Planerat kejsarsnitt?

Ingen?

Det är lite svårt att svara på då rutiner skiljer dig sjukhus emellan. Rekommenderar fb-gruppen "rätten att välja kejsarsnitt". Där kommer du få många svar :)

Inte självupplevt (än), men den info jag fått:

Sitter i i ca 2-2,5h. Tror man är bedövad från magen och nedåt.

Om allt är okej med barnet får du hälsa på det lite snabbt, pappan följer med och klipper navelsträngen och tar sedan hand om det den första tiden medan du är på uppvak (i ca 2h).

Återhämtningen är väldigt varierande såsom jag förstått det. Känselbortfall kring såret är inget ovanligt, och det kan bildas nåt hudveck över ärret som inte försvinner på några månader. Men jag tror att smärtan i regel är borta på ett par dagar, även om du ordineras att ta det lugnt bra mycket längre än så.

Jag förstår. Jag har dock inte Facebook, därför som jag hoppas få lite svar här :)

Inte planerat (bestämdes 12 timmar innan) och detta var för över 20 år sedan (och ungefär samma som när sambons ex födde sin äldsta med snitt för över 30 år sedan)

Sambon var med under hela operationen, han tog vår son, jag kördes upp till BB och vi var tillsammans med vår son hela tiden.
Sonen placerades direkt på mitt bröst och låg där under tiden de sydde ihop mig.
Jag var så gott som smärtfri efter tre dagar och har inga men alls efter snittet.

Vad skönt att höra! Känns som man bara får läsa skräckhistorier, oavsett förlossningsmetod. Hur var det att vara förlamad i halva kroppen under och efter operationen?

Jag blev sövd och urakut snittad.
Hade lite ont några dagar sedan var jag som vanligt. Ärret syns knappt utan har läkt jättefint.

Att inte kunna gå upp och ta sonen när han var missnöjd var lite frustrerande, men sambon var där, så det var ju bra. Men jag var rätt hög av smärtlindrande och mammahormoner, så jag minns inte så mycket hur jag upplevde just den biten

Fasta sedan kl 12 på natten, ingen dryck efter kl6. Dusch på kväll+morgonen. Kom till förlossningen kl 7. Sedan fick vi vänta i en förlossninssal, de tar såklart alla akuta op först! Vid lunch var det vår tur. Massa folk i salen som presenterade sig, sköterskor, bm, narkosläkare, osv.

Fick lägga mig på en brits. Först på sidan och böja ryggen så de fick i bedövningen. Det var läskigast av allt (mao var resten inte så farligt!), gick som stötar i benen. Sen ligger man på rygg. De sätter för skynket så man inte ser något. De testar att bedövningen tagit och sen kör de! :)

Gick fort att få ut bebis, fast det kändes som en evighet! På mitt sjukhus vill de hålla samman familjen hela tiden efter snitt, om det inte mycket att göra på förlosnningen (så att bm behövs) eller något annat som händer. Jag fick säga hej till min son, sen gick bm och pappan och klippte navelsträng o mätte o vägde typ i samma rum som jag var. Sen kom de tillbaka till mig en stund till. Sen behövdes bm på förlossningen, så bebis och pappa fick sitta o gosa i förlossningssalen medan jag blev ihopsydd. Var konstigt att bli lämnad ensam, men ändå skönt, tror jag somnade en stund. Helt utmattad efter alla känslostormar!!! Sen var jag jättetaggad på att få träffa bebis! Då kunde jag ju sitta lite bättre och använda armarna på ett annat sätt. På op-bordet vågade man knappt röra sig!!!

Jag kunde vifta på tårna under operationen, precis efter drog jag upp knäna o kunde sträcka lite på benen. Ett par timmar senare gick jag själv o tömde katetern på toa. Hade nog en väldigt bra narkosläkare som gav lagom dos!

Hade aldrig ont av snittet, man äter receptfria värktabletter i nån vecka. Däremot gjorde eftervärkar ont, när man ammade första 1-2 dagarna! Utom känselbortfall i kanske 6 mån, det känns lite som hakan gör efter bedövning hos tandläkaren, men bara när man petar precis under ärret. Man är ju "klen" i magmusklerna första tiden (fast jag var fortfarande mer rörlig efter än under graviditeten.). Jag hade kanske en ganska lätt återhämtning...

Har jag missat nåt?

Fick du sätta kateter? Hur kändes det både när dom satte in den, under tiden och när dom tog ut den?