Anonym (Em) skrev 2018-05-12 21:19:20 följande:
Som ofrivillig barnlös så är det inte ett ?lyxproblem?
Det går inte och jämföra ?små tuttar eller krokig näsa?. Jag hade gärna tagit alla små skönhetsfel mot ett barn. Sorgen är jämförbar med en förlust av en nära, och ja! Jag har förlorat min förra sambo.
Du kan inte förlora något du aldrig haft. Möjligtvis går en framtidsdröm till spillo, men det är fortfarande
inget annat än en dröm. Det är som att säga att "jag har alltid drömt om ett hus på landet, men jag har inte råd med min dröm, så staten får gå in ock fixa det åt mig". Att skaffa barn
är inte en mänsklig rättighet.
Som barnlös, frivilligt eller ej, så är du fortfarande en fullt fungerande individ, en fullt fungerande kugge i samhället. Det är inte som om du saknar en arm eller ett ben, som kräver att samhället stiger in och ser till att du får de resurser du behöver för att kunna fungera.
Och om barnlösheten skulle skapa sådana problem med den psykiska hälsan att det inte går att fungera i samhället så är det den psykiska ohälsa som ska behandlas. Precis som min fiktiva "huslöshet", om den vållar mig sådant psykiskt lidande att jag inte kan fungera så är det den psykiska ohälsan som ska behandlas och inte "huslösheten".