
Hej! Då jag precis fick ett plus på stickan tänkte jag hoppa in här! Enligt app så räknar den vd 27 november! Jag ska ringa mvc imorgon!
Hej! Då jag precis fick ett plus på stickan tänkte jag hoppa in här! Enligt app så räknar den vd 27 november! Jag ska ringa mvc imorgon!
Ja är i vecka 7 och så orolig för misfall. Funderar på å göra en tidigt ultraljud
Jag undrar samma sak, dagarna går såååå långsamt så jag tror jag kommer hinna bli galen innan v 12. Har inskrivningssamtal den här veckan i alla fall, det blir spännande vilken vecka är du i?
Jag tycker dagarna kryper fram. Vill bara se hjärtat ticka. Har vul 12/4 då i v10. Skräcken att få ett till missfall är enorm men försöker att lugna mig med att vi i alla fall haft ganska lätt att bli gravida trots vår höga ålder. Men så som jag mådde vill jag inte uppleva igen. Speciellt inte misstanken om Mola som de då hade och som då hade inneburit gravidförbud och cellgifter. Jag har ju inte tid att vänta då jag troligtvis inte kan få barn så länge till pga åldern.
Min bror fick sitt första barn för några månader sen så det har tagit bort fokus från oss vilket är skönt. Är aldrig kul att känna press från andra. Man har ju tillräckligt med press från sig själv.
Vet att det inte är någon direkt tröst men som specialisten som tog hand om mig sa när jag fick missfall var att något positivt i det hela är att du kan bli gravid och det betyder att ni två är komplativa med varandra. Finns de som försöker i många år och som det inte har något fertilitetsproblem utan de kan helt enkelt inte få barn tillsammans. Så försöker tänka att vi kan bli gravida nu är nästa steg att få det att stanna. En dag i taget. Förhoppningsvis kommer vi alla en dag få vårt lilla barn. :)