Ni som gillar era jobb...

1. Vad jobbar ni med?

- Just nu jobbar jag med lite allt möjligt, men även en del med mitt absoluta favoritjobb (truckförare) jag hade för några år sedan.

2. Vad tror ni det är som gör att ni gillar era jobb?

- Det är kul att köra truck. Sen var kollegorna en stor del av det.

3. Har ni haft andra jobb som ni ogillat? Varför tror ni att ni ogillade dem?

- Ja. Jag ogillade mitt senaste jobb pga att cheferna kategoriskt trakasserade personalen och det fanns ingen högre att vända sig till. Acceptera eller byt jobb var deras åsikt.

4. Är ni nöjda med lönen?

- Kunde varit bättre men acceptabel med tanke på utbildningskravet.

5. Arbetstider?

- Just nu dagtid, med möjlighet att flexa och börja tidigare. När jag jobbade sent kvällsskifte blev jag utbränd och sjukskriven ett halvår.

Till er som gillar era jobb:

1. Vad jobbar ni med?  Lärare 

2. Vad tror ni det är som gör att ni gillar era jobb? Att jobba med människor, att se utvecklingen hos eleverna, att känna att man gör något viktigt! Att jag ingår ei et mycket bra arbetslag, troliga kollegor, bra chef.

3. Har ni haft andra jobb som ni ogillat? Varför tror ni att ni ogillade dem? De enda jobb jag haft förutom att vara lärare är olika sommarjobb (jobbat i affär, posten osv) De var helt ok jobb, men jag kände hela tiden att det inte var där min framtid låg.

4. Är ni nöjda med lönen? Nja 

5. Arbetstider? Ja och nej. Som lärare är det oerhört hektiskt stundtals eftersom vi arbetar 45 timmar/vecka under terminerna (annars hade vi inte kunnat få ha sommarlov, jullov osv) men det är ju samtidigt mycket värt att få ha de där loven, speciellt om man har egna barn som har lov samtidigt. 

Jag har varit lärare i över 20 år och arbetet har förändrats väldigt mycket under den tiden och rent generellt gör en lärare många fler saker i dag än man gjorde när jag började, vilket har ökat stressen (lärare är en av de kategorier med flest sjukskrivna tex) men samtidigt ÄR det ett väldigt roligt, spännande och varierande arbete där man får vara väldigt kreativ och bestämma ganska mycket själv, trots att det är strikta ramar.
Jag läser om att många nyutexade lärare byter jobb efter ca 5 år och det är ju inte alls bra! Det betyder verkligen att alla kommuner behöver spetsa till sig så att de faktiskt klarar av att behålla utbildade människor inom det de är utbildade för, annars är det ett stort slöseri med resurser, både för individen men också för skolor som då måste leta efter nya lärare. 

Till TS: känslan för ditt sommarjobb kan vara just att det är ett sommarjobb, du vet att detta bara är tillfälligt, du "måste" jobba för att du är student och behöver pengarna, det är kanske inte inom den bransch du utbildar dig för osv. Allt kommer kännas annorlunda när du är färdig och kliver in i arbetslivet på riktigt. Sen hänger det förstås på var man hamnar. På papperet kan två olika tjänster verka likadana men det handlar väldigt mycket om vilket arbetsklimat det finns på arbetsplatsen. 

1. Hemmafru och illustratör.

2. Jag styr mitt liv och min tid och ägnar mig åt något som jag tycker ger mycket tillbaka. Det är roligt och självständigt.

3. Har bara haft diverse sommarjobb och extrajobb tidigare. Har lätt för att trivas bara jag har trevliga människor omkring mig. Däremot hade jag haft svårt att trivas och orka med ett arbete som inte ger något i längden.

4. Som frilans är det ojämt, men jag arbetar inte för pengarnas skull.

5. När jag vill som illustratör och alltid som hemmafru.

Nej, men sen är jag nog inte i en bra punkt i mitt liv just nu. Jag ska försöka omskola mig, får se om jag kommer in och om pengarna kommer att räcka.

Men nu vill jag inte kapa tråden mer, ber om ursäkt för Off topic.

Jobbar som busschaufför och trivs rätt bra med det. Hade jag haft råd att gå ner i arbetstid hade det vart helt perfekt, nu jobbar jag ca 5-14:30 och är ofta helt slut efter.

Lönen är ett skämt.

Cheferna är nötter.

Kollegorna är toppen, de flesta lite enstöriga och aspiga som jag. Främst sitter man och kör omsluten i sin egna lilla bubbla. Passar mig bra. Gillar själva körandet också. Men som sagt, för långa arbetsdagar.

Har tidigare jobbat som vårdbiträde på äldreboende och det var inte min grej. Knäppa kollegor, knäppa patienter, knäppa anhöriga, knäpp chef...

1. Vad jobbar ni med?
 - Sjuksköterska, specialistutbildad. Jobbar i kommunen med äldre patienter.

2. Vad tror ni det är som gör att ni gillar era jobb?
- Är fritt, ofta roligt (men ibland långtråkigt, det varierar). Bra kollegor. Bra chef.

3. Har ni haft andra jobb som ni ogillat? Varför tror ni att ni ogillade dem?
 - Ja. Värsta jobbet var ett sommarjobb där jag städade trapphus och sopstationer samt klippte gräs, när jag var yngre och saknade utbildning. Var jättetråkigt och otrevligt jobb. Dåligt betalt också.

4. Är ni nöjda med lönen?
- Är nöjd, tjänar 37 500 kr/månad, plus OB.

5. Arbetstider?
- Mest dagtid, en del kvälls/helgpass men detta tycker jag är skönt. Tycker dock jag börjar för tidigt på morgonen, kl 6.45. Är krångligt då barn ska till dagis innan och så. Planerar söka en nattjänst men hos samma arbetsgivare i så fall.

Jag är strateg inom offentlig sektor, utbildad civilingenjör.

Den överlägset viktigaste faktorn för att jag ska trivas på ett jobb är arbetsmiljön, dvs bra chef, trevliga kolleger och en trivsam fysisk miljö. Arbetsuppgifterna kan variera men det absolut viktigaste är de människor som omger mig. Som tonåring jobbade jag som diskare på en restaurang och det var ett av de roligaste jobb jag haft. Inte för att det var skitkul att diska utan för att personalen fick mig att skratta så att jag fick kramp i magen varje dag.

En annan sak som är viktig är att man känner sig uppskattad. Det gör jag verkligen på mitt nuvarande jobb. Dels för kollegornas hejjarop, dels för bra lönehöjningar. Lön är viktigt men absolut inte allt. Märker att vissa kolleger är lite bittra då de jämför löner, det tror jag är osunt. De flesta på mitt jobb har riktigt bra löner om man ser till populationsnivå men de jämför sig bara med närmsta grannen -mycket vill ha mer.

Slutligen tror jag trivsel handlar om en grundinställning. Att ex vara tacksam för att jobbet bjuder på kaffe och inte bara gnälla över att "kaffet smakar äckligt".

Med det sagt- ser jag till mig själv så skulle jag nog trivas väldigt många olika arbetsplatser och många typer av arbetsuppgifter med olika grundutbildningar i bagaget. Men vi är alla olika.

Hoppas du hittar en utbildning och jobb som passar dig!

Okej, lycka till med utbildningen.

1. Vad jobbar ni med?

Jag är stationär väktare, eller receptionsväktare som det också kallas. Behovsanställd men jobbar heltid.

2. Vad tror ni det är som gör att ni gillar era jobb?

Jag älskar att jobba inom service, detta är på en helt annan nivå dock. Bra och dåligt. Det bästa är att vi inte behöver ta någon skit.

3. Har ni haft andra jobb som ni ogillat? Varför tror ni att ni ogillade dem?

Inom cafébranschen och på hotell. Har ogillat det endast när cheferna varit kassa.

4. Är ni nöjda med lönen?

Japp. Jag har 160 kr i timmen ungefär. Bra för det simpla jobb vi gör.

5. Arbetstider?

Antingen vanliga kontorstider eller 12-timmarspass.

Jag var också helt slut av alla mina sommarjobb, de var hemska. 

Men nu gillar jag mitt jobb. 

1. Vad jobbar ni med? Lärare.
2. Vad tror ni det är som gör att ni gillar era jobb? Jag letar hela tiden efter "nyckeln" till att lära alla elever så mycket som möjligt och det tycker jag är roligt. 
3. Har ni haft andra jobb som ni ogillat? Varför tror ni att ni ogillade dem? Ja. Vårdbiträde, diskare, stå vid maskiner på fabrik, städare. Det jag ogillade var klimatet bland arbetskamrater. Alla var sura och elaka, småsinta. Arbetsuppgifterna var också enahanda. 
4. Är ni nöjda med lönen? Nej. 
5. Arbetstider? Varierande, men arbetar mer i terminerna för att kunna vara ledig på loven. Är på jobbet 7.15 och arbetar till ca 15-17. Brukar också arbeta en halv dag på helgen, lite mer inför loven. 

Jag har precis utbildat mig till miljöinspektör. Jag har inte arbete än men har praktiserat.

Det som gör att jag gillar jobbet är variationen. Inspektioner, rapportskrivningar, faktasök, projekt, möten... Det blir aldrig tråkigt.

Jag har jobbat inom äldrevården, som personlig assistent, städerska m.fl. Det som gjorde att jag tyckte illa om de här jobben var att de var slitsamma, tråkiga, på dåliga tider och rejält lågavlönade. Kollegorna var lågutbildade, oftast äldre WT-damer som var förbittrade på hela livet- en riktigt hemsk stämning i fikarummet (om man mot all förmodan hade möjlighet att ta sin rast).

Som inspektör kommer jag tjäna runt 28 000 i ingångslön. Jag är mycket nöjd med det. Som vårdbiträde tjänar jag ca 22 500 efter åtta år i yrket.

Arbetstiderna är alltid på kontorstid.

Känner precis som dig TS!

Är också student och nyss avklarat första veckan av sommarjobbet på Ica. Känner mig riktigt less och undrar om jag någonsin kommer trivas med ett jobb. Har tidigare arbetat som kundservicemedarbetare och trivdes inte med det heller.

Känns som jag har valt rätt utbildning. Men kan inte låta bli att undra ifall jag är "dömd" till att inte trivas på en arbetsplats :/ Har inskolning just nu och känner mig så dum när jag inte fattar saker direkt. Håller tummarna att det blir bättre både för dig och mig i slutet av sommaren :)

Vet du vad det är som gör att du vantrivs? Jag har en vän som är nära 40 år gammal och som aldrig har trivts på en arbetsplats. Det är alltid något fel- chefen, knepiga kolleger eller att hon tycker att arbetsuppgifterna är tråkiga eller för svåra. Jag funderar om det kan bero på att hon har lite svårt för den sociala biten. Hon känner sig ofta missförstådd och drar gärna på sig en "offerkofta". Samtidigt har hon stora drömmar, utbildade sig till något det i princip är omöjligt att få jobb inom om man inte är oerhört hängiven och talangfull. Hon får jobba extremt hårt för saker som många andra upplever som enkla. Jag tror tyvärr att så länge hon inte släpper lite på sina drömmar och accepterar att ett jobb inte behöver vara så extravagant utan försöker se värdet i det lilla så kommer hon aldrig kunna behålla och trivas på ett jobb..

Du låter som en bra vän som skriver att hon har svårt för det sociala, utbildat sig till något som är i princip omöjligt att få jobb inom om man inte är hängiven och talangfull (så du menar att hon inte är det alltså?) och att hon inte ser värdet i det lilla.

Det kan finnas väldigt många anledningar till att man inte trivs på jobbet. Just i mitt fall med sommarjobbet så kan det vara att jag är helt ny där och har helt enkelt inte koll på läget än. Kanske trivs jag senare, kanske inte. Hur som helst så tror jag att man aldrig ska släppa sina drömmar, hur orealistiska de än må vara. Dessutom att ha en dröm om att någon gång trivas på sitt jobb ser jag som något eftersträvansvärt, även om man är 40 år gammal. Är ju fortfarande minst 20 år kvar av arbetslivet.

Sen kan man ju självklart inte förvänta sig att få 20 miljoner i lön varje månad och semester 6 månader per år. Men annars tycker jag att man ska sätta krav på sin arbetsplats och att man ska leta efter något som man faktiskt vill göra. En stor del av livet spenderas på jobbet som sagt.

Hängiven är hon absolut men tyvärr saknar hon talang för det hon är utbildad till vilket innebär att hon måste lägga oerhört mycket tid och energi för att prestera något halvbra och det räcker tyvärr inte i den branschen. Därför får hon inga fasta anställningar och kan heller inte behålla sina provanställningar. Man kan ha drömmar men man måste vara realistisk också. Så länge man kan försörja sig så kan ägna sin fritid åt vad man vill.

Jag tror ändå de flesta kan hitta jobb man trivs med även fast inte blir just drömjobbet. Det viktigaste är ändå relationen med kollegerna och hittar man rätt där så spelar arbetsuppgifterna inte lika stor roll. Har man däremot sociala svårigheter så blir det så klart mycket tuffare på alla sätt.

Kanske måste man vara realistisk och ta ett jobb som inte är lockande för att få inkomst... men att acceptera bekvämligheten, avfärda individualisering och förtrycka "drömmar" är vansinne.
En stor dröm = större potential. Varför inte sikta högt och skjuta mot något istället för att inte skjuta alls med ursäkten att man är realistisk.

Jag skräms av tänkesättet, sett flera äldre som hamnat i fällan och förutsett/väntat pensionen. Finns det något mer deprimerande?