• Anonym (Ledsen)

    Adoptera bort 2-åring?

    Jag har tänkt ganska mycket på att adoptera bort min dotter.. Hon är 2 år och jag älskar henne mer än allt annat, men jag är ensamstående med massa skulder och det känns som att jag inte kan ge henne det hon behöver. Hennes pappa har drogproblem och har dessutom en annan familj och träffar henne bara då och då (inte ensam).

    Jag är helt beroende av min mamma för att det ska funka nu med jobb och allt. Och i min familj är det så otroligt mycket bråk och konflikter hela tiden.. både jag och min syster har mått jättedåligt .. skulle kunna fortsätta hur länge som helst men ni fattar. Det känns inte alls som en bra och trygg och stabil uppväxtmiljö.

    Jag skulle så gärna vilja att min dotter får växa upp i en stabil familj med bra ekonomi. Jag skulle inte vilja att det är en fosterfamilj utan att det blir som hennes riktiga familj.

    Vet inte vad det skulle vara för mening med mitt liv sen och hur jag skulle kunna leva med det men hon förtjänar så mycket bättre än det här.

    Hur gör jag? Tar emot så mycket att ringa soc för jag har haft med dem att göra nån gång förut och tyckt det var jättejobbigt . Går det ens att adoptera bort barn i Sverige och hur gör man isåfall ?

    Har egentligen funderat på det enda sen jag fick veta att jag var gravid eftersom jag inte klarade att göra abort, och jag visste att det skulle bli en nästan omöjlig situation.

    Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag ammar henne tillochmed fortfarande , men jag vill inte att jag eller min familj ska få förstöra hennes liv.

    Kan inte sluta gråta nu för jag mår så dåligt av allting .

  • Svar på tråden Adoptera bort 2-åring?
  • Anonym (Inte)

    Jag tycker inte heller att du ska adoptera bort henne!

    Jag blev själv oplanerat gravid som ung och fadern har aldrig träffat henne. Kunde inte göra abort och funderade en tid på att adoptera bort, men trots den tuffa tiden är jag glad att jag behöll henne. Jag skulle inte ha kunnat leva med mig själv annars. För mig är ett barn den dyrbaraste gåva man kan få och det vore fel att "kasta bort" det.

    Idag är min dotter redan tonåring, fyller 14 i höst och livet skulle vara tomt utan henne... <3 Livet blir aldrig "lätt" hur man är försöker. Man måste bara försöka hitta de positiva sidorna i allt :)

    Lycka till! Kram

  • Wench85
    Anonym (Ledsen) skrev 2018-05-05 02:20:30 följande:

    Hej!

    Tack! Jag bor i Stockholm..

    Tack för alla andra svar och tips! Ska försöka kolla upp allt. Det går upp och ner, ibland känns det helt omöjligt..

    Ska kolla upp det med kontaktfamilj, men måste nog sluta amma först.

    Jag vill bara att min dotter ska få ett bra liv, vill inte känna att jag har förstört något för henne pga min ekonomi eller alla bråk i min familj..


    Vad bra! Detta är första steget mot att du ska må bättre och få det samhällsstöd och trygghet du behöver.

    Även om du ammar finns stora möjligheter till hjälp och ju tidigare du påbörjar det, desto bättre. Dessutom antar jag att barnet klarar att vara ifrån dig viss tid redan idag, i och med att du kan ha barnvakt.
  • AndreaBD

    Varför göra något så drastiskt, som du sedan inte kan ändra på? Fosterfamilj vore väl ett bättre alternativ? Det behöver inte vara värre för barnet, om ni har ett bra samarbete och de vet från början att du så smånigom gärna vill ta hand om ditt barn igen. Det behöver inte vara otryggt för barnet, det är inte skadligt i sig att ha fler vuxna som tar hand om en. Det viktiga är ju att man inte plötsligt avbruter kontakten med t.ex. en fosterfamilj och tar tillbaka barnet, utan i så fall ha kvar så mycket kontakt som är bra för barnet. Barnet kan ha båda och kan ha viss tid/kontakt med sin fosterfamilj ändå fram till vuxen ålder. Det är förstås idealfallet, men varför inte.

  • nonameleft

    Kära TS!

    Det lyser igenom din text hur mycket du älskar ditt barn. Att du vill hennes bästa tvivlar jag inte på. Som någon skrev ovan så är din dotter ännu så liten och det enda som hon behöver är din kärlek och närhet, tak över huvudet och mat.

    Hur din ekonomi än ser ut och hur jobbigt det än känns just nu med din familjesituation så behöver det inte se ut så för alltid. Du har makten att förändra din situation. Jag tycker att du ska försöka ta ett steg i taget och inte fatta några överilade beslut som du sedan får ångra resten av livet.

    Du behöver däremot f
    å stöd utifrån. En kontaktfamilj skulle nog vara väldigt bra för dig. Kanske även en kurator eller terapeut som kan hjälpa dig att få lite ordning på tankarna.

    Kom ih
    åg att du är den bästa mamman till din dotter.


     

  • Wench85

    Hej TS!
    Hur går det för dig? Jag hoppas att du hittat lite ljus i tunneln, och oavsett kan jag varmt rekommendera att diskutera vidare, här i din tråd eller någon annan stans med medmänniskor som kan stötta dig. Du låter som en kärleksfull mamma och med rätt förutsättningar omkring dig kan både du och dottern få ett stabilt och tryggt liv!

  • Anonym (Hej)

    Hej kära ts! Ibland hamnar man i svackor i livet. Det går ju upp o ner för oss alla. Ingen av oss är perfekta människor. Vi är inte perfekta människor. Jag vill inte du tar på dig skuldkänslor, av att vara en dålig mor? Vem är perfekt egentligen? Inte jag iallafall... Överväg detta noga nu. Du kan inte bli perfekt förälder. O ha perfekt tillvaro. Ingen av oss kan det ... Så behåll ditt barn! Ordna upp ditt liv. Du fixar det!

  • SandraGV

    Hejsan!

    hur fungerar allt nu? bättre? sämre?

    skriv gärna privat så hjälper jag gärna dig så gott jag kan!

    Är själv ung mamma till 2 och vet hur svårt det är ibland.

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Ledsen) skrev 2018-05-01 07:39:17 följande:

    Jag har tänkt ganska mycket på att adoptera bort min dotter.. Hon är 2 år och jag älskar henne mer än allt annat, men jag är ensamstående med massa skulder och det känns som att jag inte kan ge henne det hon behöver. Hennes pappa har drogproblem och har dessutom en annan familj och träffar henne bara då och då (inte ensam).

    Jag är helt beroende av min mamma för att det ska funka nu med jobb och allt. Och i min familj är det så otroligt mycket bråk och konflikter hela tiden.. både jag och min syster har mått jättedåligt .. skulle kunna fortsätta hur länge som helst men ni fattar. Det känns inte alls som en bra och trygg och stabil uppväxtmiljö.

    Jag skulle så gärna vilja att min dotter får växa upp i en stabil familj med bra ekonomi. Jag skulle inte vilja att det är en fosterfamilj utan att det blir som hennes riktiga familj.

    Vet inte vad det skulle vara för mening med mitt liv sen och hur jag skulle kunna leva med det men hon förtjänar så mycket bättre än det här.

    Hur gör jag? Tar emot så mycket att ringa soc för jag har haft med dem att göra nån gång förut och tyckt det var jättejobbigt . Går det ens att adoptera bort barn i Sverige och hur gör man isåfall ?

    Har egentligen funderat på det enda sen jag fick veta att jag var gravid eftersom jag inte klarade att göra abort, och jag visste att det skulle bli en nästan omöjlig situation.

    Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag ammar henne tillochmed fortfarande , men jag vill inte att jag eller min familj ska få förstöra hennes liv.

    Kan inte sluta gråta nu för jag mår så dåligt av allting .


    Gör det och förstör hennes liv permanent. Det finns ingen människa som i vuxen ålder mår dåligt för att föräldern hade dålig ekonomi men det finns fullt med vuxna som har psykisk ohälsa pga dålig anknytning som barn. Det finns inget större trauma du kan utsätta din dotter för än att adoptera bort henne.

    Spelar ingen roll om den nya familjen har pool, hästar, hus i Schweiz eller ?älskar? henne, det är du som är hennes mamma som hon knutit an till, om du lämnar bort henne kommer hon aldrig förlåta dig och framförallt ALDRIG kunna läka.

    Ni bor i Sverige, inte i ett u-land, samhället ser till att hon får mat, medicin, vård, tandvård, ett hem, rinnande vatten, skolgång osv.

    Det är i extrema fall det är bättre för barn att tas från sina föräldrar som vid sexuella övergrepp och misshandel från föräldrarna. Annars är det ett sånt jättetrauma att det bästa alltid är att barnen stannar med sina föräldrar och att föräldrarna får stöd.

    Du ska söka terapi hos speciella föräldra-barn-psykologer och berätta att du har en depression och tankar om att adoptera bort ditt barn.

    Du behöver bara prata ut och jobba med dina känslor i terapi. Din dotter kan själv ordna ett välbetalt jobb som ung vuxen om hon kommer prioritera pengar men det främsta hon vill ha nu är sin mamma. Kramar, ögonkontakt, bekräftelse, att du lyssnar, ägnar dig åt henne. Det kostar ingenting i pengar men det är det hon behöver.
  • Anonym (Ellen)
    AndreaBD skrev 2018-05-09 11:03:34 följande:

    Varför göra något så drastiskt, som du sedan inte kan ändra på? Fosterfamilj vore väl ett bättre alternativ? Det behöver inte vara värre för barnet, om ni har ett bra samarbete och de vet från början att du så smånigom gärna vill ta hand om ditt barn igen. Det behöver inte vara otryggt för barnet, det är inte skadligt i sig att ha fler vuxna som tar hand om en. Det viktiga är ju att man inte plötsligt avbruter kontakten med t.ex. en fosterfamilj och tar tillbaka barnet, utan i så fall ha kvar så mycket kontakt som är bra för barnet. Barnet kan ha båda och kan ha viss tid/kontakt med sin fosterfamilj ändå fram till vuxen ålder. Det är förstås idealfallet, men varför inte.


    Fosterfamilj är visst skadligt!! Flickan är 2 år! Det är inte ok att hon lämnar bort henne alls, mamman behöver stöd ihop med dottern. Hon får gå till speciell psykolog IHOP med barnet. Ingen kontaktfamilj och ingen fosterfamilj, väldigt okunnigt att påstå att det inte är skadligt att lämna bort ett barn för en helg.
  • Bleha

    Så länge du ger ditt barn kärlek så är jag säker på att du är bättre än en fosterfamilj. Finns många tråkiga historier kring barn som har hamnat i sådana situationer. 

    Se till att lösa din situation och ge ditt barn gott om kärlek så klarar ni er! Så länge du är vettig själv och inte försummar ditt barn tror jag att det kommer att gå bra!

  • Anonym (Ellen)
    Bleha skrev 2018-09-17 13:25:18 följande:

    Så länge du ger ditt barn kärlek så är jag säker på att du är bättre än en fosterfamilj. Finns många tråkiga historier kring barn som har hamnat i sådana situationer. 

    Se till att lösa din situation och ge ditt barn gott om kärlek så klarar ni er! Så länge du är vettig själv och inte försummar ditt barn tror jag att det kommer att gå bra!


    Eller hur, barn vill ha sina egna föräldrar. Ts behöver stöd i sin roll ihop med dottern, inte att lämna bort henne och störa deras anknytning ytterligare.
Svar på tråden Adoptera bort 2-åring?