Många kvinnor säger att de vill ha en snäll, trygg och omtänksam man men trots det så faller de för de dåliga och ibland farliga männen och sen så klagar de på att män är hemska och att det inte finns några snälla män. Varför är det så?
Jag måste betona att jag själv enbart har haft relationer med förnuftiga män. Jag har aldrig råkat ut för någon farlig typ, aldrig någon player eller någon som inte varit vad han utgett sig för att vara. Och jag fick mina barn med en riktig helyllekille.
Jag kan dock inte påstå att jag har levt efter punkt 1 - 3 i någon omfattning. Däremot efter 4 och 5.
Men jag vet att många kvinnor söker förnuftiga, familjeinriktade män, men de brukar märka en och samma sak: Det är svårt att hitta killar under 30 som vill bilda familj. Det kryllar av killar som absolut inte är dåliga killar - men de kan inte se sig själva som familjefäder inom det närmaste decenniet. Och de som råkar göra någon med barn och mer eller mindre motvilligt dras in i svensson-fällan för tidigt, får gärna en livskris tio år senare och skiljer sig.
Punkt 1 stämmer alltså ganska dåligt med min och många andras uppfattning. Det finns massor av bra killar kvar - men de är absolut inte redo för någon familj ännu. Oavsett hur attraktiva de är.
;
Undrar hur jag skulle ha agerat annorlunda. Det vet jag inte i denna dag, ska jag säga dig.
Jaha, tänk, då gjorde jag rätt enligt din mall. Jag träffade min man när jag var exakt 20. Första barnet kom strax innan jag fyllde 26.
Ändå höll det inte. Undrar hur jag skulle ha agerat annorlunda. Det vet jag inte i denna dag, ska jag säga dig.
Så hur ska en kvinna ta reda på om killen är familjeinriktad eller inte? Hur lång tid ska hon ge honom innan hon frågar rent ut? När slutar frågan vara creepy?
För du vet, ju längre tiden går, desto mer fäster hon sig ju vid honom. Det är oundvikligt. Och rätt vad det är, har det gått ett halvår, de har gjort massor av saker tillsammans och blivit sammansvetsade - och plötsligt kommer det fram att han inte alls vill ha barn.
Då är det tungt att bryta upp. Och hade hon frågat honom tidigare, hade han kanske dumpat henne för att hon blev creepy och klängig. Har du en tidsmall för detta också?
Att "gå på känslan" fungerar inte, för mäns och kvinnors känsla för tajming är ofta helt osynkade.
Så hur ska en kvinna ta reda på om killen är familjeinriktad eller inte? Hur lång tid ska hon ge honom innan hon frågar rent ut? När slutar frågan vara creepy?