Varför är jag så konstig i relationer?

Finns det någon här som kan analysera mig? Eller kommentera mig, vadsomhelst. Jag vill få höra något. Varför är jag så konstig då jag är i relationer?

Jag är *fucked up* i mitt huvud, (hittade inte någon bra svensk motsvarighet...)

Jag vet liksom aldrig vad jag vill, kan jag väl börja med...

Den relationen jag är i nu, den startade på samma sätt som övriga relationer jag haft, med orden *vi kan väl försöka*. Jag har aldrig varit stormförälskad och inlett en relation på det sättet utan det har som alltid varit en osäkerhet då jag startat relationer. Ändå står jag kvar i denna nuvarande relation 3 år senare, fortfarande med tveksamma känslor nu som då som jag inte vet vad jag skall göra med. Varför är jag såhär??

Vill jag ens vara i denna relation? Ibland bubblar känslorna fram och jag känner mig jätte kär och är nästan redo att köpa hus med honom och starta ett liv nu direkt. Men sen sätter mitt huvud stopp, jag börjar få känslor av att jag missar något i livet som hindrar mig att starta ett liv med denna man. Svårt o förklara... Jag kan tänka på det positivt, men vågar inte agera. Kan inte. Känner mig inte redo. Men älskar honom.

Sedan en annan dag så får jag känslor av att jag vill att han ska göra slut, att jag inte vill att jag ska få några kärleks känslor. Att jag önskar han skulle vara otrogen så att jag hade någon orsak att göra slut liksom...

Åh jag vet inte vad jag ska ta mig till med alla dessa känslor.

Så kort sagt, jag började relationen med osäkerhet, sedan blev jag säkrare, sedan osäker, sedan säkrare igen, sedan ännu mera säker, sedan önskar jag att jag inte vore så säker, ja ni hör... Jag kommer med inget vettigt :(

HJÄLP

Jag är 25 år.