Vad händer om jag berättar?

Om barnet får illa så måste de anmäla eller om det rör sig om grovt våld med fara för livet. Annars kommer de nog försöka stödja dig att anmäla men inte göra det själva.

Om du vill bara prata så prata med en präst, de har ingen anmälningsplikt oavsett. Säger du inte vem du är så kan i princip inget hända heller. Så det är mitt råd, eller att du ringer kvinnojour och pratar. Jag tror att man ringer anonymt där så då kan inget heller hända men de är bra på att ge råd och stöd och även att svara på dessa frågor du har om vad som kan hända.

Tack, jag hade inte tänkt att det gick att prata med präster och det låter tryggt om jag inte behöver berätta vem jag är. Jag tycker själv det är svårt att veta om barnet kommer att fara illa, det känns som att det vet jag först om våldet sker synligt. Jag tänker att varken jag eller någon annan vet det i förväg, hur något kommer att bli. Jag väger nackdel mot fördel att berätta för någon för att jag även tror att det kan bli sämre om jag berättar och den personen hanterar det så att jag får det ännu svårare och att det istället kommer att påverka mitt barn.

Jag vill egentligen våga berätta för att göra en polisanmälan, det känns som det enda rätta men även det som jag är mest orolig över konsekvenser för. Jag hade ju polisanmält en stöld eller om någon förstörde grannens hus, som känns mindre allvarligt på ett vis. Men i detta fall befarar jag att det inte "bara" är det göra en anmälan utan att det kan leda till många nya problem? Blir det det? Jag är mycket rädd för det.

Vad är du rädd ska hända? Att det blir värre om du berättar? Att myndigheterna ska ta barnet ifrån dig? Det kommer inte att hända om inte situationen är akut. Om du berättar kan du få stöd och hjälp om du behöver det.

Barn far illa när deras förälder blir misshandlad och det gör de vare sig de ser när detta händer eller inte. De far oerhört illa av att växa upp under sådana förhållanden.

Ts, vänd dig till en kvinnojour. De är vana vid våldsutsatta kvinnors rädsla och kommer inte att skuldbelägga dig eller säga att du ska göra ditten eller datten, så vida inte situationen är akut. Du kan prata av dig och de kan hänvisa dig vidare om du inte har behov av skyddat boende i dagsläget. Sen är det så att barn inte ska behöva växa upp i hem med våld. Om ditt barn misstänks fara illa kommer en orosanmälan göras. Men du kommer i så fall erbjudas stöd och hjälp att ordna upp situationen.

Nej. Berätta för de du litar på. Min erfarenhet är tyvärr, att pappan gick bärsärkagång på BB. Han fick ingen uppmärksamhet. Han hotade mig där. Med knytnäve. Även när jag var gravid. Blev bara en orosanmälan, som han pratade sig ur. Verbalt duktig. Efter det hade jag kontakt med soc. Ingen hjälpte mig. Han kunde fortsätta psyka mig. Så nej, vill du inte genomgå utredningar, ska du inget säga...