Jag har ett barn som äter selektivt. Vi anpassar maten efter rådet från en dietist och så länge han gillar maten äter han normala portioner. "Problemet" är att det selektiva ätandet blir mer och mer, även det som tidigare var favoritmaten ratas numera. Jag undrar om ni också upplevt det, att barnet slutar äta mat det tidigare ätit utan problem ju äldre det blir?
Jag har en son med autism och som är högkänslig, vilket bl.a innefattar känslan för konsistenser vilket påverkar hans mathållning. Han är snart myndig och har en rätt smal meny och därför händer det ju att han kan tröttna på vissa maträtter som han ätit ofta. Då kan det ske en period att han inte vill ha den maten och det kan upplevas av oss andra som lite svårt att hitta på mat för varje dag för det blir färre saker att välja på. Dock tycker jag att han oftast börjar äta det efter ett tag igen.
Jag har slutat att oroa mig för hans mathållning, han har vuxit, är frisk och lång. Det hade ändå inte gått att tvinga honom äta saker. Har man en selektiv ätstörning är det värsta man kan göra att försöka få barnen att äta sånt som de i princip kräks av- Min son har sagt att vissa saker som han provat, blir ungefär som om jag skulle äta lera - dvs det är helt oätligt. Det handla för honom oftast inte om smakerna utan om konsistenser.
Jag har 3 barn utan diagnoser och jag fattar att det är större bekymmer för er som har barn ned uttalade svårigheter, men alla mina 3 kan plötsligt sluta gilla en maträtt. Jag tror de flesta barn är så. Det är jättesvårt att hitta nåt som alls gillar ändå, och när man väl tror att nåt funkar så ska alltid nån plötsligt bytt smak.
Selektiv ätstörning är ju numer en diagnos, även om det är ett förenklat namn.
AVOIDANT RESTRICTIVE FOOD INTAKE DISORDER (ARFID)
När jag var liten var det ingen diagnos och ingen visste hur man skulle hantera det heller.
Jag lider fortfarande av det och är nu i 30årsåldern. Men har arbetat mycket med att bearbeta det på senare år och har lyckats utöka min diet ordentligt på sistone.
Det finns bra stödgrupper på Facebook jag kan rekommendera varmt.
Vad man kan äta är inte logiskt och det som en gång gick bra finns ingen garanti att det inte ändrar sig.
Alogs
Jag har en son med autism och som är högkänslig, vilket bl.a innefattar känslan för konsistenser vilket påverkar hans mathållning. Han är snart myndig och har en rätt smal meny och därför händer det ju att han kan tröttna på vissa maträtter som han ätit ofta. Då kan det ske en period att han inte vill ha den maten och det kan upplevas av oss andra som lite svårt att hitta på mat för varje dag för det blir färre saker att välja på. Dock tycker jag att han oftast börjar äta det efter ett tag igen.
Jag har slutat att oroa mig för hans mathållning, han har vuxit, är frisk och lång. Det hade ändå inte gått att tvinga honom äta saker. Har man en selektiv ätstörning är det värsta man kan göra att försöka få barnen att äta sånt som de i princip kräks av- Min son har sagt att vissa saker som han provat, blir ungefär som om jag skulle äta lera - dvs det är helt oätligt. Det handla för honom oftast inte om smakerna utan om konsistenser.
Jag har 3 barn utan diagnoser och jag fattar att det är större bekymmer för er som har barn ned uttalade svårigheter, men alla mina 3 kan plötsligt sluta gilla en maträtt. Jag tror de flesta barn är så. Det är jättesvårt att hitta nåt som alls gillar ändå, och när man väl tror att nåt funkar så ska alltid nån plötsligt bytt smak.
Jag försöker att inte stressa med maten (inombords, skulle aldrig visa mitt barn) och han har en bra längd även om vikten kunde vara bättre.