Forum Adoption - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför älskar jag inte mina föräkdrar?1

    Ons 20 jun 2018 18:07 Läst 1284 gånger Totalt 6 svar
    Anonym (G)
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 18:07

    Jag har aldrig liksom älskat mina föräldrar. Min mamma har haft psykisk ohälsa och har utsatt en för påfrestningar som barn. Min pappa känner jag inte heller någon djup samrörighet med och inte heller min syster..

    Nu som vuxen har tankar börjat snurra om jag är adopterad..För det finns inga bebisbilder på mig. Men massor på syrran. Jag är typ inte alls lik någon av dem, folk har varit förvånade att jag och min syster är syskon..Hon är däremot jättelik dem båda..

    Alltså detta är skitjobbigt dör man kan ju inte gärna fråga dem känner jag..och jag litar inte heller på att de skulle vara ärliga. Vad kan man göra om man som vuxen tvekar på sina föräldrar?

    Är jag en dålig person som inte älskar dem? Och om jag tänker på det skulle jag knappt ens bli ledsen om de gick bort..känner mig jätte dålig som har dessa tankar/känslor

  • Anonym (Joo)
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:13 #1

    Har du bra kontakt med din syster? Ni kan göra DNA-test för att se om ni är syskon.

  • Anonym (Jo)
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:14 #2
    Anonym (Joo) skrev 2018-06-20 19:13:38 följande:
    Har du bra kontakt med din syster? Ni kan göra DNA-test för att se om ni är syskon.
    Gör ett DNA test.
  • Anonym (G) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:31 #3
    Anonym (Joo) skrev 2018-06-20 19:13:38 följande:

    Har du bra kontakt med din syster? Ni kan göra DNA-test för att se om ni är syskon.


    Nej,liksom ingen av dem tre känns som annat än människor jag bott ihop med...

    De är så olika mig på alla plan så vi har verkligen ingenting gemensamt..

    Jag kan prata med min syster i typ 5 min sen är det pinsamt tyst..
  • Anonym (Joo)
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:34 #4
    Anonym (G) skrev 2018-06-20 19:31:13 följande:

    Nej,liksom ingen av dem tre känns som annat än människor jag bott ihop med...

    De är så olika mig på alla plan så vi har verkligen ingenting gemensamt..

    Jag kan prata med min syster i typ 5 min sen är det pinsamt tyst..


    Jo, men har du tillräcklig kontakt med henne för att kunna be om ett DNA-test? Då skulle du ju i alla fall veta om du är adopterad eller inte och kan ta det därifrån.
  • Anonym (G) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:36 #5

    Alltså inte på ett djupare plan än mina föräldrar. Hon skulle definitivt gå och skvallra till dem, då kan jag lika gärna gå direkt till dom. För det är dom 3 "mot" mig...


    Och man går ju liksom inte bara och frågar dom om det..

  • Anonym (Chris­tina)
    Visa endast
    Ons 20 jun 2018 19:48 #6

    Om du på allvar tror att du kan vara adopterad så kontakta:
    1) skatteverket om födelseattest (vet inte om det heter något annat nu förtiden)
    2) kommunarkivet / kommunarkivarien på den ort där du bodde som liten

    Om du är adopterad så finns det papper på detta.

    Men det är troligtvis mycket liten sannolikhet för detta. Att man inte är till utseendet lik sina föräldrar är inget konstigt. Utseendedrag hoppar ofta över generationer och man kan ex fått "sin näsa" från farmors mosters kusin.

    Men om det här verkligen stör dig så skulle jag kolla upp det på ovanstående sätt, om jag var du.

    Alternativt gå och prata med någon om dina känslor av främmandeskap i familjen. Det är väldigt vanligt, man väljer varken sina föräldrar eller sina syskon och man kan väldigt lätt känna sig annorlunda och osäker.

    Lycka till!

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll