• Anonym (vänta­r)
    Äldre 17 May 21:57
    3593 visningar
    2 svar
    2
    3593

    Cytotec - ingen effekt och känner mig sviken av sjukvården

    Jag fick bekräftat missfall igår i v. 10+3. På akuten konstaterades det vid VUL att allt inte hade kommit ut och de sa att jag därför behövde ta Cytotec. De gav mig första dosen och jag fick ligga på en brits i korridoren (med min sambo vid min sida). Efter en timme hade ingenting hänt och de sa att jag kunde åka hem. Så gav de mig två doser till med Cytotec samt alvedon och morfin. Informationen vi fick var att jag skulle få kraftiga menssmärtor och blöda. Om det inte kom några klumpar eller om jag fick feber skulle jag ringa numret som stod i broschyren de skickade med oss.

    Både jag och min sambo var förstås i chock och sorg över vad som hade hänt och inte direkt i skick att ställa några direkta frågor. Vi åkte hem och jag tog de övriga två doserna enligt ordination. På natten vaknade jag av kraftig smärta, ut kom en mindre klump men sen inget mer och smärtan gick över. Sedan dess har inget hänt annat än mindre blödningar och nu har det gått över 12 timmar sedan sista dosen.

    Jag skriver kanske mest för att jag känner mig arg över hur missfall behandlas. Jag har läst mig till på egen hand vad som kan hända när man tar cytotec, att man kan få fruktansvärda smärtor och i princip föda ut sitt foster i toaletten. Pratade även med en kompis, som faktiskt fick stanna kvar på sjukhuset under behandlingen, och som fick så ont att hon svimmade. Hur kan man bli hemskickad en timme efter besked om missfall och förväntas att ta hand om hela förloppet, med både fysisk och psykisk smärta, på egen hand? Ingen sade ens till mig att jag borde ha någon hos mig, men nu har min sambo stannat hemma från jobbet för att vara hos mig om det hela skulle "sätta igång". Är det verkligen etiskt riktig vård?

    För det andra, hur ska jag veta hur lång tid detta tar? Om det finns något kvar att få ut? Jag förmodar ju att det gör det, men hur ska jag veta? Har ringt numret jag fick men där är "telefonkön full för dagen" och de ber mig ringa tillbaka imorgon... Hade jag vetat mer om hur detta går till hade jag vägrat ta hand om det hemma! Nu ligger jag bara här och väntar och har panik över att det kan sätta igång när som helst, alternativt inte hända något alls..

    Är det någon annan som har erfarenhet/tankar kring detta?

  • Svar på tråden Cytotec - ingen effekt och känner mig sviken av sjukvården
  • Caramb­olan
    Äldre 17 May 22:05
    #1

    Knepigt det där. De allra flesta söker ju inte vård eller behandling för ett missfall utan det är något som bara händer. Vården är anpassad för att hantera eventuella komplikationer om de uppstår. Om det är rätt eller inte är ju i förlängningen en prioriteringsfråga. I den bästa av världar skulle jag absolut önska att alla kan få missfall bekräftade och slippa vänta i ovisshet, att alla kan få effektiv behandling som minskad både väntan och smärta, att alla har en axel att gråta ut på, etc. I realiteten kanske vårdplatserna behövs till mer livsnödvändig vård.

    Beklagar ditt missfall i alla fall. Hoppas att det går snabbt och lätt över och att ni snart får en ny chans om ni vill det.

  • Äldre 28 Jun 11:12
    #2

    Hej!


    Jag har varit med om samma som dig fast fick betydligt bättre vård. Blev inlagd på gynavd efter att ha åkt in akut i söndags då jag haft blödningar sedan i lördags som inte avtagit utan snarare blev rikligare. Ringde 1177 under lördagen och då sa distriktssköterskan jag pratade med att det inte var någon fara och att jag skulle torka tårarna, hon sa att det troligen berodde på att jag burit tungt eller nåt. Kändes mest som hon bara ville lugna mig så jag inte skulle ta en plats på akuten.. så när blödningarna inte hade avtagit dagen efter, igår, så åkte vi direkt till akuten utan att ringa 1177. Fick då göra VUL där läkaren konstaterade MA och att fostret hade dött i v.5-6. Känns konstigt eftersom jag haft världens illamående i v.8-10, men efter det har symtomen avstannat. Fick info från läkaren att hinnsäcken var kvar och att den behövde komma ut. Fick tid för nytt VUL morgonen därefter för att se om allt kommit ut under natten men när vi gick ut mot bilen fick jag superont och började blöda mer, kände mig kallsvettig och trodde jag skulle svimma. Min sambo sa att vi skulle gå in igen och då blev jag inlagd på gynavdelningen och fick cytotec. Gjorde nytt VUL på tisdagen som visade att den hade börjat komma ut men att mer behövde komma ut. Jag fick totalt 5 omgångar cytotec under två dagar, 2 tabletter per gång. I måndags kväll såg det ut som att det skulle bli en skrapning då det ännu inte kommit ut något, men på tisdag morgon fick jag träffa en annan läkare som gjorde ett nytt VUL som visade att det inte varit en hinnsäck utan en blodklump. Hon förklarade det som att hon hade bättre ultraljudsmaskin än den som fanns nere på akuten och att hon därför kunde se att det inte var hinnsäcken. Hon sa att hon inte tyckte vi skulle göra en skrapning då det alltid är bättre att det kommer ut naturligt och att jag skulle få åka hem istället och förhoppningsvis blöda ut det då det inte var en hinnsäck. Jag blev överlycklig och det kändes som jag slapp skrapning i sista minuten. Fick kontaktuppgifter direkt till avdelningen och så sa hon att de skulle ringa mig om 4 veckor för att höra om allt var bra och att jag slutat blöda, skulle också ta ett gravtest innan de ringer så att man ser att det är negativt. Läkaren sa att jag skulle förbereda mig på att det skulle komma ut stora klumpar, som en femkrona men det skulle också kunna komma klumpar stora som handflatan men då skulle jag åka in igen. Kändes som att all personal tog mig på allvar och de gav mig oerhört stöd när jag grät floder i gynstolen och på rummet, hade ju även min sambo vid min sida som verkligen visade att han gör allt för mig. När jag kom hem var jag orolig över att det inte skulle komma ut något och att jag skulle behöva åka in igen för att få en skrapning men igår så kom det helt plötsligt en stooor klump vilket var något helt annat än det som kommit tidigare så jag hoppas att det var det sista som satt kvar i livmodern. Det var en fruktansvärd upplevelse men nu när jag är hemma och det mesta förhoppningsvis är över så längtar jag tills vi kan pröva igen. Tycker det har hjälpt mycket att läsa här om de som det gått bra efter ett missfall.. Tycker det låter hemskt det bemötande du fått, hade jag fått det bemötandet vet jag inte vad jag hade gjort. Det var personalens toppenbemötande som gjorde att jag tog mig igenom denna fruktansvärda händelse..

Svar på tråden Cytotec - ingen effekt och känner mig sviken av sjukvården