När vi köpte vårt första hus i 25-årsåldern hade vi en bra kontantinsats efter att ha gjort vinst på tidigare bostadsrätt. Dock var en av oss student (den andre nyutexaminerad läkare), vi hade då en förälder som stod som medlåntagare för att vi skulle få låna den summa vi behövde. Tror att medlåntagare är ett ganska vanligt sätt för yngre att lösa lånefrågan om man inte själva uppfyller bankens inkomstkrav.

Vi köpte vår första lilla lägenhet (10 år sedan) i den studentstad vi då bodde i. Den kostade då runt 1 miljon och då krävdes 10% i kontantinsats, 100000 kronor är ju inte direkt orealistiskt mycket att ha sparat tillsammans. När vi sedan sålde 4 år senare hade vi som många andra tur och hade gjort en vinst på ca 500000kr vilket tillsammans med första kontantinsatsen blev 600000kr. Sedan hade vi tur även med nästa bostadsaffärer och när vi slutligen skulle köpa vårt nuvarande hus hade vi totalt 1,3 miljoner. Det är nog ofta så det går till för de sim gör bostadskarriär att man klättrar i flera steg, även om det är svårare idag framförallt i större städer då det är svårt att alls ta sig in på bostadsmarknaden och börja klättra.

Angående medlåntagare så tror jag att många som vi har föräldrar som kanske köpt hus för 20-30 år sedan som nu är värderade till betydligt mer än de köptes för, och har de samtidigt amorterat genom åren så finns möjligheten att de vid i övrigt god ekonomi kan stå med även på barnens lån och ev. även låna upp på egna huset för att hjälps till med kontantinsatsen. Ex. mina föräldrars hus köptes för under 1 miljon, är nu värt ca 4,5 miljoner och de har lån på runt 500000kr. Så hade det behövts hade de kunnat låna oss kontantinsatsen..

Fast så som bostadsmarknaden ser ut på många ställen idag så är det kanske inte realistiskt alla gånger att arbeta ihop hela beloppet för en bostad själv, och jag ser ingen prestige i att arbeta ihop det själv om man nu har föräldrar som kan och vill hjälpa till. Nu har inte vi behövt det, vi har arbetat ihop första kontantinsatsen själva och därefter haft tur med bostadskarriären. Men jag kommer tveklöst att hjälpa mina barn i framtiden om det behövs, och sparar regelbundet för att kunna ge dem ett startkapital. Sedan är en förutsättning för att de skall få min hjälp att jag ser att de kämpar på, arbetar/studerar hårt och sparar det de kan. Föräldrar är ju till för att hjälpa sina barn i den mån de kan.

Fast att man inte skall köpa bostad om man inte klarar att göra det själv får det att låta som att det bara är lathet/oförmåga om inte klarar det själv. Bor man som vi i Stockholm eller Göteborg är kostnaderna för en bostad såpass höga att många skulle få spara nästan tills de går i pension för att ha kontantinsats nog. Och att hyra låter på dig som en självklarhet men åtminstone i storstäderna är det stor brist på hyresrätter, det krävs många många års kötid och de som finns är ofta nyproducerade och därför svindyra att hyra. Vi har som sagt jobbat ihop en del och därefter haft tur med bostadskarriären. Kan inte se att det är sämre att ha tur och vinna på lotto, eller ha tur att ha föräldrar som har råd att hjälpa en. Mina barn kommer ändå ärva mig en dag så kan jag hjälpa dem medan jag lever så gör jag gärna det. Detta som tidigare sagt förutsatt att de studerar och arbetar hårt, sparar bra och har ett bra förhållande till pengar.