Inlägg från: Anonym (Arg & väldigt ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)

    Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet

    Jag kan inte hjälpa att jag känner mig oförskämd, samtidigt som jag säger åt mig själv att jag har nog kanske ändå rätten att vara arg och mycket besviken på min mamma.

    Jag har varit borta och jobbat i ca en månad. Jag jobbade i en annan stad, så jag stannade kvar hos en bekant i en månad.

    När jag kommer hem, så märker jag att mitt rum har möblerats om. Jag blev så himla besviken på min mor, som beter sig precis som hon vill och gör som hon vill. Utan någon som helst förvarning. När jag konfronterade henne, så menade hon att hon BARA städande mitt rum. Jag förstår inte alls hur hon kan ljuga och till och med säga ordet ''Bara'' när hon i själva verket gjort massa andra saker i mitt rum. Jag kände att jag inte får någon respekt ifrån henne, och så har det i princip alltid sett ut.

    Jag blev så himla besviken, arg och ledsen. Att jag endast stannade kvar över natten och sedan åkte jag iväg till en kompis i en annan stad.

    Jag har ingen aning om jag är oförskämd eller om jag faktiskt har rätten att känna så som jag gör.

    Jag kom nu senare på i efterhand att vissa saker i rummet inte fanns i rummet. Inte i garderoben och ingenstans i rummet fanns de. Jag hade sytt en enda stor docka och hade det i mitt rum. Det kanske låter fjantigt, men den dockan har en vis betydelse för mig.

    Nu tänker jag för mig själv att min mor förmodligen stoppat ned den i förrådet. Det är en stor docka, och jag har en äldre bror som inte har någon respekt för mig alls. Så jag kan inte hjälpa att få tanken att min bror skulle även pilla på dockan, den är stor men också ömtålig. I och med att den är syd förhand, och jag har inte särskilt stora kunskaper om att sy egentligen. Så om min bror skulle av misstag ha sönder dockan, skulle både min mor och bror reagera i något stil med: ''Jaha'', och sedan bara slänga dockan.

    Så har det ändå i princip alltid sett ut i mitt liv.

    Så nu känner jag både oro, besviken och ännu mer arg på min mor. Varför låter hon bara inte mig vara. Varför möblera om mitt rum och stoppa ner saker någon annanstans som tillhör mig.

    Har jag rätten att känna mig arg?

    Jag känner mig så besviken.

    Det här låter töntigt. Men jag har fått nog av min brors nyfikenhet i kombination av respektlöshet. Så om han skulle göra någonting emot dockan, har jag rätten att anmäla det?

    För jag känner verkligen att jag inte vill stå ut mer.

    Jag har stått i bostadskö länge, så snart är det ändå dags för mig att flytta hemifrån.

    Tack för era svar!

  • Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Salmiakk skrev 2018-04-07 22:03:48 följande:

    Anmäla att dockan är i förrådet??

    Jisses.... flytta om det är så farligt!


    Nu har jag kanske varit otydlig. Jag syftade på om det händer någonting med dockan. .

    Men du missade även hela poängen av trådens centrala inlägg.
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    sebbe420 skrev 2018-04-07 22:54:55 följande:

    Du har självklart rätt att vara besviken och arg. Ditt rum har möblerats om, som om du redan hade flyttat ut, och det saknas grejer. Har du inte frågat om dockan än?? Kräv att få veta var den är.. Hoppas du kan flytta därifrån snart.


    När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

    Vilket det gjorde min ännu mer sur.

    Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

    Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

    Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

    Jag skall försöka ringa henne imorgon. Dockan låg inte i mitt rum, så hon har antagligen lagt den i förrådet. Vilket jag finner en oro för. Eftersom förrådet är smutsigt och äckligt. Och det är ingen docka som man kan lägga i tvätten. Den är alldeles för stor och dessutom mycket ömtålig. Jag är inte så bra på att sy. Och det är inte ''bara'' och göra en ny docka. Eftersom den dockan har en vis betydelse för mig av en mycket särskilt anledning.

    Jag känner mig oroad, arg, besviken och mycket ledsen. Jag vet att det låter fjantigt. Men dockan är bara en av problemen.

    Det skall också tilläggas att det har alltid sett ut såhär i min familj emot mig. Det kanske är därför jag är extra känslig för hennes agerade?

    Det har trots allt hållit på i princip samma stil i hela min uppväxt.
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Frontline skrev 2018-04-08 01:32:59 följande:

    Kan fan inte bestämma mig för om du är en vuxen person eller ett blöjbarn..
    Har du varit borta i 1 månad sen kommer hem och gnäller över en jävla docka då vet i fan om du inte var borta för tidigt..


    Det är ingen ''docka'', ''docka'' så..Nej..DET ÄR HÖR TILL EN KONSTPROJEKT..

    Sen är det inte så att dockan är centralt. Utan det handlar om möbleringen i mitt rum och rotades, flyttades och saker som försvunnit.

    Jag har till och med understrukit om att dockan har en vis betydelse, så det är ingen ''docka'' på det sättet som en gosefilt eller liknade. Det hör mer till ett konstnärlig ägodel.
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    huskur skrev 2018-04-08 02:48:26 följande:

    Du beskriver ett mönster av respektlöshet i form av gränsöverskridande, och frågar om du har rätt till dina känslor. Men känslor är som de är, varken rätt eller fel. De bara ÄR.

    Däremot har du behov av att försvara dina gränser, så därav vreden (som talar om för dig att något är viktigt för dig att försvara). Men det är inte att förvänta sig att din mamma plötsligt skall förändra beteende om hon inte har sett något fel i det tidigare.

    En möjlighet skulle kunna vara att passa på att prata med henne om det på ett lugnt sätt vid ett tillfälle när ni båda är lugna. För att tala om hur du känner när hon gör det hon gör. Bara så. Så får det sjunka in. I bästa fall kan hon nog byta inställning längre fram, om det alls är möjligt för henne.

    I värsta fall kan du kanske flytta till ett inneboenderum i väntan på egen lägenhet?


    Inneboende har jag faktiskt just nu tänkt på, det är en mycket bra tips.

    Det där med att tala med min mamma när hon och jag är lugna kommer inte att funka riktigt. Jag har försökt med det tidigare. Att jag skulle uppskatta mer om hon förvarnade mig i förväg om hon är nyfiken på att rota eller röra om mina ägodelar. Hon försvarar sig med att säga t.ex: ''Men varför säger du så? Vad har jag med dina grejer att göra?''.


     


    Hon syftar alltså på att hon  aldrig skulle röra mina saker. Med andra ord, jag har tidigare tagit upp detta med min mor, men hon har inställning av lögner/manipulation och gör bara som hon vill. Utan att tänka på vad som skulle kunna råka kränka och/eller såra andra.

    När jag skapade denna tråd, tänkte jag för mig själv hela tiden hur löjligt hela låter. Men det handlar om en system som pågått längre tid.

    Jag vet att det låter töntigt det där med dockan. Men om jag nämner att det är en konstverk och har en betydelse, snarare om att det ''BARA'' är en ''VANLIG'' docka.

    Jag vet att det låter fånigt, men dockan har en stor betydelse. Och därmed är det inte ''BARA'' att göra en ny.

    Jag får ingen som helst svar ifrån hennes sida när jag har försökt SMS:a och ringa henne dessa dagar.

    Antagligen anser hon sig att hon inte gjort fel. Men det är så omöjligt att komma i kontakt med henne för tillfälligt. Jag försöker inte tänka på mina saker som eventuellt har försvunnit, men det är lite svårt. Jag skall försöka ge det lite tid och sedan höra av mig efter några dagar.

    Okej, om jag frågar såhär då, är det ens förälder rättighet att möblera om och flytta på saker i ens sovrum?

    Är det oförskämd ifrån min sida att bli sur på min mamma?

    Tack för svar!

  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 09:07:45 följande:

    Nu läste jag trådstarten mera noga . Du är alltså borta en månad. Din mamma fixar till ditt rum, troligen för att försöka vara snäll. Du kommer hem, blir så sur att du sticker till en kompis som en drama queen. Kommer på det med dockan, ringer mamma. Att hon inte genast kan svara prinsessan tar du som en förolämpning och smsar. Sen smsar du hur förorättad du är. Herregud din mamma kanske lunchadr med en väninna? Hon kanske var ledsen för hon längtat efter dej och fixat fint ( i hennes tycke ) på ditt rum och du stormar iväg efter en natt eftersom du inte gillade det hela? Din docka är viktigare än din mamma men det passar att bo hemma när du så önskar. Du är en bortskämd dramaqueen och jag ska inte klaga en sekund till på mitt barn som inte röjer skåpen i sitt rum. Du verkar inte ens fatta att din mamma är en levande människa. Lyssnade du ens på henne när du kom hem o såg rummet? Såg du om hon såg förväntansfull ut? Fick hon en kram när du kom? Eller gick du direkt till att gorma om felaktig room service?


    Du skriver att du har läst min trådstart mera noga, men det kan du ju inte ha gjort när du svarar så som du gör.

    Nej, jag är ingen drama queen.

    Hon möblerade om hela mitt rum och saker och ting har försvunnit.

    Konstverket är vitkigt för mig, ja.

    Nej,jag SMS:ade henne och avvaktade efter svar. Jag SMS:ade inte som en galning.

    Det är fint att du tänker på dina barn och respekterar de. Det är det som jag endast önskar ifrån min mamma att hon gjorde detsamma. Hon städande inte bara mitt rum. Utan rörde och möblerade om hela mitt rum. Flertal saker har försvunnit. Och det som är centralt är respektlösheten som min mamma agerat.

    Jag stormade inte ut, nej.

  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Pope Joan II skrev 2018-04-09 09:17:41 följande:

    Är det du som bott i skyddat boende på annan ort och som inte kommit igång med studierna och allt vad det var?


    Ehhh? Nej.
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    sextiotalist skrev 2018-04-09 09:33:41 följande:
    Så kan man absolut resonera om man inte vill ha en bra framtida relation med sina barn och ses som en mardrömsförälder.

    Även om det är väldigt jobbigt att ha vuxna barn hemma, så är ömsesidig respekt något som brukar gynna alla i längden.
    Tack, fint..Kram för din förståelse!

    Tack snälla!
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-04-09 09:57:54 följande:

    Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-08 00:16:47 följande:[/quote-nick]När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

    Vilket det gjorde min ännu mer sur.

    Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

    Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

    Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

    ....

    .[/quote]

    Inte konstigt. Du har ju ett sjukt jobbigt beteende att sticka iväg och sen börja skicka sms om hur du känner och hur respektlös hon är. Det är inte normalt att skicka såna sms när ni inte hunnit prata. Skitjobbigt för din mamma att utsättas för sånt av sin vuxna dotter. Du ser allt bara ur ditt perspektiv och det gör man som 14 kanske 16 åring men inte när man slutat gymnasiet. Bostadskön är lång på många orter men du kanske kanske kan nedlåta dej till att inte behöva förstahandskontrakt från första början? Hur många tror du får det?


    Innan jag stack iväg så pratade jag ju med min mamma.


     


    Hon brydde sig inte särskilt mycket om det. Jag kände mig bara  mer ledsen.

  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    sextiotalist skrev 2018-04-09 11:48:30 följande:
    Du frågade och fick svar. Kränkhet är nog inte rätta ordet, jag upplevde att ts var riktigt arg och förbannad.

    Jag hade blivit precis lika förbannad om någon hade gjort samma sak, inte det minsta kränkt, men förbannad.

    För övrigt så anser jag att bara det beteendet som ts mamma visar är klart gränslöst och eftersom jag själv har en mamma, som kan vara precis lika gränslös (varför tror du att vi syskon var så noga med att inte bara lämna våra rum) som jag aldrig släpper fri i vårt hem, så vet jag hur det är att ha sådana personer kring sig.
    Anonym (Förstår dig) skrev 2018-04-09 15:25:09 följande:

    Hej TS.
    Jag har egentligen inget tips att ge, ville bara säga att jag förstår din upplevelse, då min mamma kunde vara likadan när jag bodde hemma. Du har all rätt att känna dig kränkt och ledsen!



    Ni är så snälla och förståeliga!


    Jag vill bara bekräfta det till er, att tack vare er så känns det skönt att komma tillbaka till tråden och läsa eran respons. Tack så mycket!

Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet