• Anonym (Ts)

    Han tog min tonår ifrån mig

    När jag var 15 år träffade jag en kille som var 25 år. Han hjärntvättade mig totalt med massor med lögner.

    Han sa att han hade pengar och företag bla. Och kunde ibland ge mig 2000 kr att stoppa direkt i fickan och köpa nått fint för.

    Då som 15 åring räckte de för att tro att allt han sa va sant.

    När jag var omkring 17 så hade jag insett att allt va lögn och pengarna kom från kriminalitet men va så rädd, hjärntvättad och trasig att jag inte vågade be om hjälp för att lämna han.

    Nu 9 år senare har jag varit singel från han ett år men jag har sån ångest...

    Jag är ensam med våra barn som jag när jag gravid genom våldtäkt inte ville ha, idag älskar jag dom gränslöst.

    Jag är krossad för att jag förlorade hela tonåren som tex att få resa, festa på krogen och allt annat som är självklart som tonåring. Idag är jag fortfarande fast jag är fri helt isolerad från att leva ett liv som alla andra i min ålder..

    Jag är så ledsen att ingen kunde hjälpt mig. Känns som mitt liv går men jag bara står och trampar.

    Ville egentligen bara skriva av mig från min ångest...

    Kanske någon bara förstår

  • Svar på tråden Han tog min tonår ifrån mig
  • Egon den stora

    Jag har läst och kan lyssna i alla fall.

    Ska man vända det negativa till något positivt så är det ju att du i alla fall har barn som du älskar och när dom är äldre tonåringar och klarar sig skälva så är du ju fortfarande förhållandevis ung och kan göra roliga saker. Får man barn när man är 40 så är man ju i 60 års åldern när dom är vuxna.

  • Anonym (Linnéa)

    Jag förstår vad du menar, var 16 när jag blev tillsammans med en 12 år äldre man och förstår inte varför min mamma inte försökte stoppa oss från att träffas. Idag är vi gifta och har barn ,men det känns som att jag aldrig fick uppleva min ungdom. Förlorade många kompisar, inget festande eller resande med kompisar, blev mamma vid 18 års ålder. Min man är visserligen bra och jag älskar ju honom , men kan ändå känna att jag önskade mig en vuxen människa i min närhet som ändå försökte styra lite , sätta gränser och komma med råd om att faktiskt leva livet innan man slår sig ner, skaffar barn och bildar familj. Att få stå på egen hand och känna friheten av att bara få vara själv och ta mina egna. Slut utan någon annans påverkan. För med den åldersskillnaden vi har har jag alltid varit den som lyssnat på honom, låtit honom styra mycket.

Svar på tråden Han tog min tonår ifrån mig