Jobbar som högre chef och en hel del internationellt + håller en del föreläsningar i olika sammanhang.

Har i stort sett aldrig jeans på jobbet, kanske har hänt ett par gånger någon dag när jag inte har möten, företrädesvis i mellandagarna eller i semestertider.

Brukar oftast ha kavaj, samt blus och pennkjol eller kostymbyxor, alternativt klänning. Ibland kostym. Aldrig urringat, ärmlöst eller kortare än knälängd.

Det har blivit en vana, jag känner mig ytterst bekväm i mina kläder. Har kläderna länge så klädkontot är inte så stort som man kan tro. Har kanske ett tiotal kavajer och en del har jag haft i 10-15 år. Blandar lite dyrare och billigare kläder, men har inte så mycket som är svindyrt. Vissa blusar o toppar kan jag köpa billigare, satsar hellre på kvalitet när det gäller övriga kläder, särskilt kavajer, ytterkläder och skor, samt sidenscarves.

Har väl också något av en kapselgarderob, fast är inte så noga med mängden kläder. Men det mesta är klassiska kläder som håller länge modemässigt, och som passar med varandra. Har en relativt begränsad färgskala då jag passar bättre i de färgerna, och ofta en bas i grått eller marinblått. Mer färg på blus och scarves.

Jomen precis, man växer in i kläderna när man använder dem dagligen och har gjort så länge. Jag funderar numer inte så jättemycket över kläderna eftersom jag inte följer trender på det sättet och vet precis vad jag vill ha och passar i. Utan det handlar mer om hur de är sydda, hur de passar min figur. Känner mig mer obekväm i jeans...

Ja det som är jobbigast är kemtvätten. Men brukar lämna in mycket åt gången så jag slipper gå så ofta. Och bl.a. därför jag köper billigare toppar o blusar så jag ska slippa kemtvätts dem. Även om jag älskar sidenblusar mest så får det praktiska styra, så är inte alls främmande för polyester som torkar fort och är strykfritt.

Jag brukar handla mycket åt gången, shoppar inte särskilt ofta utan nån/några gånger per år. Passar gärna på vid NK:s och Ströms rea, eller nätshopping. Och det jag köper passar kapselgarderoben nästan automatiskt eftersom jag hittat min stil, blir sällan felköp numera.

Jag förstår dig, själv känner jag mer tvärtom! Njuter när jag ska typ jobba i trädgården eller måla nåt och får klä mig i praktiska och slitna kläder. Men om klädkontot för jobbet är lågt kan du kanske lägga lite mer tid o pengar på privata kläder?

Själv har jag inte orkat lägga energi på att skaffa mig någon annan stil privat. På fester, restaurang osv blir det jobbkläder även om jag försöker kombinera så det blir mindre formellt. Byter om direkt när jag kommer hem för jag har småbarn och vill inte ha fläckar på jobbkläderna pga behovet av kemtvätt. Hemmakläderna är inte sådana att jag känner mig bekväm i dem offentligt, det är typ t-shirt och chinos.

Ja man ser skillnad på olika kvaliteter, men de billiga märkena kan ibland överraska med välsydda plagg. Har endel plagg från Esprit och även något äldre guldkorn från HM som är välsydda. Zara kan vara ok ibland. Har nog inget från Lindex o Kappahl tyvärr... Dåligt sydda kläder kan vara rynkiga vid sömmar och ha dålig passform. Syns mer på kläder med tjockare tyg som kavajer osv. Sen är det inte alls alltid så att lite dyrare märken har bra kvalitet tyvärr, även om de är mer välsydda än billiga. (Nu menar jag kanske inte på den allra mest exklusiva nivån där en kavaj kostar 10-20 000, några sådana kläder har jag inte. Utan tänker på märken som Tiger, Boss osv.)

Jo jag känner en press att ha en viss kvalitet på kläderna. Vi har ingen formell dresscode, det behövs inte då folk oftast har en känsla för detta ändå.

Jag tror absolut kläder spelar roll om man vill göra karriär. Har nog själv levt efter devisen *klä dig inte efter jobbet du har, utan det jobb som du vill ha*. Men just nu orkar jag inte höja mig någon mer nivå klädmässigt. Bankvärlden har ofta ännu striktare kläder, alltid oklanderlig mörk dräkt eller kostym. Det tycker jag verkar lite jobbigt. Ibland har jag någon liten fläck på kavajen eller skor som inte är nyputsade, det är accepterat där jag jobbar.