Barn vid 18 år.

Förtydligar min fråga.

Hur klarar ni unga föräldrar med att ha barn i en så pass tidig ålder. Hur klara ni skolan? Är det stressigt med att ha skolan i huvudet? Hur gör ni ekonomiskt? Ni kan även fylla i annan viktig information ni vill dela med er av. :)

Om du har hjärtfel är det väl rent av farligt om du skulle bli gravid innan operationen? När man är gravid arbetar hjärtat mycket hårdare och mer än innan. 

Javisst om du har fått klartecken att ditt hjärta klarar en graviditet så är det inga problem. Jag var 17 när jag blev gravid. Klart det är inte samma som att ta hand om en docka. På nätter kan barnen skrika och vill ha bröstmjölk. Så sova kan man ju inte göra lika mycket som innan och om du ska ut så får du planera. Det är inte bara att gå ut. Man måste orka att höra på baby skrik utan att bli arg. Du har ju ansvaret för barnet ända till vuxen ålder. Bra om du har föräldrar som stöttar dig och en kille som är mogen nog att bli pappa.

Varför funderar du ens på barn när din kille absolut inte vill ha barn? Vill du hellre ha barn nu ( ensam, sjuk och utan försörjning) än att kunna ge ett barn en familj och trygg uppväxt senare ( adoption, uppehåll i medicin eller liknade)?

Du vill alltså ha ett barn nu trots 1. att du inte har råd att försörja barnet. 2. att du kommer bli ensamstående. 3. att barnet kommer vara oönskad av sin pappa. 4. att du inte har en utbildning.

När du blir gravid ska ditt hjärta pumpa mer blod och utsätts för påfrestningar. Du är så sjuk nu att du måste ha en operation och livslång medicin när du är färdigvuxen. Men du är ändå så frisk att ditt ännu inte vuxna hjärta skulle klara de extrema påfrestningarna av en graviditet? Och efter den påfrestande graviditeten så tror du alltså att du ENSAM kommer fixa extrem sömnlöshet och allt annat som följer första åren? Vem hade du tänkt ska sköta ditt barn om du inte orkar?

Du är knappast den enda med detta hjärtfel och inte den enda kvinnan heller.

Du ska ta ett prat med aktuell läkare vid operation och få förklarat hur dom ställer sig till en graviditet. Förmodligen kommer du få göra uppehåll i medicinen eller få äta en annan sort.

Gör inte hjärtfelet större än vad det kanske är. Det finns kvinnor med pacemaker som fött barn.

Vad har du för hjärtfel? Det kanske finns nån här bland oss som gjort samma ingrepp och kan berätta mer.

#3 Vet vad barn innebär då jag är bebissjukav mig. Självklart kommer jag aldrig kunna förstå hur det är att ha ett eget barn innan man sitter där med ett. Jag är inte den personen som går ut och festar med tanken på hjärtat och jag finner seriöst inget roligt med helgfestande. Hänger inte jätte mycket med kompisar heller. Men förstår verkligen att saker måste planeras noga.

#4 förstår verkligen inte varför du inte läser hela min berättelse. Jag skrev för det första aldrig att min kille inte vill ha barn. Skrev även att jag inte planerar barn, men då min mens är sen så skoja vi runt att det ligger säkert en pysslig där inne. I ett förhållande diskuterar man saker och ting, precis som vem som helst. Han har sagt att jag får göra vad jag vill då han stöttar mig och kommer vara där. Vet verkligen inte vart du får allt ifrån om att jag blir ensamstående, utan ekonomisk stöd och utbildning. Fråga saker innan du sätter egna tankar. Utbildning kan man alltid ta upp senare eller samtidigt i en graviditet. Och han har fast anställning samt att det finns flertal bidrag om man får det svårt sen. Och jag vet verkligen inte om jag är så pass frisk att hjärtat klarar av en graviditet, inget jag påstått heller. Jag försöker sätta in er i ett scenario där hjärtat får bestämma trots följderna till ett barn. Den livslånga medicineringen är för att inte stöta bort det innehåll dem ska sätta in. Sluta dramatisera allt, hoppas du förstår lite bättre nu och kan skriva en lite mer diskussion:bar kommentar man faktiskt kan fortsätta på.

#5 Jag ska verkligen prata med en läkare när jag får en ny tid till ultraljud på hjärtat. Finns många osagda saker att prata om - alkohol, träning, barn, karuseller, tatueringar, piercingar m.m. Finns mycket jag inte bör eller får göra, ytterst tråkigt. Dem berättade detta med graviditet och operationen när jag var 15 så var inte så bekymrad, men om jag minns rätt så finns det ingen annan medicinering. Det var därför dem tog upp det, hade det funnits det så hade dem sagt det. Medicinen kan man heller inte göra uppehåll kring då den är där för att inte stöta bort det nya som ska sättas in.

Mitt hjärtfel heter aorta stenos vilket är ett fel på aortavenen samt att dem nedre hjärtklaffarna har växt samman. Har även läckage i ena klaffen vilket betyder att det blod som pumpas ut dras tillbaka lite = inte lika mycket blod. Jag ska förmodligen byta klaffar. Jag har inte haft en riktig genomgång ännu då sist jag träffa dem så var jag 15 och hade inga större tankar. Men det är en suddig version av det jag har. :)

Jag tycker verkligen du ska tänka dig för och INTE bli gravid före en operation.

Helt enkelt för att du inte vet hur en graviditet påverkar ditt hjärtfel.

Det vore ju oansvarigt och tragiskt att du kanske måste göra abort för att läkarna inte kan ge dig några garantier före en operation, eller hur?

Du vill inte göra abort, nå se då till att du inte blir gravid innan du får klartecken från läkaren.

Jag fick inte barn så tidigt men hade en väldig barnlängtan från att jag var 15.

Då satte jag upp lite regler för mig själv.

Jag skulle ha körkort, bil, eget boende, jobb och en bra kärlek. Sen fick jag skaffa barn.

När allt det var ordnat blev jag gravid. Jag var 25 då och tycker nu när jag är tio år äldre att det var perfekt att få barn då. Jag känner mig inte gammal alls som jag trodde att jag skulle göra.

Det är kanske inte svar på din fråga men så hanterade jag min längtan.

Hade jag haft hjärtfel som du hade jag lagt till det på listan, klartecken från min kardiolog.

Grejen är att jag inte planerar att bli gravid. Som jag har skrivit i tråden med tanken på att jag förmodligen inte skulle ha hjärtat till att göra abort. Söker mest stöd eftersom jag förmodligen aldrig kommer kunna få barn med den utvecklingen vi har just nu kring medicinering. Känns som personer här inte läser trådens innehåll. Min fråga är vad ni hade gjort i min sits om ni hade blivit gravida med hjärtfelet och fått klartecken av läkaren att det kommer funka. Om ni hade gjort abort med sannolikhet till psykisk ohälsa för det kanske är den enda chansen till eget barn eller behållt. Sen frågar jag lite om dem som har barn redan vid min ålder. Inget annat.

Jag skulle göra abort.

Väldigt smart tänkande att sätta upp, planerar som sagt inte att få barn nu och har liknande mål uppsatt innan jag vill ha ett barn. Tycker runt 25 är en bra ålder då man hunnit med en del i livet också :)

Om kardiologen gett klartecken efter operation finns det väl ingen anledning att ens diskutera abortfrågan?

Jag kan väl börja med att säga att jag är emot abort om det inte föreligger fruktansvärt starka skäl, typ fara för liv.

Ditt största problem, ts, ligger i att din pojkvän inte vill som du och är omogen. Allt går om man är två som jobbar åt samma håll. 
Jag var 16 år när vi planerade graviditet. Min man var äldre och hade redan en inkomst. Vi båda är ...gammeldagsa i mångt och mycket och kände varandras värderingar och visste att det skulle gå bra. Vi var på samma sida hela tiden. Därför gick det. Vi var tydliga med vilka roller i familjen vi ville ha och hade vi inte velat rätt så hade vi inte stått där vi står idag. Vi har haft det bra. Maken startade sitt företag som går bra och han har kunnat göra det för att jag har velat stötta honom. Vi har sex barn och lever livet. 
Men du, ts, lär bli ensamstående och det är väldigt, väldigt svårt. Men jag tycker ändå inte att det är skäl nog till att avsluta ett liv om du nu är gravid. Angående dina hälsoproblem så lyssna noga på dina läkare. 

Förstår verkligen att det finns problem kring att han möjligtvis inte vill. Han har inte sagt med raka ord att han inte vill ha barn. Är ju inte gravid nu så vi har aldrig pratat seriöst om det. Och jag vet inte riktigt vart du får omogenheten ifrån, omogen inom vad om jag får fråga isåfall. Planerar ju inte att ha barn och kanske framföra omogen för att jag inte tänkt på det livet som mamma ännu? :) Ensamstående vet jag verkligen inte om jag skulle bli, det är verkligen inget man kan dra på rak arm utan att ha diskuterat föräldralivet som du och din man gjort innan. Som sagt vi planerar inte barn. Är verkligen med dig när det gäller abort, skadar det mig så måste jag göra abort. Har inte tid med min läkare ännu och kan därför inte prata om något, hade jag varit gravid nu så hade jag tagit kontakt med någon isåfall. Är väll mest rädd kring den ekonomiska delen och studierna eftersom dem skadas när ett barn kommer till. Hur gjorde du? :)

Detta är en ställning innan operation. Efter operationen kan jag i all förmodan inte kunna ha barn då medicinering tar död på foster. :)

Jag antar att det är waran du ska äta efter en operation. Vad gäller sån medicin finns det andra varianter att äta, du kan få ändrad dos under graviditet och du kanske kan klara dig utan en.period.

Det finns alternativ med andra ord.

Det finns många kvinnor med hjärtfel och äter blodförtunnande och föder barn ändå.

Så det är inte omöjligt.

Måste fått det att låta som att han är helt emot att ha barn. Han är verkligen inte emot barn, han tycker det är tidigt att planera ett barn. Jag vet inte hur han hade ställt sig om jag faktiskt var gravid. Varför jag skriver denna tråden är för att söka stöd då barnfrågan tynger mig så mycket. Så ville skapa ett scenario där läkarna säger att det är okej att ha barn nu och att jag klarar det. Men vad ni hade valt i min sits kring abort eller att behålla eftersom båda valen är att uppoffra något eller göra det svårare.

Hade jag behållit (det barnet jag inte har) så hade studierna tagit stryk och det hade blivit en större ekonomisk fråga. Eller göra abort för att sedan ångra att man gjort det för att man vet att detta kanske var enda chansen till att få ett eget barn.

Om utvecklingen tagit sig dit så hade valet blivit mycket enklare eftersom det då finns chans till barn efter operation. Har som sagt inte träffat min läkare sen 2015, så är inte lika uppdaterad. Tack för din kommentar, värmer i hjärtat att veta att det kan finnas en chans efter operation om det är som du säger.

Jag tolkar in omogenhet i det att han säger att barn är en omöjlighet fast att han har jobb. En ovillighet att ta ansvar osv. 

Angående att bli ensamstående. Få förhållanden håller. Barn sätter press på det bästa av förhållanden. Så är det. Självklart kan man ändå lyckas hålla ihop, men det är bra att ta med i beräkningen att du löper hög risk att bli ensamstående iom er ålder och hans ovillighet. 

Gällande ekonomi så är det ingen som tillåts svälta eller liknande i Sverige och visst är det så att man klarar allt man måste, men det är inte roligt att börja sitt vuxenliv så. Och det är inte roligt att inte kunna skämma bort sina barn åtminstone lite grann. Sedan beror det väl också lite på vilka krav man har och vilken standard man önskar. I början lider inte ett barn av att föräldrarna har det knapert, det är mer jobbigt för föräldrarna. Det barnet verkligen behöver de första åren är närhet till föräldrarna. Att tvingas jobba heltid eller lägga all tid på studier och ha barnet på dagis all dess vakna tid kan jag tänka mig inte är något man vill. 
Jag läste färdigt gymnasiet på distans och tentade av vissa ämnen för att det skulle gå fortare. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Maken hade redan jobb, men startade ganska snart sin firma, först vid sidan av sitt andra jobb och sedan på fulltid. När jag blev färdig med gymnasiet blev jag hemmafru(enligt våra önskningar) och jag hjälper maken med pappersarbetet i firman. 

En annan sak som är superviktig med barn är bostad. Inte bara att ha en utan också att ni bor i ett område som är tryggt. Vi själva hade tur och hyrde i början det lilla hus som fanns på svärföräldrarnas ägor. Efter några år lade vi ihop våra sparade pengar och köpte hus som vi sedan byggt ut och förbättrat med tiden.