Hur i hela friden har folk råd?

Men det är ju detta jag inte förstår vadå tidigare försäljning? Då måste man ju ha haft handpenning till det köpet, bostadsrätter är ju inte direkt billiga heller...Så var kommer de pengarna ifrån? 

Och föräldrar har väl egna lån? Eller har dessa äldre så lätt för att ta dubelllån numer? Jag fr verkligen inte ihop det..

Men det är ju lite den här situationen jag inte förstår. När jag var 18 hade man 0 kr, inga 100-200 tusen i handpenning för en BRF 3:a. Dom pengarna kan ju inte bara ha sagt poff och bara funnits där..

När jag var 18 pluggade jag också direkt efter gymnasiet bodde i en studenthyres med saftig hyra på 7500 för en etta så jobba det gjorde man men föratt ha råd med mat så det fanns ju inte på kartan att lägga undan några pengar..Och tillsvidare kunde man ju bara drömma om eftersom man pluggade samtidigt, man fick vara timmis...Och när jag läste p´å min grundutbildning så fanns det ingen som ägde sitt boende alla sattvi och harvade i våra dyra student ettor..

Jag valde att plugga vidare och har därmed förlängt min studietid till skillnad från mina klasskamrater från grundutbildningen som ju lyckats spara ihop till sin första lägenhet nu. 

Men det är ju dessa yngre som jag är så förvånad över hur det går ihop..

Jag är som sagt förvånad att yngre även typ 25 åringar kan köpa. För min sambo har jobbat i 12 år som uska, men han skulle inte kunna få något lån på den anställningen för där han jobbade tjänade han 25 200 och banken kräver över 27 för oss båda..och som uska kom han aldrig upp i den lönen. Och jag har också jobbat i ca 5 år men på vikariat så även om jag landat en lön på runt 27500 så har banken inte godkänt vikariat.

Så det är ju inte bara att spara för vi har exempelvis ca 1.3 miljoner i handpenning föratt sambon har ärvt en sommarstuga som vi kan sälja. Och jag har under min studietid lyckats skrapa ihop 100 tusen som jag kunde köpa en billig lägenhet för som idag är värderad till ca 350. 

Men trots att vi har haft handpenningen sen vi var ca 25 så har vi ju ändå inte kunnat tillfredsställa bankens krav på lön..

Och många som är runt 25 har väl inte så fantastiska löner på 30 tusen +?

Antar då att ni som sommarjobbat bott gratis under somrarna eller?

Har ju också sommarjobbat jämnt sen jag var 17 och flyttade hemifrån, men det har ju inte varit super välbetalda jobb direkt man har väl fått ut ca 35 tusen på hela sommaren efter skatt, men det är ju inga pengar man har kunnat lägga undan eftersom det kostar ju att bo och äta på sommaren också...

Vi har inte kunnat "unna oss" något på typ 12 år, inte åkt på utlandsemester, gått på restaurang max 2 gg per år, har inte haft bil etc. 

Jag började plugga direkt efter gymnasiet flyttade då in i en etta för 7500 för det var det enda jag fick tag i i bostadsväg. Tog CSN lån första två åren, jobbade häcken av mig på kvällarna som läxhjälpare åt företag och inom sjukhusvården på somrarna. På somrarna fick man ju inget CSN så de fjuttiga 35 tusen efter skatt gick ju åt till att leva...Så under denna tiden fanns det ju inte direkt något att spara på..

Träffade sedan min sambo som jobbade som uska, fick i början ut 12 tusen efter skatt, som sista året (2015 var uppe i 18 efter skatt) jag jobbade extra och fick ut ca 3 tusen per månad på extra jobbet så vi fick ut runt 15 efter skatt, jag tog inget CSN lån, så de 15 gick åt till hyra mat etc, vi kunde spara någon 500 hundring i månaden. Lite mer på sommaren från min sommarlön.

Jag pluggade läkare och doktorerade sedan efter min utbildning. Vi hade då lyckats spara ihop 100 tusen som vi köpte lägenhet för utanför staden i mindre ort en tvåa. Men då var det sambons tur att plugga så min lön som gav mig 20 tusen efter skatt som doktorand gick åt till hyra och mat så att sambon slapp CSN, jobbade lite extra på akuten också när det gick. Så sparandet där var det ju heller inte direkt många slantar varje månad ca 1500...vilket i slutändan gav 30 tusen när vi båda var färdiga. 

Nu är vi båda färdigutbildade och är 30+ och har börjat kolla på hus, men vi hade ju inte haft någon som helst möjlighet till att köpa något öht innan 30..än mindre spara ihop en handpenning, nu har vi ju tur att sambon ärvt en fastighet som ger oss handpenningen, men annars hade vi nog fått vänta till vi var närmare 40 innan vi kunnat köpa..

Alltså ja jag blir även smått chokad när jag läser vad ni pratar om för inkomster för mig känns det som rena rama fantasi summorna...

Jag är läkare och disputerad jag får in 35 efter skatt, och sambon är legitimerad psykolog och får in ca 21 efter skatt så vi får in ca 55 tusen i månaden nu, det är långt ifrån de 70 som må¨nga här verkar prata om..

Vad jobbar ni som tjänar så enorma summor med egentligen?!?

Nej vi har det inte hur lätt som helst iaf inte där vi bor. Radhus på 125 kvm börjar på 3 miljoner och vår budget är ju då ca 4 miljoner eftersom man vill ha några hundratusen över till renovering eftersom ett färdig renoverat hus kan vi ju bara glömma då dessa börjar på 5.5 mille..

Villor hos oss som är renoveringsobjekt börjar på 3.5 miljoner men de slutar ALDRIG på det priset går jämnt långt över 4 upp till 5. 

Och trots de inkomsterna beviljar banken inte ett högre lån än 3.5. 

Och ja därav min oförståelse för hur så mycket yngre människor kan ha råd med dessa enligt mig fantasi summor för hus, eftersom vi högutbildade med våra inkomster knappt kan köpa...

Vi har budat på 3 stycken radhus men blivit utbudade över vår budget. Och när man sedan kollat upp vem som köpt så är det ofta folk som är yngre än oss. Så även radhus är inte direkt lätt att köpa..

De radhus vi har budat på har börjat på 3.7, 3.9 och 3.5 miljoner och sedan gått upp mellan 500 tusen till 900 tusen...så slutpriserna har hamnat mellan 4 miljoner och 4.7 miljoner, och då har det billigaste varit renoveringsobjekt så med ett inköpspris på 4 så ansåg vi, att vi inte skulle få några pengar över till nödvändiga renoveringar..

Och vi har sett 2 radhus vara ute för 3.1 och 3.2 men dessa har blivit borttagna innan visning och vi har helt enkelt inte hunnit lägga bud då.

Ja, bott i lägenhet i ca 15 år nu, så less på att aldrig ha plats ute, alltid behöva rätta sig efter grannar åt sidorna, över, under, fönster you name it..

Bara allmänt less på att inte känna att mitt hem faktiskt är mitt hem utan också flera andra personers som man måste ta hänsyn till jämnt. 

Exempelvis så börjar jag tidigt på mornarna och kan då inte ens ta en morgondusch i mitt eget hem föratt reglerna är att man inte ska väsnas exempelvis spola vatten innan klockan 6. Och då jag åker klockan kvart i sex hemifrån föratt börja jobba halv sju så är ju det uteslutet..

Vill helt enkelt ha lite frihet och känna att hemma kan jag slappna av och göra det jag vill och det som passar mig..Och efter så många år i lägenhet så är det så lägenhetsliv ser ut att man får anpassa sig.