• Anonym (Ger upp)
    Äldre 3 Apr 23:09
    26490 visningar
    142 svar
    142
    26490

    Det mest värdelösa sexliv

    Hård rubrik. Försöker sammanfatta kort.

    Vi har varit tillsammans 7 år. Två barn. Sexlivet var väl aldrig sådär som det brukar vara när man är nykär utan det hände 1-2 ggr i veckan redan från start. Han ganska oerfaren, jag kom från ett förhållande med ett jättebra sexliv.

    Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande.

    Så för ett par år sedan ledsnade jag ur en gång, när han kom efter två juck. Vi har på riktigt aldrig haft ett samlag som varat längre än 2-3 minuter - då är det verkligen max. Jag blev frustrerad och sa att jag längtade efter att ha sex "på riktigt'"- jättedumt och ja jag förstår att jag sänkte honom där och då. Mest frustrerad för jag försökt komma med tips på hur vi kan göra för att öka uthålligheten men som han aldrig tagit till sig.

    Efter det här har det låst sig sig helt. Han blir så nervös att den slaknar, jag blir ledsen för jag får för mig att han inte tänder på mig, allt blir fel och det har blivit en ond cirkel vi aldrig tar oss ur. I perioder har det varit bättre, men det är alltid forcerat att den ska in direkt för jag antar att han är rädd att den ska slakna så det känns aldrig avslappnat och lustfyllt... Sen är det över på någon minut. Jo, han börjar ofta med att tillfredsställa mig men 1) kan inte ge mig hän längre när jag inte vet om han är tänd/hård eller bara ligger och är nervös och 2) jag saknar penetrerande samlag längre än 30 sekunder.

    Nu får vi till ett halvkasst samlag kanske en gång i månaden. Jag blir ledsen och besviken varje kväll han inte försöker. Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.

    Jag saknar helt enkelt att känna åtrå, passion, att älska... så, så, så mycket. Kommer jag aldrig få uppleva det igen? Samtidigt älskar jag honom så otroligt mycket och kan inte tänka mig att leva utan honom heller.

    Finns det något hopp? Tips? Råd?

  • Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 3 Apr 23:32
    #6
    Anonym (Herregud) skrev 2018-04-03 23:23:08 följande:

    Jag tror nog att han innerst inne visste att du var/är frustrerad (han var säkert också frustrerad)( över att den penetrerande biten var är över efter någon enstaka minut. Det du gjorde fel var att brista ut när du var frustrerad, sånt där sätter sig så långt in hos en man. Så att du sänkte honom bara där och då stämmer verkligen inte. Han visste om problemet till 100%, men jag tror ärligt att du gjorde det ännu värre. Läser bara "jag jag jag jag" i hela din text, ni är väl för tusan ett par? Sluta lägg all skuld på honom. Visst, i grunden är det hans problem, men du gjorde det värre och blir besviken för han inte tar initiativ när han i princip fått höra att han suger i sängen? 

    Klart det finns hjälp att få, spray som man kan ta på kuken som gör att man kan hålla längre, använd kondom, potensring m.m. Finns massiv.


    Klart det är mycket "jag" i texten, det är ju skrivet ur min synvinkel och hur det känns för mig. Det här är sjukt jobbigt för oss båda och tro mig, jag ångrar vad jag sa men det är flera år sedan nu och vi har pratat, pratat men kommer ingen vart. Jag har kommit med massa förslag men inget fungerar/försöker han med så ja jag tycker problemet ligger mest hos honom nu. Jag vet inte vad mer jag kan göra.

    Nej spray/kondom med bedövning funkar inte.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 00:15
    #7
    Anonym (Man) skrev 2018-04-03 23:32:45 följande:

    Jag vill inte vara elak. Du skriver hur bra ni har det annars.

    Men hur bra kan det va om ni är nervösa inför varandra så han inte får stånd när ni är ensamma tillsammans i ett rum?

    Vad gillar han annars? Om du suger av honom och suger upp den igen? Om ni tittar på porr tillsammans vad ser ni då? Vet ni något om varandras fantasier?

    7 år är rätt länge att vara nervös.


    Ja det är länge att vara nervös - och ja vi har det verkligen jättebra tillsammans på precis alla plan utom det här. Han är extremt trygg i sig själv men inte när det kommer till sexet.

    Jag vet inte, vi har inte kollat på porr ihop, möjligtvis någon gång i början... vet inte om jag tycker att det ska behövas :/ Jag har inga problem med att berätta vad jag tycker om - jag har flera gånger frågat honom men han har nog svårare att prata om det... jag har inte sugit av honom på senaste året, minst... vågar helt enkelt inte för jag vet inte hur jag skulle ta det om den slaknar. För mig är sex så förenat med en hård penis, inte en slak... det får mig både avtänd och osäker så jag vet inte om jag skulle kunna fortsätta försöka efter. Och det ligger ju hos mig...
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 10:25
    #18
    New Dawn skrev 2018-04-04 09:11:59 följande:

    Du skriver att du kommit med massa förslag. Vilka?


    Föreslagit stop-tekniken, att stanna upp nör det börjar närma sig och sen fortsätta. Antingen tillsammans eller om han kan börja göra det själv.

    Föreslagit och testat kondom med "bedövningsmedel". Förlänger möjligtvis med några juck men knappt märkbart.

    För att avdramatisera har jag föreslagit att vi har "penetrationsförbud", att vi bestämmer redan innan att han ubte får stoppa in den för att han inte ska ligga och få ångest över stånd/komma för snabbt. Att vi bara ligger och hånglar/smeker.

    Föreslagit att testa någon typ av Viagra för att släppa på spärren, det vill han inte behöva och jag förstår det. Vi är unga, under 30.

    Föreslagit att vi ska gå och prata med någon, det vill han helst inte men är beredd att göra det. Problemet är att vi bor väldigt långt ifrån någon som är expert på de här problemen och de jag kunde hitta var fullbokade till i höst. Vill unte gå till någon "vanlig" terapeut och prata om det hör utan någon som är specialist på för tidig utlösning/erektionsproblem/självförtroende i sängen.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 10:42
    #20
    dream on skrev 2018-04-04 10:24:15 följande:

    Jag kan relatera ganska mycket till det du skriver och är i en liknande sits sen min man blev sjuk och erektionen började utebli. Det blir en ond cirkel där allt fokus hamnar på det där jäkla ståndet och rädslan för att känna sig misslyckad ( både jag och han). Det ökar inte lusten direkt, inte heller att ständigt känna sig otillfredsställd eller oattraktiv (för så känner man ju till slut).

    Jag lyckades också klämma ur mig några mindre väl valda ord men det ledde å andra sidan till att vi kunde prata om problemet ( han har stark sjukdomsförnekelse och det spillde liksom även över på det här). Kan du prata med honom om det här? Kan du ta upp det med honom vid ett mindre laddat tillfälle istället för i sängkammaren? Han kanske kan få medicinsk hjälp? Kanske kan ni tagga ner kraven ( penetrerande sex) ett tag? På så vis kanske ni kan hitta tillbaks till lusten igen?


    Precis! Så skönt att du förstår och hoppas det blir bättre för er med. Det är så jag känner mig, oattraktiv och otillfredsställd och till slut blir det nästan det enda jag kan tänka på. Även om han bedyrar att han tänder på mig osv och jag tror honom just när han säger det halkar jag in på andra tankebanor när det börjat gå ett par veckor utan sex. Tack och lov har vi mycket närhet med kramar/pussar i vardagen annars hade jag inte stått ut. Jag har nog inte onormalt stor sexlust men just nu känns det som att jag inte kan tänka på något annat.

    Vi har pratat om det många gånger. Men det är i princip samma samtal varje gång sen händer inget mer. Och jag vet att han får stånd när det inte finns några krav. Som ex om barnen är i ett rum och vi är i ett annat och börjar kramas/kyssas så får han ju stånd direkt - antagligen för att han inte känner pressen när han vet att vi ändå inte kan ha sex då när barnen är vakna. Men är vi själva kommer stressen oavsett om vi försöker göra det kravlöst.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 10:56
    #23
    Anonym (man45) skrev 2018-04-04 10:37:56 följande:

    Så här, även om det är det mest osexiga tipset, men ni måste börja prata med varandra om sex-och samliv, och ert sex-och samliv.

    Du skriver "det mest värdelösa sexliv"... men allt du hakar upp dig på är ett slaknande stånd (eller risken för), och "uthålligheten" gällande den penetrerande biten.

    Samt så nämner du att ni hade inledningsvis sex ca 1-2ggr per vecka, och nu har ni sex en gång per månad, som dessutom bara föder din frustration och kanske även gör dig "avtänd".

    Ert problem är ju så mycket större än huruvida din sambo kanske kommer att slakna, eller huruvida han kommer kunna hålla sig i 30 sekunder eller 1 minut, eller kanske 2 minuter.

    Du skriver att du har kommit med förslag, men vad är det för förslag du kommit med? Det är väldigt avgörande skulle jag säga.

    Jag kan inte avgöra om din sambo lider av "kuk-komplex", men troligtvis så tycker även han att ert sexliv är "trist", och kanske tycker han det är "jobbigt" att inte kunna prestera. Lägg därtill att du har verbalt uttryckt din frustration, och att du vill ha sex på "riktigt". Grattis, där har ni just ett sex-och samlivsproblem på halsen. Det spelar ingen roll att det har gått ett antal år. Sånt skit kan sitta i...

    Alternativt så drar han sig för att initiera sex, för han känner prestationsångest. "äsch, jag kommer säkert slakna", "hon kommer att bli ledsen och besviken". "Jag skiter i det, jag har ju iaf diskat och hängt tvätten". "Sex är ju inte allt i en relation, eller...". Kallas för hjärnspöken, och det kan ställa till det rejält i en relation och i sex-och samlivet...

    Tror ni behöver hitta en avslappnad attityd till "sex" och börja våga prata om det på ett avslappnat sätt, utan krav på prestation. Men sätta ord på vad "sex" är och vad det kan vara och vad man vill att det ska vara. Och vad händer när "sex" uteblir, eller när "riktigt" sex inte "uppstår"?

    Har en ganska enkel tes, och den brukar många andra vittna om. Sex föder sex. Tror att ni måste börja se på sex ur ett lite större perspektiv. Närhet, nakenhet, kyssar och smek. Det är där åtrån och "kåtheten" lättare kan födas.

    Nu låter det som att ni, bägge, är väldigt "stressade" och ni får möjligen till ett taffligt knull en gång per månad men som bara leder till mer frustration (hos dig).

    Leksaker, hjälpmedel, eller rent av läkemedel. Absolut, det kan säkerligen vara något att utforska. MEN jag anser att ni måste börja prata med varandra först. Tror inte att lösningen för ert gemensamma  sexliv är att du stolpar iväg och köper hem ett gäng med dildos... Eller att du uppmanar din sambo att kolla upp sin potens hos närmaste vårdcentral...

    Gör detta till en gemensam sak!


    Tack för mycket vettigt skrivet! Jag tror eller vet ju att det är därför han är rädd för att initiera sex, av precis de anledningarna du beskriver. Men frustrationen blir lika stor för det... för jag vågar ju knappt heller försöka. Och vi (eller framförallt jag) kan prata och pratar om sex på ett avslappnat sätt. Till vardags kan vi prata om sex/skoja och då är det som att vi ignorerar att vi har det här problemet, som att vi har ett normalt sexliv... det är när det gäller som det skiter sig.

    Och precis, nej, jag vill inte ha dildosar och grejer för att det ska funka. Jag har en och det är ju bara ett substitut, jag är trött på att "fixa det själv". Jag vill ha riktigt, penetrerande sex med mannen jag älskar. Vill ha sex i olika ställningar, men så långt kommer vi ju aldrig. Vore nöjd med ett samlag på 10 minuter som det känns nu. Nu hinner jag precis känna hur skönt det är när den kommer in men så är det över på 10 sekunder. Den frustrationen :(
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 11:12
    #24
    New Dawn skrev 2018-04-04 10:42:33 följande:

    Varför vill han inte prova någon av dina förslag? Vad säger han?

    Hur funkar ditt förslag om penetrationsförbud för dig själv egentligen?

    Du skriver ju att du har svår att ge dig hän och funderar på om han är hård/tänd när han börjar med att tillfredsställa dig. Måste han vara det hela tiden för att du ska njuta?

    Du skriver vidare att du inte sugit av honom det senaste året, för du vågar helt enkelt inte för du vet inte hur DU skulle ta det om den slaknar. Du skriver i inlägg 7 att sex så förenat med en hård penis, inte en slak... det får DIG både avtänd och osäker.

    Jag tror din kille påverkas väldigt mycket av din inställning. Börja möta honom utan fokus på erektion.


    Han svarar typ "mm, ja det kan vi prova" på det jag föreslår men det händer inte mycket mer sen.

    Vet inte hur jag ska få bort fokus från erektinonen. Erektion för mig är ett kvitto på att han tänder på mig och att han är kåt just då. Kan man ens vara tänd när man är slak? Vad vet jag, jag är ju inte en kille... Skulle han t ex pulla mig och vara slak... alltså nej jag skulle inte kunna ge mig hän för jag skulle tro att han ligger och är avtänd och gör det bara för att göra mig nöjd.

    Det låter hårt men jag jämför så mycket med mitt tidigare sexliv och jag vet inte hur jag ska komma ifrån det. Jag vet hur bra det kan vara. Mitt ex slaknade aldrig någonsin under våra år tillsammans, alltid stenhård och det är väl därför jag har svårt att ta det här med slaknandet. Kunde ha sex i 20, 30, 40 minuter... Det här berättar jag såklart inte för min sambo . Som sagt jag fattar att jag inte kan eller ska jämföra men det är svårt.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 11:49
    #27
    Anonym (komplex) skrev 2018-04-04 11:21:36 följande:

    Ha ha! Nä dra för fan inte upp exet och hans färdigheter!


    Nej jag tror jag hoppar över det va... Nä, men jag ville bara förklara varför det här med stånd kanske känns så viktigt för mig. Har faktiskt svårt att förstå hur andra kan ta det så avslappnat med en slak penis... för mig är det inte sex. Vet inte hur jag ska kunna vända på det eller styra mina tankar.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 11:58
    #28
    New Dawn skrev 2018-04-04 11:26:07 följande:

    Som kvinna tar det ju tid att "torka upp". Alltså, om du blivit kåt ligger ju våtheten kvar längre än själva känslan, men hos en man syns det direkt på ett annat sätt.

    Min karl har inte alltid stånd när han stimulerar mig. Det kan gå lite upp och ner. Jag tänker faktiskt sällan på hans stånd när han slickar och fingrar mig. Jag njuter i stället, och kan njuta jättemycket även om han är slak. Inte gör det mig heller något om han slaknar ibland under samlag. Då får vi pausa, eller skjuta upp det. Inget märkvärdigt med det. Finns oerhört mycket annat att njuta av.

    Jag tycker ni ska prova att han tillfredsställer dig med en skön dildo om det nu är så viktigt med långt peneterande sex. Jag tycker det låter otroligt länge att ha peneterande sex i 40 min. Tom 20min peneterande sex låter mycket. Hade jag haft en man som krävde det av mig skulle jag inte ens klara det som kvinna.


    Nej, kanske ska förtydliga att sex i 40 minuter inte är vad jag väntar mig eller eftersträvar, skulle förmodligen inte ens orka det. Jag var yngre då... Sen var det väl inte bara penetrerande sex så länge utan själva akten.

    Önskar jag hade din inställning till sviktande stånd. Jag lät honom gå ner på mig för någon vecka sen. Tänkte faktiskt inte ens på om han hade stånd, gav mig hän och i samma stund jag fick orgasm kom han upp och bröt ihop och skakade och grät. Jag fattade ingenting. Kände mig hemsk. Att han legat och gett mig oralsex medans han bröt ihop psykisk för att han var så nervös över om han skulle få stånd. Kommer aldrig våga låta honom göra det igen om han reagerar så.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 14:07
    #38
    Anonym (Steffe) skrev 2018-04-04 13:31:54 följande:

    Håller med dom här som tycker att TS med partner har alldeles för stort fokus på själva samlaget. Man kan göra så mycket skönt för varandra ändå. Det förvånar mig lite att så många kvinnor anser att penetrationen är så himla viktig trots att ganska få kvinnor får orgasm av själva samlaget. Men jag upplever att det är så det fungerar. Misstänker att det har att göra med våra könsroller och vad vi tror förväntas av oss. Vi tror vi ska vara på ett visst sätt för "duga".


    Fast för mig är penetrationen jätteviktig, även om jag fått orgasm innan (då blir det nästan ännu bättre) eller om jag får det när han är i mig. Att bara få orgasm kan jag ju fixa själv liksom men visst kan man baraha oralsex/använda, fingrar också - men just det här andra har ju krånglat för oss så det blir väl att könnas ännu viktigare då, kanske...
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 14:36
    #42
    MR Human skrev 2018-04-04 14:03:26 följande:

    Grät han när han slickat dig för att han inte kunde genomföra ett samlag?

    Jag tycker fan synd om denna karl! Han verkar ju seriöst vara livrädd för dig!


    Jag vet. Jag måste vara ett monster.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 15:37
    #49
    Anonym (Initiativ) skrev 2018-04-04 14:47:24 följande:

    Varför är det så svårt att ta initiativ för dig? Tänk alla gånger män får ta initiativ utan att tjejen går igång. Varför blir du ledsen och besviken varje kväll han inte tar initiativ, men du kan inte ens tänka dig suga honom bara för att det blir så jobbigt för dig om han inte blir hård och har inte gjort det på ett år. Herregud!


    Jag förstår din poäng. Jag vet inte, det är väl bilden av att en man alltid vill och kan även om jag förstår att det inte är så. Men i det här fallet är det ju inte att han inte VILL, enligt honom själv. Hade vi haft ett bra och normalt sexliv i övrigt hade det givetvis varit en annan sak om han inte alltid var sugen.

    Har gjort försök när jag känt mig positivt inställd, sexig och kåt och att det då inte går är rätt knäckande åtminstone för min självkänsla. Som det är nu måste jag nästan visa mig ointresserad först, som om att jag inte vill ligga när han tar initiativet, då släpper pressen för honom och då går det. (Obs alltså jag visar alltså sen att jag vill, han ligger såklart inte med mig när jag (påhittat) inte vill.) Men jag är trött på den teatern, jag vill också visa att jag vill.
  • Anonym (Ger upp) Trådstartaren
    Äldre 4 Apr 22:27
    #58
    Anonym (V) skrev 2018-04-04 21:22:20 följande:

    Men för helvete TS jag får panik när jag läser om er!

    Så här funkar världen:

    Om man får diabetes så tar man insulin

    Om man får huvudvärk käkar man alvedon

    Om man bryter benet gipsar man och kanske får smärtstillande...

    Men är man deprimerad så är det sååå pinsamt att be om hjälp och käka antidepressiva piller! Samma är det tydligen med Viagra...

    Nu kan du köpa läget och knulla hans slaka penis ELLER så släpar du med honom till läkaren och skaffar V. Spelar väl fan ingen roll om han är 20 eller 60! Kuken funkar inte och om det nu inte är fysiskt (typ 1% chans) så sitter det ju i hans huvud. Och vet du vad? V funkar!

    Jag hade vanilj sex med min ex fru i över 10 år. Sen träffade jag min nya fru och det "låste" sig för mig... Gick omedelbart till läkaren och fixade V. Nu 3 år senare får jag inte köpa mer för "spärren" har släppt och hon tycker jag knullar sönder henne på V. (Jag var 35 när det hände.)

    Jag har sagt det förut och säger det igen. Planera en sex lördag. Han fixar V och du lite vin. Sen käkar ni romantiskt middag och han tar ett piller. Jag låvar dig att en timmer senare kommer han vara hårdade än du någonsin har sen en kuk. Kommer han snabbt så kommer han vara redo igen 2 minuter senare.

    Låter för övrigt som du är lite prydd. Kollar aldrig porrfilm och har bara en sexleksak. Fy vad tråkigt med så mycket vanilj. Gå till en sex butik ihop efter han köpt Viagra. Föresten be honom ta ett piller och sen gå dit. Räcker ju men en kukring eller något. Vad som helst för att bryta "släckt lampa under täcket sex" som ni verkar ha.

    Lycka till!


    Haha, rakt på sak men tack, tänkvärt!

    Alltså jag vill ju att vi testar Viagra eller liknande - men han vill inte, jag kan ju inte direkt krossa någon tablett och smyga i honom...

    Men det kan liksom inte bli att man blir beroende av det? Jag tror det är det han är rädd för.

    Och börjar jag prata om Viagra bara sådär nu så sänker jag väl honom ytterligare. Får försöka ta det när det är läge helt enkelt.

    Men alltså vad hände just. När jag började svara på det här liggandes i soffan kom han, gav mig först oralsex och så hade vi sex i flera minuter (åtminstone 3-4 men det är bra här). Kan ha varit det bästa vi har haft plus att vi även hade sex igår. Kan inte minnas när det hände två dagar på raken senast... Vill gråta av glädje men ska inte ropa hej och tro att det löser sig bara sådär.

    Och nej jag ser mig inte som pryd, snarare tvärtom. Men alltså porr, måste man titta på det? Kan tänka tanken ibland så ja, kanske man skulle prova det igen. Och sexleksaker har nog aldrig intresserat mig... jag vet inte men det är inget jag direkt går igång på. Inte han heller vad jag vet.
Svar på tråden Det mest värdelösa sexliv