Det mest värdelösa sexliv

Jag skyller inte på TS, men jag ser att TS kille inte ensamt bär på problemen, så hon behöver ta tag i sina problem. Jag tycker att båda är ansvariga för sexlivet. Men TS kille är inte här. Om han var här skulle jag ställa frågor till honom och ge honom råd.

Sexet var inte ens jättebra från början men hon valde att bara vänta i flera år och tänkte att det nog blir bättre med tiden. Vi vet inte alls om han varit nöjd. Vi har inte hört hans version.

Skrivit vad?

I trådstarten beskriver hon att hon har svårt att slappna av när han tillfredställer henne om han inte har stånd, och att hon slutat ta initiativ.

I inlägg 24 skrivet hon att hon inte kan tänka sig att han pullar henne utan stånd.

I inlägg 7 skriver hon :

Citat *jag har inte sugit av honom på senaste året, minst... vågar helt enkelt inte för jag vet inte hur jag skulle ta det om den slaknar. För mig är sex så förenat med en hård penis, inte en slak* slut citat...

I inlägg 18 skrivet hon att han gått med på att gå och prata med någon.

I inlägg 28 och 58 skriver hon om hur han slickat henne.

Så en person som inleder förhållande med, kanske t.o.m. flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn med den här sk "handlingsförlamade människan", är inte även den personen handlingsförlamad och oförmögen att lösa sina problem genom att hamna i det läget och inte gjort något åt det tidigare?

Hur ska man själv kunna lösa kommunikationsproblem? Kommunikation förutsätter ju att man är minst två. Hade du tänkt dig att man ska övningskommunicera med sig själv?

Håller med dom här som tycker att TS med partner har alldeles för stort fokus på själva samlaget. Man kan göra så mycket skönt för varandra ändå. Det förvånar mig lite att så många kvinnor anser att penetrationen är så himla viktig trots att ganska få kvinnor får orgasm av själva samlaget. Men jag upplever att det är så det fungerar. Misstänker att det har att göra med våra könsroller och vad vi tror förväntas av oss. Vi tror vi ska vara på ett visst sätt för "duga".

Hård rubrik. Försöker sammanfatta kort.

Vi har varit tillsammans 7 år. Två barn. Sexlivet var väl aldrig sådär som det brukar vara när man är nykär utan det hände 1-2 ggr i veckan redan från start. Han ganska oerfaren, jag kom från ett förhållande med ett jättebra sexliv.

Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande.

Så för ett par år sedan ledsnade jag ur en gång, när han kom efter två juck. Vi har på riktigt aldrig haft ett samlag som varat längre än 2-3 minuter - då är det verkligen max. Jag blev frustrerad och sa att jag längtade efter att ha sex "på riktigt'"- jättedumt och ja jag förstår att jag sänkte honom där och då. Mest frustrerad för jag försökt komma med tips på hur vi kan göra för att öka uthålligheten men som han aldrig tagit till sig.

Efter det här har det låst sig sig helt. Han blir så nervös att den slaknar, jag blir ledsen för jag får för mig att han inte tänder på mig, allt blir fel och det har blivit en ond cirkel vi aldrig tar oss ur. I perioder har det varit bättre, men det är alltid forcerat att den ska in direkt för jag antar att han är rädd att den ska slakna så det känns aldrig avslappnat och lustfyllt... Sen är det över på någon minut. Jo, han börjar ofta med att tillfredsställa mig men 1) kan inte ge mig hän längre när jag inte vet om han är tänd/hård eller bara ligger och är nervös och 2) jag saknar penetrerande samlag längre än 30 sekunder.

Nu får vi till ett halvkasst samlag kanske en gång i månaden. Jag blir ledsen och besviken varje kväll han inte försöker. Jag blir ledsen efter varje dåligt ligg. Jag vågar inte ta någon som helst initiativ och har helt tappat mitt "jag" i sängen efter allt som varit.

Jag saknar helt enkelt att känna åtrå, passion, att älska... så, så, så mycket. Kommer jag aldrig få uppleva det igen? Samtidigt älskar jag honom så otroligt mycket och kan inte tänka mig att leva utan honom heller.

Finns det något hopp? Tips? Råd?

Jo, men så länge man väljer att fortsätta förhållandet så är man ju en del av de gemensamma problemen och lösningarna. Jag kan inte se hur TS försökt ta sin del.