Ta första steget och se om det leder till förändring. Börja med att åka iväg en helg med några kompisar eller lägg några fredagskvällar på aw eller liknande. Börja leva ditt liv och skaffa uppmärksamhet från andra håll.
Se till att han fattar att han kommer att förlora dig, om han reagerar och börjar ändra sig, ge honom en chans annars drar du
Vi har pratat sååå många gånger....jag har hotat, gråtit och skrikit och varje gång lovar han förändring men det håller i en dag lr två sen är allt som vanligt.
Han säger att han är trött och därför behöver sova till kl 14 på helgerna. Han säger att han inte orkar umgås med mej men med kompisar orkar han vara trevlig och glad.
Så ibland funderar jag på om han verkligen inte älskar mej utan är jätte olycklig med mej och deprimerad för att han känner sig fast med mej för barnens skull? Och det är vara jag som älskar honom och kämpar för oss båda....
Jag behöver flytta, jag vet det. Men jag var 17 när jag träffade honom och har aldrig levt ensam. Och risken finns att barnen som är 12 och 10 kommer vilja bo kvar här hemma och jag kommer få flytta ensam.