• Anonym (Steri­lisera­d)
    Äldre 8 Apr 09:22
    4237 visningar
    1 svar
    +1
    1
    4237

    Sterilisering

    När jag funderade på sterilisering eller vasektomi tyckte jag att det var intressant att läsa berättelser från någon som genomgått detta tidigare så nu när jag gjort det själv tänkte jag också dela med mig av erfarenheten.

    Inte så mycket info finns på svenska på nätet. Men sök på engelska så kommer en hel del information fram. Jag tyckte det var svårt att veta vart jag skulle vända mig för att få detta gjort. Jag sökte till slut på urolog på nätet och ringde den mest välkända av aktörerna som dök upp. Där fick jag snabbt beskedet att de hade svårt att hinna med att göra detta inom de 90 dagarna men jag fick en tid för inledande besök redan tre dagar senare. Samtidigt fick jag tips om att ringa en annan mindre klinik. Jag ringde dem och fick tid för besök redan dagen efter. Det framgick då att det är lite olika från urolog till urolog. Vissa kan ta emot utan att man har remiss medan andra bara kan ta emot patienter som kommer med en remiss. Jag utredde inte närmare hur detta hänger ihop utan var glad att jag kunde få tid hos en som kunde ta emot mig så snabbt. Besöket var kort, hon ställde ett fåtal frågor och jag som hade läst på på nätet i förväg hade inte så mycket jag funderade över. Jag ställde dock en del frågor för att förvissa mig om att hon verkade veta vad hon gjorde och hade ordentlig erfarenhet. Hon drog också de rutiner de tillämpar på just den kliniken. Sedan fick jag ta av mig byxorna och hon kände lite på pungen innan jag gick tillbaka till jobbet med en lite konstig känsla inombords.

    Jag fick tid för operation ca två månader senare. På kvällen innan skulle jag tvätta mig med en bakteriedödande tvål jag köpt på apoteket. Sedan samma rutin igen på morgonen. Torsdag morgon hade jag första operationstiden. Jag fick klä av mig och sätta på mig en rock samt hårnät och såna där blå påsar på fötterna de brukar dela ut på husvisningar. Sedan blev jag visad in i operationsrummet av en sköterska. Väl liggandes på britsen var det dags för rakning och tvättning av operationsområdet. Ingående behandling av det området av en söt ung kvinna får ju sina effekter... något jag uppfattade som extremt pinsamt, men misstänker att hon som jobbar på en urologmottagning redan sett det mesta!

    Sedan dök två läkare upp. Hon jag träffat tidigare samt ytterligare en. Jag fick till min besvikelse en steril duk upphängd på en ställning över bröstet så jag inte kunde se vad de gjorde. Operationen i sig var rätt oproblematisk. Först fick jag en bedövningsspruta, den första kändes ungefär som hos tandläkaren - inget farligt, på höger sida av pungen nästan längst upp. Medan de gjorde själva ingreppet kändes det för det mesta ingen speciellt men ibland kände jag en slags drag upp i mellangärdet. Ibland kittlande så jag nästan skrattade till och ibland måttligt obehagligt. När de satte bedövningen på andra sidan gjorde det rejält ont men det gick ju över snabbt. Sedan var själva ingreppet som det första.

    När allt var klart hade det gått mindre än en timme sedan jag kom. Var dock rätt så medtagen och trött. Jag fick sitta i en vilstol och fick kaffe och smörgås. När jag kom till omklädningsrummet för att klä på mig stod nästa kille där och klädde av sig. På det hela taget var så väl bemötande i allmänhet som själva behandlingen klart över förväntan. Kände mig mycket väl omhändertagen.

    Jag fick veta att risken för komplikationer var större om jag var upprätt så jag borde ligga under dagen. Annars hade jag lätt kunnat gå till kontoret och jobba, men nu körde jag hem och låg i sängen med datorn. I övrigt fick jag träningsförbud i två veckor men fritt fram att ha sex när jag kände för det. På kvällen kände jag mig tvungen att på egen hand kolla så ?allt fortfarande fungerade?. Var väl ingen större lust eller njutning inblandat i det men kunde konstatera att allt fungerade som tidigare. Inget blod kom med som jag hört att det kan göra. Jag hade fått med mig citodon för att ta när bedövningen släppte men det behövdes inte alls. Dock blev det obekvämt när jag skulle sova så tog den då i stället men hade jag inte haft den hade det nog gått bra utan och helt säkert hade en vanlig alvedon varit helt tillräckligt. Jag hade ett mindre blåmärke nära operationssåret på ena sidan.

    Dagen efter jobbade jag som vanligt men var lite öm på pungen samt kände en känsla som var väldigt lik så som jag förstått att menssmärtor känns för kvinnor.

    På helgen umgicks jag med min flickvän. Varken lust, förmåga eller känsla hade påverkats men med tanke på att jag var rätt öm blev det lite mer stillsamma övningar än normalt kanske. Jag fick dock hennes lår tryckt mot pungen vid ett tillfälle och det gjorde tillräckligt ont för att vi blev tvungna att avbryta en stund så jag fick återhämta mig lite.

    Efter ca en vecka hade själva operationssåren läkt så mycket att det inte gjorde något ont längre. Stygnen som skulle falla bort av sig själva satt dock stenhårt. Då drog jag i dem så hårt jag vågade med en pincett och klippte sedan av med en nagelsax närmast huden. Ändarna försvann in i huden och sedan var det problemet ur världen. Jag kände fortfarande milda ?menssmärtor? och var lite öm om testiklarna. Det senare gjorde väl att sexlusten gick lite på sparlåga - orolig för att det skulle göra ont om jag ?slog i någonstans?. Den veckan och helgen var i alla fall flickvännen på annat håll så det spelade inte så stor roll. I princip kände jag mig helt återställd efter knappa två veckor. Tredje veckan var fjällsemester där varken slalom, längdåkning eller sex påverkades av operationen.

    I samband med operationen fick jag veta att man normalt lämnar prov för att säkerställa att operationen lyckats efter ca tre månader men att det ofta räcker med en månad, i varje fall för de som är ?något mer sexuellt aktiva?, vad nu det betyder. Läser man på lite så framgår att det inte är tiden som är relevant utan att man behöver ha haft ett visst antal utlösningar som tar med sig de lagrade spermier som redan tillverkats och passerat genom sädesledaren. Beroende på var man läser hittar man uppgifter om mellan 10 och 30 utlösningar. Gissar att inga riktiga undersökningar av vilket antal som krävs har gjorts. Jag orkade i varje fall vänta knappa sex veckor innan jag lämnade in provet. En vecka senare hade jag ett papper i brevlådan som lakoniskt konstaterade att antalet spermier var noll.

    Idag är det två månader efter operationen och man får leta noga för att kunna hitta ärren. Möjligen är jag lite mer uthållig nu, men jag tror snarare att det beror på att jag slipper oroa mig för att ?komma på fel ställe?, så att säga, inte att det beror på ingreppet i sig. I övrigt märker jag absolut ingen skillnad på något som helst plan.

    Kan rekommenderas till den som säkert vet att han inte vill ha fler barn.

  • Svar på tråden Sterilisering
  • Anonym (Steri­lisera­d) Trådstartaren
    Äldre 20 Jul 09:23
    #1

    Nu har det gått ett par månader och jag har inga komplikationer eller problem. Helt nöjd med detta. Tänker egentligen inte på det längre utan kom på att jag skulle lägga upp en kort uppdatering här när min flickvän härom kvällen fick för sig att leta efter operationsärren. Hon hittade dem inte. Och inte jag heller. 

    Sammanfattningsvis var det för mig ett snabbt, enkelt och komplikationsfritt ingrepp och jag är helt nöjd. 

    Är det någon som har några funderingar eller är nyfiken på något så fråga för all del.

    Ta hand om er i värmen!

Svar på tråden Sterilisering