Är det verkligen värt det att skicka barnet till privatskola långt från hemmet?

Att ge sina barn den bästa skolgången man kan och ge dem det bästa (framtida?) nätverket man kan är viktiga delar av föräldraskapet.

Jag håller med om det. Vet bara inte vad som är "den bästa skolgången" och "det bästa nätverket" i det här fallet.

Nej det är väl lite det här jag menade med mitt inlägg. Tanken är ju dock inte att barnet ska tas upp i överklassens nätverk på så sätt. Maken snackar om att han vill öka chansen att klasskamraterna är studiemotiverade och presterar i skolan, i hopp om att det ger bra inflytande på vårt barn. Lite "man blir som man umgås"- tänk i just det.

Men annars är precis det du beskriver det jag är rädd för - att barnet ska känna sig fattig och som att det inte passar in. Att det får svårt med vänner pga det här och skulle må bättre och ha större chans att träffa bra vänner på en skola som ligger i området där vi bor. Där de går barn med liknande bakgrund och de kan träffas och umgås lättare utanför skoltid. Men jag vet inte. Det kanske inte är så.

Förstår inte sammanhanget. Du menar alltså att det inte är viktigt att en förälder ger sitt barn de bästa förutsättningarna för skola och nätverk? Eller menar du att ett barn tar skada eller på annat sätt påverkas negativt av en bra skola? Eller vad mer exakt är det du inte håller med om?

Det finns inga elitskolor i Sverige. Du pratar om skolor dit överklassen söker sig och det är en helt annan sak. Det drillar inte begåvade barn på det sätt man menar med ''elitskolor'' utan det är barn till föräldrar som räknas tillhöra samhällets toppskikt. 

Därför finns det inte den forskning du frågar efter i Sverige.

Däremot finns det gott om människor med medelklassbakgrund som har gått på de skolor som nämnt och som idag vittnat om att de kände ett enormt utanförskap, bla pga socioekonomiska faktorer. (Va? Vem åker inte halva världen runt på weekends och bär Prada? Herregud så torftigt. Vem hänger med till mitt krypin till Paris på lovet?)

Många gör som du och tror att välbeställd=intellektuell och högpresterande. Det är inte så det fungerar i svenska skolor.

Tyngst väger alla dagar i veckan att inte hamna i ett utanförskap. intellektuell miljö styr man i otroligt hög grad själv som förälder i hemmiljön. Svensk skola kan här bara vara ett komplement. Dvs, du kan aldrig avsäga dig ditt föräldraansvar och lägga det på skolan oavsett hur länge du letar i Sverige. Ska du sätta ditt barn i en elitskola som präglas av intellektuell miljö måste du söka dig utomlands.

Det är skillnad på skolor och skolor, och det är knappast enbart invandrartätheten som varit problemet på de skolor du gått på. Min skola hade jättedåligt rykte pga att så många invandrare och knarkarungar gick där, men skolans upptagningsområde täckte förutom problemområdet (där jag bodde pga att socionomer tjänar peanuts trots universitetsutbildning) även ett högre medelklassområde, så jag lärde mig snabbt att det fanns precis lika många puckon där som bland invandrarna.

Ingen av oss propagerar för att man ska sätta sina barn i skolor som inte fungerar, det vi säger är att det kan vara en fördel för barn att få växa upp tillsammans med andra barn av olika kulturer och socioekonomiska klasser.

Mina barn går i friskolor där alla föräldrar aktivt valt en viss skola för sina barn vilket gör att de är mer engagerade än många av de mest lättkränkta föräldrarna (<= förutfattad mening) i området, men föräldrarna kommer från olika kulturer och olika socioekonomiska klasser.

Något som imponerade stort på mig var en mamma som var med på introduktionen på IES som själv inte pratade ett ord engelska och knackig svenska, men som var djupt engagerad i att ge sina barn bättre förutsättningar genom att sätta dem i skolor där de lär sig flytande svenska och engelska.

Det är den typen av föräldrar jag pratar om, och det är deras barn jag vill ha som klasskamrater till mina barn. Oavsett vilken bakgrund de har.