Min kille betalar inte..

Denna sits får mig att hata livet något oändligt.. ett riktigt drama. Att klara mig själv är inte omöjligt men det enda sättet är att göra slut. Dock känns det extremt egoistiskt att göra slut för att ekonomin går över.. vill såklart alltid stötta honom genom allt, på gott och på ont. Samtidigt tänker jag, jag är så ung - vadfan har jag satt mig i för sits.. har någon vart i min situation? Ni tar hand om en vuxen man?

Då tog jag upp allt igår, inget elakt sa jag för sådan är jag inte. Jag säger inte något jag ångrar bara för att jag är upprörd. Han tog upp att jag inte kunde betala hyran dedär tre månaderna, jag gick då i gymnasiet och skaffade 2 deltidsjobb under en depression (hade tuffa familje problem, kan än idag inte bo hemma) jag jobbade, pluggade och mådde dåligt, men jag tog mitt ansvar att betala hyran.

Efter diskussionen igår blev jag kallad dum, att han byggt upp mig och att jag ska flytta till min mamma.. han tycker inte jag gjort något i mitt liv (har haft 5 jobb mellan 15-20, bra betyg och gått på KI en termin, tycker jag hunnit relativt mycket) medan han inte klarat gymnasiet, bara haft ströjobb, inget körkort osv. Han är 10 år äldre och vet ?bättre? pga sina erfarenheter i livet vilket jag många gånger litat på.. dock vill jag ha en person med samma ambitioner som jag, jag är förbi honom snart.. jag sa att jag vill att han ska vara mer ambitiös, om det ska va vi ska vi ha samma mål i livet.. men återigen fick jag bara ta skit.

Tack för era svar.. har ingen klok vuxen att vända mig till..

Vill tillägga att han även sa att det är pga mig han inte gör något, att jag inte pushar honom.. hans sätt att pusha mig var att kalla mig larvig under min depression. Att jag är den dom är misslyckad (har dock aldrig kallat honom misslyckad)