Han älskar mig inte längre.....

Han har svarat. Han skrev att vi gör det som jag tycker känns bäst. Ett alternativ är att droppa nycklarna i våra brevinkast. Du får bestämma.

Jag blev så jävla ledsen när jag läste vad han svarat. Jag sitter väl fortfarande och har förväntningar!! :( Faaan!

Jag skrev tillbaka att jag vill posta, vill inte gå hem till honom. Och han kan lämna nycklarna hos mig om han vill när jag är bortrest. 

Sen skrev jag: "Bara en tanke, du frågar inte ens hur jag mår?"

Ja, jag kunde inte låta bli!! Jag ville få det sagt till honom. Vet inte om det var bra. Men faaan vad ont det gör just nu!!! Försöker tänka att det skulle göra ännu ondare om vi hade träffats......

Mår så illa :( :(

Hej TS Nu har det gått ett tag sen starten av den här tråden, hur mår du?

Jag förstår att du tycker ditt ex betett sig illa i alt det här, men objektivt har han varken skadat dig eller varit respektlös han har gjort så gott han kunnat men det är lätt att ställa för muren när din sårbarhet fick sig en Törn.

Jag är ledsen att ni inte fungerade men du måste ju se logiken i detta, för ditt läkandes skull. Att två unga människor träffas ofta och umgås och har sex, gentemot att vara sambos med gemensamma mål och en framtid och en vardag tillsammans, och att du aldrig visade att det var det du ville, klart han ger upp klart han tycker att ni dött ut, och han har all rätt att få reflektera själv, i lugn och ro, hur länge han vill, eftersom han vill få bestämma hur hans liv ska se ut och vad och vilka hans tid ska gå till, han tyckte inte att sex och umgås med dig räckte i längden det var för bekvämt och för safe att ni dessutom inte levde ihop. Svårt att känna ett "VI" om ni är "jag" och "jag" och "mitt" och "mitt" åt varsitt håll.

Nu känner du ensamheten eka och det är för att du måste vänja dig med ditt beslut, du valde att aldrig ta upp om att bli sambos / om att komma närmre i relationen, detta kan du inte beskylla endast honom för och du behöver förlåta, förlåta dig själv. Så du sen förlåter honom och du kan gå vidare med ny ljus energi. Och ett inre lugn. Redo förvärlden och allt som kan erbjudas.

Du behöver nu vänja dig med att du har ditt självständiga liv och fylla ut det med det som glädjer. Det mesta gick via honom så nu behöver du nya strategier nya idéer, det kräver lite mod men du har det, det du gått igenom är tufft men du är tuffare!

Kram

Ja han har svarat. Han skrev så här:

"Jag undrar självklart hur du mår hela tiden, tänker fortfarande på dig mycket. Har dock fått intrycket av att du vill prata med mig så lite som möjligt och har velat respektera det liksom.."

Jag vet inte hur jag ska tolka hans svar? Jag menar han kan lika bra ljuga, fast varför skulle han?

Jag kände en lättnad av att läsa hans svar. Kanske för jag har fått nya förhoppningar? Eller för att jag äntligen fick ett svar på min fråga jag grubblat på så jävla länge??

:( :( :(

Jag tror också han bara ville mitt bästa. Jag känner mig lättad över svaret. Vet som sagt inte om det beror på att jag får förhoppningar eller att jag nu vet att han har tänkt på mig och verkar bry sig om mig.

Jag känner att jag vill vara hans kompis. Men om han skulle vilja ha mig tillbaka skulle jag säga nej. Jag vill inte bli tillsammans med honom.

Jag har starka känslor för honom. Men jag känner för varje dag att de blir mindre och mindre. Det kändes skönt att få skriva med honom. Något jag skulle vilja fortsätta med på en vänskaplig nivå.

Han är en fin kille och jag vill inte förlora honom. Jag har förlorat honom men jag har inte förlorat honom som en kompis.

Jag förstår inte heller varför han skriver ens så? Att han tänker på mig? 

Varför säger man det egentligen? Såra mig ännu mer?

Jag har under dessa två månader mått så jävla dåligt. Mitt psykiska och fysiska välmående har blivit kört i botten. 

Han har ingen rätt att säga att han tänker på mig. Han får inte säga så.

Kärleken kan verkligen vara orättvis.

Jag måste tänka på mig själv nu. 

Han har rätt att säga vad han vill. Tycker ändå han ska tänka om en extra gång innan han yttrar sig mot mig.

Jag har raderat han från instagram, blocka han på facebook. Jag har från och med nu ikväll raderat han ur mitt liv för gott. I helgen postar jag hans nycklar. Han ger mig mina när jag är bortrest i mitt brevinkast om en vecka.

Efter det har vi inget mer med varandra att göra. Jag ska sluta tänka på vad han gör, tycker, känner och tänker.

Jag ska bara tänka på mig själv nu och mitt välmående. Han ska ut ur mitt liv och jag vill aldrig någonsin mer ha kontakt med honom. Aldrig. Ingen vänskap. Ingenting.

Vill tillägga att jag har ju börjat tänka i dessa banor enbart för han skrev så till mig. Att han tänker på mig å undrar hur jag mår. Det har spelat ett spratt i min hjärna..

Nycklarna är postade! Jag kommer inte fråga honom ett möte(iaf inte på månader) Jag kommer inte heller skriva till honom och fråga om hans förbannade känslor.

Det är över. Egentligen har jag vetat det sen dagen han gjorde slut. Jag har väl inte bara accepterat läget.

Men jag saknar honom extremt mycket. Det är därför jag skriver så här. En månad innan det tog slut skrev jag till honom att han gjorde mina dagar så mycket bättre och ljusare. Jag skrev också att han fick mig att känna mig som ett barn på julafton varje gång vi skulle ses.

Så ja nu förstår ni nog hur mycket jag en gång i tiden har älskat den här personen och fortfarande gör. Då kan ni nog också förstå varför jag försöker vända på varje sten, att ge mig en anledning att få försöka få honom tillbaka eller att han ska ändra sig...

Men han kommer aldrig aldrig aldrig någonsin att ändra sig. ALDRIG!

Jag åker till Irland på måndag. Till hundarna. De hemlösa. Jag stannar en vecka. Förhoppningsvis får resan mig att må bättre och sakna honom mindre,

Hur slutar man sakna en person?

Du är fast i självömkan och upprepar samma mening hela tiden (åh vad jag saknar honom blablabla). Tror du snart har tröttat ut din omgivning med denna enkelspårighet. Jag är i alla fall väldigt trött på den här tråden eftersom du bara upprepar dig hela tiden. Tycker för övrigt inte att killen gjorde något fel alls. Han slutade vara kär i dig och när han var säker på att det var så det var så informerade han dig om det. Inget fel alls. Helt rätt av honom också att klippa kontakten. Väx upp. Ta det som en vuxen person och sluta gnäll.

Ja han gjorde det svårare för mig att gå vidare, fattar inte varför, han är ett dum huvud/arsle, svar: JA

Skiter i exet nu! Finns så jävla mycket värre saker än ett krossat hjärta! Hundar som inte har ett hem. Hundar som får sitta instängda i små boxar hela dagarna. Hundar som folk enkelt kan kasta bort...

Fy fan..