7 tecken på att ditt barn har en introvert personlighet
[quote=78560911][quote-nick]Guldbarb skrev 2018-03-18 07:46:15 följande:[/quote-nick]Fy vilken negativ och felaktig vinkling! Ska ni göra en likadan om extroverta? Det som kännetecknar en introvert är att den "laddar" av att vara ensam. Det innebär verkligen inte att den är en osocial enstöring utan kan mycket väl gilla att umgås men laddar inte energi av det som en extrovert. Utöver det skiljer det sig enormt mellan introverta personer!
Tänkte precis samma sak, vilken inkompetent journalist eller vem det nu är som skrev och undra vilka källor de använde, Wikipedia? Flashback?
Tycker inte ens det är viktigt att fundera om någon är introvert eller extrovert mer än att säger någon att de trivs att vara singel och vara mycket med sig själv och läsa en bok eller resa eller promenera då brukar jag tänka "aha introvert laddas av egentid"
Medan de som behöver det sociala och får energi av det de är extroverta.
Men för att folk ska sluta med fördomarna, jag känner en tjej som älskar att festa flirta vara i centrum och fördomen om henne är att hon är extrovert pga detta, men nej, för kollar man djupare och får höra när hon mår som bäst när hon blir lugn i sig själv är det när hon kommit hem från helgens bravader, kryper ihop med sin tekopp och pysslar på rummet helt ifred.
Sedan finns det Ambivert. Då en person behöver båda sätten att ladda energin, och det kan alla behöva ingen är 100% extrovert eller 100 % introvert,men det som kännetecknas av en Ambivert (som jag definierar mig mest som) är att man behöver begränsad egentid och begränsad tid runt andra och att det blir en jobbig känslomässig ångest annars.
Om jag känner mitt på en fest att jag inte orkar med allt folk och ljud, då vill jag vara i lugnet inom tio minuter annars blir det ett mental breakdown samma om jag är själv mycket och känner att jag behöver verkligen träffa människor men det inte går just då, det blir också extremt känslomässigt ångestladdat för mig, kan väl ta exemplet att sist jag ville gå på en bjudning eller fest hade min väninna ordnat så det fanns en egen stuga precis några meter bredvid så jag kunde gå dit när jag var klar med det sociala, jag tvivlade starkt på att gå bjudningen fram tills hon kom med den lösningen. När vi varit på utgång har jag kunnat säga nej nu måste jag hem nu klarar jag inte mer, och det är inget att diskutera, när min sociala energi går från att laddas till att börja ladda ur mår jag jättedåligt. Andra kan bli trötta och hålla ut men jag bryter ihop jag får panik jag mår inte bra av det och det skadar mig jättemycket.
Men oavsett vilken av dessa tre man tror någon annan har eller ett barn har så lyssna inte på en sketen etikett full av associationer och fördomar, lyssna på personens egna ord om hur de mår och känner och vad de behöver det är enklare, detr ärligare, och det är mer respektfull mot personen vare sig prtsonenr i en vuxen eller i ett barn.