• Anonym (Ledse­n)
    Äldre 1 May 07:39
    26915 visningar
    45 svar
    45
    26915

    Adoptera bort 2-åring?

    Jag har tänkt ganska mycket på att adoptera bort min dotter.. Hon är 2 år och jag älskar henne mer än allt annat, men jag är ensamstående med massa skulder och det känns som att jag inte kan ge henne det hon behöver. Hennes pappa har drogproblem och har dessutom en annan familj och träffar henne bara då och då (inte ensam).

    Jag är helt beroende av min mamma för att det ska funka nu med jobb och allt. Och i min familj är det så otroligt mycket bråk och konflikter hela tiden.. både jag och min syster har mått jättedåligt .. skulle kunna fortsätta hur länge som helst men ni fattar. Det känns inte alls som en bra och trygg och stabil uppväxtmiljö.

    Jag skulle så gärna vilja att min dotter får växa upp i en stabil familj med bra ekonomi. Jag skulle inte vilja att det är en fosterfamilj utan att det blir som hennes riktiga familj.

    Vet inte vad det skulle vara för mening med mitt liv sen och hur jag skulle kunna leva med det men hon förtjänar så mycket bättre än det här.

    Hur gör jag? Tar emot så mycket att ringa soc för jag har haft med dem att göra nån gång förut och tyckt det var jättejobbigt . Går det ens att adoptera bort barn i Sverige och hur gör man isåfall ?

    Har egentligen funderat på det enda sen jag fick veta att jag var gravid eftersom jag inte klarade att göra abort, och jag visste att det skulle bli en nästan omöjlig situation.

    Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag ammar henne tillochmed fortfarande , men jag vill inte att jag eller min familj ska få förstöra hennes liv.

    Kan inte sluta gråta nu för jag mår så dåligt av allting .

  • Svar på tråden Adoptera bort 2-åring?
  • Anonym (Trygg­het)
    Äldre 1 May 10:18
    #24
    Fjäril kär skrev 2018-05-01 09:33:49 följande:
    Vet du vad, även om det är tungt just nu betyder inte det att det alltid kommer se ut så här.

    Du har fördel av att din dotter är så liten än. Hon behöver inte mer än dig , en säng och mat i magen just nu.
    Hon måste inte ha eget rum och massa prylar som kostar pengar. Naturen utanför är gratis och hela sommaren är det enda äventyr hon just nu behöver.

    Just nu måste du hålla dig flytande, men se dig omkring och se möjligheter. Sök nya jobb, leta billigare boende osv.

    Kom ihåg att pyttesmå förbättringar alltid är lika mycket värda som större. Trixa och fixa i vardagen med dom förutsättningar du har just nu och känn dig nöjd med att du faktiskt KAN göra skillnad redan nu, även om det bara handlar om att kunna köpa mjölk dagen före lön..
  • Anonym (Ilsa)
    Äldre 1 May 10:19
    #24

    Ts, du ska inte adoptera bort ditt barn. Däremot ska du försöka komma på fötter. Tro mig, allt kan bli bättre!

    Var bor du och vad jobbar du med?
    Titta där först. Kan du söka andra jobb och byta till ren dagtid? Då har du löst ett problem - du kan ha dottern på dagis och blir inte beroende av din familj.

    Du kan kontakta kommunens ekonomirådgivare. Den personen kan hjälpa dig att se över inkomster, utgifter och skulder och göra det så bra som möjligt för dig.

    Du kan också söka ekonomiskt bistånd om din lön är lägre än existensminimum.

    Jag tycker att du ska strunta i dina skulder just nu. Är de för stora för att lösas så är det inte dem du ska fokusera på, utan att skapa dig ett gott liv. Därefter kanske du kan söka skuldsanering eller om du har löneutmätning. Kronofogden har ganska bra existensminimum, högre än soc-normen.

    Kanske har du möjlighet att plugga i några år? Välj en utbildning som ger jobb, tex undersköterska, sjuksköterska eller lärare. Vården skriker efter folk! Och man kan få ganska bra lön som utbildad. Visserligen blir det återigen kväll/helg om du jobbar i vården men du kan försöka få en kontaktfamilj för din dotter.

    Det var ett annat tips jag ville ge dig, att försöka hitta en kontaktfamilj till din dotter. Då slipper du ha din bråkiga familj som barnvakter.

  • Anonym (Soc.)
    Äldre 1 May 10:23
    #23
    Anonym (Troll) skrev 2018-05-01 10:02:01 följande:

    riktigt så lätt är det inte, en adoption får endast ske om det är för barnets bästa. I Ts fall är det inte, hennes barn ser henne som sin mor och är väldigt fäst vid henne. Att ta ifrån barnet dens mamma är ett stort övergrepp , barnet kommer må mycket dåligt psykiskt , känna sig rotlös och bortvald och förmodligen hata Ts för resten av sitt liv för att barnets mamma valde bort barnet .


    Om en förälder är bestämd med att vilja adoptera bort barnet så är det självklart inte för barnets bästa att förhindra adoptionen och tvinga modern att ha kvar barnet,så det blir bara en formalitet precis som i alla andra länder. Sverige är på intet sätt unikt vad det gäller hur en adoption går till.

    Och ja, en tvååring som rycks upp och planteras om kommer att utsättas för ett trauma. Så är det. Men att påstå att barn som adopteras bort är dömda till rotlöshet och psykisk ohälsa och kommer att hata sin förälder är en oerhört förenklad och bisarr verklighetsbeskrivning.
  • Äldre 1 May 11:08
    #24

    Har du koll på vardagsekonomin? Vet du hur du gör för att få ihop det rent konkret? Annars är tipset att sänka utgifter så mycket det går både via maten och fasta kostnader. Enkla "husmorstips" kan göra skillnad på hundralappar varje månad. (du vet kolla elavtal, kontantkort i mobilen, köpa extrapris, laga enkel mat, basutbud på tv o bredband osv)

    Har du alla bidrag du har rätt till? (underhåll,bostadsbidrag,barnbidrag,försörjningsstöd osv)

    Tänk på att kyrkan kan hjälpa till när det krisar. Du kan söka pengar ur olika fonder dom har, du kan få hjälp med matkassar och även möjlighet att få saker second hand. (jag jobbar inom kyrkan och har vid flertalet gånger fått dela ut kassar med barnkläder, leta spjälsäng och skänka vinterjacka tex)

    Har du kollat möjligheten att få a-kassa den tid du inte jobbar? Har du använt all föräldrapenning? Du kan ta halva och kvartsdagar om du jobbar oregelbunden tid.

    Går dottern på dagis? Kolla med andra föräldrar på avdelningen om möjligheten att få hjälp med hämtning nån gång ibland.

  • Anonym (Lena)
    Äldre 1 May 13:08
    #25
    Anonym (Ledsen) skrev 2018-05-01 07:39:17 följande:

    Jag har tänkt ganska mycket på att adoptera bort min dotter.. Hon är 2 år och jag älskar henne mer än allt annat, men jag är ensamstående med massa skulder och det känns som att jag inte kan ge henne det hon behöver. Hennes pappa har drogproblem och har dessutom en annan familj och träffar henne bara då och då (inte ensam).

    Jag är helt beroende av min mamma för att det ska funka nu med jobb och allt. Och i min familj är det så otroligt mycket bråk och konflikter hela tiden.. både jag och min syster har mått jättedåligt .. skulle kunna fortsätta hur länge som helst men ni fattar. Det känns inte alls som en bra och trygg och stabil uppväxtmiljö.

    Jag skulle så gärna vilja att min dotter får växa upp i en stabil familj med bra ekonomi. Jag skulle inte vilja att det är en fosterfamilj utan att det blir som hennes riktiga familj.

    Vet inte vad det skulle vara för mening med mitt liv sen och hur jag skulle kunna leva med det men hon förtjänar så mycket bättre än det här.

    Hur gör jag? Tar emot så mycket att ringa soc för jag har haft med dem att göra nån gång förut och tyckt det var jättejobbigt . Går det ens att adoptera bort barn i Sverige och hur gör man isåfall ?

    Har egentligen funderat på det enda sen jag fick veta att jag var gravid eftersom jag inte klarade att göra abort, och jag visste att det skulle bli en nästan omöjlig situation.

    Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag ammar henne tillochmed fortfarande , men jag vill inte att jag eller min familj ska få förstöra hennes liv.

    Kan inte sluta gråta nu för jag mår så dåligt av allting .


    Skulle gärna tagit hand om din dotter eller varit ditt stöd. Har själv en två årig dotter.

    Var bor du?
  • Äldre 2 May 13:26
    #26
    +1
    Anonym (Ledsen) skrev 2018-05-01 07:39:17 följande:

    Jag har tänkt ganska mycket på att adoptera bort min dotter.. Hon är 2 år och jag älskar henne mer än allt annat, men jag är ensamstående med massa skulder och det känns som att jag inte kan ge henne det hon behöver. Hennes pappa har drogproblem och har dessutom en annan familj och träffar henne bara då och då (inte ensam).

    Jag är helt beroende av min mamma för att det ska funka nu med jobb och allt. Och i min familj är det så otroligt mycket bråk och konflikter hela tiden.. både jag och min syster har mått jättedåligt .. skulle kunna fortsätta hur länge som helst men ni fattar. Det känns inte alls som en bra och trygg och stabil uppväxtmiljö.

    Jag skulle så gärna vilja att min dotter får växa upp i en stabil familj med bra ekonomi. Jag skulle inte vilja att det är en fosterfamilj utan att det blir som hennes riktiga familj.

    Vet inte vad det skulle vara för mening med mitt liv sen och hur jag skulle kunna leva med det men hon förtjänar så mycket bättre än det här.

    Hur gör jag? Tar emot så mycket att ringa soc för jag har haft med dem att göra nån gång förut och tyckt det var jättejobbigt . Går det ens att adoptera bort barn i Sverige och hur gör man isåfall ?

    Har egentligen funderat på det enda sen jag fick veta att jag var gravid eftersom jag inte klarade att göra abort, och jag visste att det skulle bli en nästan omöjlig situation.

    Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag ammar henne tillochmed fortfarande , men jag vill inte att jag eller min familj ska få förstöra hennes liv.

    Kan inte sluta gråta nu för jag mår så dåligt av allting .


    Det går att adoptera bort henne - men jag tror inte att det är varken vad du eller hon behöver! 

    Det låter som att du mår väldigt dåligt och det är nog huvudproblemet just nu. Du skriver att det känns hopplöst, vilket får mig att misstänka att du lider av psykisk ohälsa - som det går att bli frisk ifrån! Depressioner, ångest, trauman etc kan ta sig i uttryck bland annat såsom du beskriver. Det låter som att du har gått igenom en hel del, bråk, konflikter, separation med mera och det är inte konstigt om din kropp och hjärna reagerar på det. Det kan göra att det både känns mörkare och svårare att ta initiativ och hitta lösningar. Men det går att lösa! I Sverige ska ingen behöva adoptera bort ett barn på grund av fattigdom. Mina råd:

    HÄLSAN
    Sök vård! Du kan exempelvis be om stöd via BVC eller kontakta vårdcentral. Berätta vad du sagt här och du kommer att kunna få hjälp. Du kanske behöver terapi, fysisk träning, medicinering, sjukskrivning och/eller något annat, som du kan få hjälp med via läkarkontakter. 

    STÖD


    Kontakta socialtjänsten. Berätta vad du sagt här och du kan få stöd. Det kan exempelvis handla om omsorg för att möjliggöra att du arbetar i större utsträckning utan att vara beroende av din mamma, kontaktperson/familj för att få avlastning eller liknande. Du kanske även har nytta av föräldrautbildning, stödgrupper och liknande. Det kan även handla om ekonomiskt stöd. Får du exempelvis alla bidrag du är berättigad till? 


    EKONOMI
    Om det inte finns direktkontakt till ekonomisk rådgivning via BVC eller socialtjänst, kontakta kommunen själv för en ordentlig genomgång med kompetent stöd. 

    FRAMTID
    Lägg upp en plan för framtiden. När och hur kan du förändra din arbetssituation? Behöver du studera? Flytta? Söka jobb inom en annan bransch? Exempelvis har jag sett annonser om BETALD utbildning till lokförare och montör inom industri, vilket dessutom ger bättre betald än många andra arbeten med oregelbunden arbetstid. 

  • Anonym (Neeee­)
    Äldre 2 May 13:31
    #27

    Att ta bort din dotter från dig är förmodligen mycket mer traumatiskt än att söka hjälp och göra det bästa av situationen.

    Skulle undvikit en adoption så långt det var möjligt.

  • Anonym (Mela)
    Äldre 2 May 13:47
    #28

    Kan inte du och din syster hjälpas åt? Kanske dela.lägenhet så du slipper vara beroende av din mamma.

  • Äldre 2 May 16:58
    #29
    Anonym (Troll) skrev 2018-05-01 09:53:10 följande:

    träffar din väninna någonsin sitt barn ? Barn och framförallt lite äldre barn som växt upp med sin biologiska mor kan fara riktigt illa psykiskt vid en adoption


    Nej de tog honom direkt han var född. Jag var med. Det är mycket tragiskt.
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 5 May 02:20
    #30

    [quote=78677883][quote-nick]Anonym (Lena) skrev 2018-05-01 13:08:42 följande:[/quote-nick]Skulle gärna tagit hand om din dotter eller varit ditt stöd. Har själv en två årig dotter.

    Var bor du?[/

    Hej!

    Tack! Jag bor i Stockholm..

    Tack för alla andra svar och tips! Ska försöka kolla upp allt. Det går upp och ner, ibland känns det helt omöjligt..

    Ska kolla upp det med kontaktfamilj, men måste nog sluta amma först.

    Jag vill bara att min dotter ska få ett bra liv, vill inte känna att jag har förstört något för henne pga min ekonomi eller alla bråk i min familj..

Svar på tråden Adoptera bort 2-åring?