4 år har gått, kommer jag någonsin kunna gå vidare? - Nöja mig med näst bästa?

För sex år sedan träffade jag en kille, vi stressade inte alls men det utvecklades och efter ett halvår var vi galet kära i varandra. Sådan otrolig passion med fantastiskt sex och närhet, aldrig upplevt något liknande. Var inte bara het passion heller, han var en fantastisk vän, lyssnare (han fick mig att öppna uptt mig och kom alltid ihåg vad jag sagt), genuint intresserad av mig och mitt liv, fantastisk på att läsa mig vilket ledde till att vi aldrig bråkade. Vi gick ut och åt en gång i veckan minst, gjorde roliga saker på helgerna, reste tillsammans, han introducerade mig till sina intressen, familj och vänner. Han gav mig sagolika komplimanger och såg direkt om jag bar nya underkläder, en klänning han inte sett förut etc. Har aldrig känt mig så åtråvärd i hela mitt liv. Han var heller inte ett dugg klängig eller svartsjuk, gav mig alltid den egentiden och tiden med vänner jag behövde utan att gnälla eller höra av sig, det var som att han kunde läsa på mig när jag behövde egentid och lät mig då höra av mig när jag var redo efter någon eller ett par dagar att göra något. Han var totalt dramafri!

Han jobbade otroligt mycket (supersexigt jobb, väldigt välbetalt) men såg alltid till att vi sågs minst 4-5 nätter i veckan även fast han jobbat 12 timmar i sträck etc. Han var aldrig för trött för att hitta på något eller ha sex. Trots att vi sågs säkert ett par hundra kvällar ställde han aldrig in. Han dolde aldrig något från mig och hörde av sig precis lagom.

Dessutom är han den snyggaste killen jag någon träffat, sagolik kropp (kan än idag fantisera om hans kuk och axlar), duktig på att laga mat, stabil familj och uppväxt och barnkär.

Efter ett och ett halvt år tillsammans frågade jag om vi skulle flytta ihop, han blev superglad och vi började titta på lägenhet att köpa tillsammans. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Såg giftermål och barn några år bort bara.

Ungefär i samma veva åker jag till Spanien på möhippa med en massa tjejkompisar, efter några nätter blir jag galet full och vaknar upp morgonen efter på mitt hotell med en annan man och vi har haft sex. Förstår än idag inte hur det kunde hända, jag hade verkligen allt hemma. Har inte förlåtit mig för det och kommer nog aldrig att göra det heller.

Kommer hem helt förstörd och berättar för mitt ex som gör slut direkt, totalt förkrossad blev han. Han vägrar ens fundera på att förlåta utan menar på att han om vi fortsätter ändå aldrig kommer att kunna lita på mig igen (och vara svartsjuk) när jag gör något sådant efter att han gett mig allt och förhållandet är felfritt.

Efter det har jag aldrig mer hört från honom. Han svarade aldrig på mina sms eller samtal efteråt och tog bort mig på sociala medier. Skickade flera brev till hans hemadress och jobb där jag bara ville be om förlåtelse för allt. Både ett och två år efteråt försökte jag igen få kontakt men han svarade aldrig. Vi har passerat varandra på stan ett par gånger men han behandlar mig som om han inte vet vem jag är. Efter båda gångerna har jag varit knäckt i veckor. På den nivån att jag fortfarande undviker de delarna av stan där jag vet han jobbar/vistas mycket så att vi inte stöter ihop. Fick reda igår via omvägar att han är förlovad nu och ska gifta sig i sommar.

Det har gått mer än fyra år sedan det tog slut och jag har fortfarande inte gått vidare. Har dejtat och till och med haft pojkvänner men ingen har ens kommit i närheten av vad jag hade. Jag är nu 34 år gammal och inser att om jag ska ha biologiska barn måste jag nöja mig med någon som jag aldrig kommer känna samma sak för som för mitt ex. Annars blir jag barnlös.

Finns det något jag kan göra? Kommer jag någonsin att helt kunna gå vidare och förlåta mig själv eller måste jag acceptera att det var 20 fantastiska månader jag hade, kommer aldrig få uppleva något liknande igen och nöja mig och vara så lycklig jag kan med det jag kan få?