Han älskar mig inte längre.....

4,5 månader är inte lång tid. För mig tog det nog tre år innan jag var helt över mitt ex (men då hade vi inget rent avslut utan fortsatte att umgås vilket jag tror ledde till att jag behövde så mycket tid). Är i ett nytt förhållande nu men jag hade en lång period när jag inte träffade någon och sen ett gäng ONSs. Kom fram till att jag är hellre ensam än med någon som inte är rätt. Men då helt plötsligt dök han upp. Nu kan jag inte föreställa mig att vara tillsammans med mitt ex. Du kommer komma dit inom sinom tid. Kom ihåg att 27 år är inte gammalt :)

Nej 4,5 månader är inte lång tid. Jag vet det. Men ändå känns det som en evighet sedan allt skedde...

Hur länge gick du utan att träffa killar/dejta från ditt breakup?

Hur lång tid tog det tills du blev kär igen efter ditt breakup?

Jag har egentligen inte haft något "uppehåll" från att träffa/dejta killar sen det tog slut med mitt ex. Jag har liksom kört på. Varför egentligen? Hmm jag borde egentligen ha fokuserat på mig själv..

TS! Kan du inte berätta hur det går för dig?

Ja,hur går det för dig,TS? 

Ja vart vill ni jag ska börja?

Berätta det du känner att du vill berätta.

Jag är också nyfiken

Okej vart ska jag börja...

Jag kan börja med att säga att jag mår okej idag. Jag är inte längre ett vrak. Mina känslor går inte i toppar och dalar. Jag är en mer stabil person. Jag har blivit lite tryggare i mig själv. Men jobbar fortfarande på min självkänsla som inte alls är något vidare.

Jag saknar mitt ex idag. Tänker inte på honom lika ofta som jag gjorde i sommras. Men han finns i mina tankar varje dag tyvärr. Jag har nog svårt att släppa honom helt och hållet. Vi har inte träffats på ett halvår, sen den dagen det tog slut...

Men vi skriver lite då och då med varandra. Jag bryr mig fortfarande om honom och jag tror han bryr sig fortfarande om mig. Han skrev t.om grattis på min födelsedag...

Men men. Jag har iaf gått vidare. Jag tror inte längre det kan bli jag och exet. Jag har skapat mitt egna liv och mina egna rutiner. Jag satsar på min hobby. Jag kämpar med att vara ensam. Det går och det är okej.

Jag är fortfarande singel. Men det tar inte emot att träffa killar längre som det gjorde i början när det tog slut mellan mig och exet. MEN jag har otroligt svårt att släppa in någon kille i mitt liv. Jag har så svårt med att öppna upp mina känslor.

Jag vet inte om det handlar om att jag är rädd för att bli så där ledsen och sårbar igen eller om det handlar om att jag inte har släppt mitt ex ännu med alla känslor.

Ärligt talat vet jag inte och jag försöker inte tänka så mycket. Jag vill väldigt gärna träffa en kille och bli kär. Jag vill så gärna ha en pojkvän. Men jag tar det som det kommer. Jag vill verkligen känna äkta kärlek och inte rusa in i något halvdant. 

Jag vill kunna släppa all min kontroll och bara låta känslorna flöda. När jag gör det då vet jag att jag har träffat rätt kille...

Men ja, jag är fortfarande singel, ett halvår senare, känns lite tråkigt, känner mig ofta nere och deppig. Tror jag är ganska psykiskt nedbryten. Mina kompisar har sagt att jag kanske är deprimerad? Jag vet faktiskt inte....

Du har kommit en lång väg mot att må bättre. Det märks att du är både klok, eftertänksam och stark. Du ska vara stolt över dig själv.
En vacker dag kommer du träffa Han med stort H och när den dagen kommer så vet du att du är redo, tills dess kan du dejta lite på kul för att få bekräftelse och bygga upp din självkänsla.
Jag tror på dig och önskar dig all lycka till!

Tack! Det värmer att läsa det du skriver. Förhoppningsvis kommer jag finna han med stort H någon dag. Men tror det kommer dröja ett tag. Ja jag kan dejta för skoj skull.

Det som jag är mest glad över att slippa känna den där otroligt jobbiga känslan som jag tror alla har när deras hjärta har precis blivit krossat. Den känslan är obeskrvilig och som man inte ens vill önska sin fiende ha.

Ibland tänker jag tillbaka hur dåligt jag mådde och jag får en rysning i hela kroppen av den där känslan. Bara en gnutta av den jobbiga känslan träder in i min kropp och tar ett kort varv.

Men tack och lov stannar den inte. Så ja, jag ska vara stolt över mig själv. Och ja som alla sa det är tiden som läker sår och faktiskt är det så jävla sant <3