Hur i hela friden har folk råd?

Enligt mäklare och bankfolk jag har pratat med är det till största delen föräldrarna som betalar/står som borgensmän/lånar ut till kontantinsats till första bostaden.

Konstigt att banken inte accepterar er ändå om ni har borgensman, när ni sas verkar ha ekonomiska förutsättningar med råge. Eller ni har ingen borgenär...?

Det vissa behöver för att få lån är en BORGENSMAN.

En BORGENÄR är någon som man är skyldig pengar, dvs i detta fallet banken.

En GÄLDENÄR är den som har tagit lånet och då har en skuld att GÄLDA (av tyskans GELD som betyder pengar).

Kan alla i tråden lära sig det nu? Bra!

För ni låter som ni behöver god man i ekonomiska sammanhang när ni skriver så urbota dumt och fel, banktjänstemännen måste kissa på sig av skratt efteråt när ni tofflar in och inte ens kan skilja bakdelen från er näsa när det gäller ekonomi.

Jag och min sambo är 30+, båda utbildade och precis kommit ut på arbetsmarknaden i fasta anställningar. 

Vi har nu börjat smått titta på hus. Det som vi slås av är hur mycket yngre människor det är där typ 90-talister och också flera med barn.

Vad som inte alls går ihop är hur har folk råd? Alltså vi är 30+ och fått kämpa ihop pengar till handpenning, vi får knappt lån på 3.5 miljon. Men folk som är mellan 5-10 år yngre än oss har tydligen samma utgångspunkt som oss? Vad är det dessa människor jobbar med som gör att de har både handpenning och möjlighet att få lån hos banken? de kräver ju inte direkt låga löner...

Vi har inte kunnat "unna oss" något på typ 12 år, inte åkt på utlandsemester, gått på restaurang max 2 gg per år, har inte haft bil etc. 

Jag började plugga direkt efter gymnasiet flyttade då in i en etta för 7500 för det var det enda jag fick tag i i bostadsväg. Tog CSN lån första två åren, jobbade häcken av mig på kvällarna som läxhjälpare åt företag och inom sjukhusvården på somrarna. På somrarna fick man ju inget CSN så de fjuttiga 35 tusen efter skatt gick ju åt till att leva...Så under denna tiden fanns det ju inte direkt något att spara på..

Träffade sedan min sambo som jobbade som uska, fick i början ut 12 tusen efter skatt, som sista året (2015 var uppe i 18 efter skatt) jag jobbade extra och fick ut ca 3 tusen per månad på extra jobbet så vi fick ut runt 15 efter skatt, jag tog inget CSN lån, så de 15 gick åt till hyra mat etc, vi kunde spara någon 500 hundring i månaden. Lite mer på sommaren från min sommarlön.

Jag pluggade läkare och doktorerade sedan efter min utbildning. Vi hade då lyckats spara ihop 100 tusen som vi köpte lägenhet för utanför staden i mindre ort en tvåa. Men då var det sambons tur att plugga så min lön som gav mig 20 tusen efter skatt som doktorand gick åt till hyra och mat så att sambon slapp CSN, jobbade lite extra på akuten också när det gick. Så sparandet där var det ju heller inte direkt många slantar varje månad ca 1500...vilket i slutändan gav 30 tusen när vi båda var färdiga. 

Nu är vi båda färdigutbildade och är 30+ och har börjat kolla på hus, men vi hade ju inte haft någon som helst möjlighet till att köpa något öht innan 30..än mindre spara ihop en handpenning, nu har vi ju tur att sambon ärvt en fastighet som ger oss handpenningen, men annars hade vi nog fått vänta till vi var närmare 40 innan vi kunnat köpa..

Varför är det att ni jobbat ihop själva så bra. Allla pengar har ju samma värde. (Självklart är ni duktiga som gör det menar inget annat) Menar du att du aldrig kommer hjälpa era barn med pengar om du kan och de vill köpa bostad. Jag är bara oerhört tacksam mot mina föräldrar som givit mig detta. Fel vore annars. Skulle du sagt nej tack?

Men det är ju detta jag inte förstår vadå tidigare försäljning? Då måste man ju ha haft handpenning till det köpet, bostadsrätter är ju inte direkt billiga heller...Så var kommer de pengarna ifrån? 

Och föräldrar har väl egna lån? Eller har dessa äldre så lätt för att ta dubelllån numer? Jag fr verkligen inte ihop det..