Det mest värdelösa sexliv

Var skriver hon det?

I trådstarten skriver hon följande:

"Jag tänkte att det blir väl bättre med tiden, när han blir mer varm i kläderna och sådär. Så kom barnen och av naturliga skäl blev det ännu mindre liggande."

Du är inte TS och ditt ex är inte TS's kille.

Det är hans problem, punkt! TS kan inte lösa det. Aldrig varit till make va handlingsförlamade människor det finns som förväntar sig att andra ska lösa ens problem.

Vi leker med tanken att TS lämnar, vem äger problemet då? Den nya tjejen eller är det fortfarande TS? Oh wait, det ingen.

Råd? Jag tycker många skuldbelägger TS. Hon kan inte göra så mycket mer än att försöka kommunicera med honom, hon har gjort mycket mer för att det ska funka än vad hennes man gör.

Hon talar tydligt om vad hon uppskattar och gillar i sängen medan maken är tyst och vill gräva ner problemet, så vem tycker du brister? Hon kräver inte värsta prestation utan ett fungerande sexliv, det tror jag de flesta vill ha.

Precis HAN är stressad, han har problem, han måste på egen hand till en början lösa grundproblemet för att sedan kommunicera med TS. Vi kan ge hur mycket råd som helst, sexa underkläder, underlätta vardagen men vi vet inte, för hennes make öppnar inte munnen och säger något.

Så en person som inleder förhållande med, kanske t.o.m. flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn med den här sk "handlingsförlamade människan", är inte även den personen handlingsförlamad och oförmögen att lösa sina problem genom att hamna i det läget och inte gjort något åt det tidigare?

Hur ska man själv kunna lösa kommunikationsproblem? Kommunikation förutsätter ju att man är minst två. Hade du tänkt dig att man ska övningskommunicera med sig själv?

Sa jag att du är rent....UNDERBAR.

När jag ser att det finns härliga, omtänksamma, empatiska som dig. Så blir jag allt lite gladare än vanligt. Och jag är en RIKTIGT glad skit som det är.

Du är ju rena drömmen att vara ihop med när ett förhållande stöter på bekymmer.

Rena drömpartnern.

Keep up the good work....

Så en person som inleder förhållande med, kanske t.o.m. flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn med den här sk "handlingsförlamade människan", är inte även den personen handlingsförlamad och oförmögen att lösa sina problem genom att hamna i det läget och inte gjort något åt det tidigare?

Hur ska man själv kunna lösa kommunikationsproblem? Kommunikation förutsätter ju att man är minst två. Hade du tänkt dig att man ska övningskommunicera med sig själv?

Nejhej det tycker du inte. Vi har olika åsikt där.

Du är fri att ge vilka råd DU vill. Man kan kommunicera på olika sätt. Finns viss "kommunikation" som bara förstärker problem.

HON har själv svårt att uppskatta sex om inte han har stånd. Tex när han ger oralsex. Det kan HON jobba på. Hon vågar inte suga honom för HON vet inte hur HON ska reagera om han inte får stånd. Hon har slutat ta initiativ. Det är klart det påverkar hela situationen. Hennes fixering vid hans stånd påverkar så klart.

Om hon i stället kunde visa att han dög tex när han slickade henne, även utan stånd, kanske han kunde slappna av mer.

Om jag är stressad tex för att min kropp inte funkar som jag vill, hjälper det jättemycket att min partner visar att han vill möta mig ändå. När jag sa till mitt ex att jag blev stressad, sa han irriterat att jag inte skulle vara det. Det gjorde bara att jag kände mig ännu mer dum för att jag var så löjligt att jag blev ännu mer stressad. Kanske något du inte kan begripa, men så fungerar jag och så fungerar många människor i olika situationer . Att bekräfta den andre, se den personen i svårigheter gör jättemycket för att komma vidare.

Om min karl inte får stånd när jag tex suger honom och säger "det gör inget om du inte får stånd" så går det lättare. Eller så gör jag något helt annat, smeker hans rumpa. Eller så gör vi något min kropp i stället, eller tar alltihop lite senare. Då får han tom lättare stånd. Om han kommer för snabbt kan han tillfredställa mig på ett annat sätt. Om jag kommer för snabbt kan jag suga honom. Hur jag som partner möter honom påverkar hans känsla... och tvärtom.

Om man först utelämnar detta helt, för att sedan ta upp det kort utan några exempel så känns det i ärlighetens namn lite halvhjärtat.