Hur i hela friden har folk råd?

Väldigt bra löner för att vara så unga!

Grattis

Men nu får du väl sluta gnälla. Du får in 35 000kr netto och gnäller. De flesta skriver (som sig bör) sin bruttolön. Det är den som ska jämföras om något ska jämföras. Är du läkaren och har svårt att skilja brutto och netto från varandra? Det lär man sig i grundskolan.

I sossesverige så är det relativt meningslöst att jämföra bruttolöner inomhus med den starkt progressiva skattetrappa vi lever med. Att jämför nettolön ger en bättre och exaktare bild.

Möjligen men man måste oavsett jämföra samma siffror. Eller?

Absolut.

Varken jag eller sambon är utbildade . Han är hantverkare och jag maskinförare. Han brukar få ut ca 27 i handen och jag ungefär desamma. Ligger båda omkring 450 i årsinkomst. Senaste året har jag dock pluggat med csn och jobbat lite extra, haft 18 i handen.

Så inga extremt höga löner men ändå har vi sparat ihop 500.000. Har hyra på 6000 och vi är 22 och 26år. Men då har vi ju haft dessa löner i princip sen vi gick ut gymnasiet båda två. Med undantag för första året, men vi båda har bott hemma första året och kunnat spara pengar ändå.

Försöker läsa lite vad du skriver och får inte ihop det.
1 ni beviljas lån på 3,5 miljoner
2 ni har ca 1,3 miljoner i insats
3 ni har inkomster på 55000kr netto
Stämmer detta?

Ni borde hu ha lätt att hitta ett bra hus. Möjligen har många som är yngre än ni samma villkor eller bättre min inte kan ni ha problem att hitta ett hus? Ni borde ju bara vara jätteglada över hur bra sits ni har!

Jag var väldigt oekonomisk när jag var ung. Bodde hemma och hade aldrig ett sommarjobb, lallade runt på sporadiskt timvik + a-kassa (innan reglerna ändrades och man kunde få a-kassa direkt efter gymnasiet utan att ha arbetat en dag i sitt liv) något år efter studenten, började sedan plugga och tog CSN. Jag flyttade hemifrån och bytte studieort, bodde i väldigt billig studentlägenhet och hade inga större fasta utgifter. Jag hade dock inget vidare sparande, vissa månader blev det nudlar sista veckan innan CSN pga levde inte direkt sparsamt annars. Hade ingen hyra på sommaren, åkte hem och levde gratis hos päronen, läste även sommarkurser och lånade mer CSN som jag "semestrade" upp. När jag tog examen var jag 26 och då hade jag lånat upp alla veckor av CSN och hade i princip minus på kontot. Fick mitt första jobb inom mitt yrke och tyckte att jag tjänade galet mycket pengar, men för att vara akademiker och i princip inte haft ett enda arbete vid den åldern så var det ju en direkt förlustaffär. 
Jag har nu arbetat i ca 6 år och börjat få ett liiiitet sparkapital. Bor dock i en svindyr hyresrätt hos privat hyresvärd, och trots att jag stått länge i kommunala bostadskön så är det i princip omöjligt att ens få erbjudande om visning på en billigare lägenhet. Jag har en sambo som först pluggat, sedan haft svårt att få fast jobb, så jag har dragit största lasset vad gäller fasta utgifter och mat. Det senaste året har jag blivit väldigt ekonomisk och sitter och lägger upp budgetar och försöker spara så mycket som möjligt. Hade min sambo haft ett fast heltidsjobb hade det antagligen inte varit några problem att spara undan mycket pengar. Just nu har vi dock bara en fast inkomst + ett osäkert timvik som ger varierande mycket varje månad. I år än så länge har jag lyckats spara ca 40k, men känns som att en handpenning är ganska avlägsen. Dessutom skulle jag få stå ensam på lånet så länge sambon inte har fast jobb, vilket inte räcker långt på en lön på 29k. Mina föräldrar har inga pengar att slänga omkring sig direkt, och har inte möjlighet att lägga ut något till mig. Möjligtvis att de hade kunnat stå som medlåntagare, men det krävs ju fortfarande en handpenning. 

Här är det ju till stor del mina egna val som ställt till det för mig. Det var ingen som sa till mig när jag var 20 att tänka på framtiden, att jobba och spara. Jag fick göra mina egna val och misstag. Känns lite drygt att vara 30+ och ligga långt efter 20-åringarna som varit smartare ekonomiskt och gjort bättre val i livet... Dock verkar ni ju ha bättre förutsättningar nu än vad jag har, det kommer ju inte dröja särskilt lång tid innan ni går om dem.

Nej vi har det inte hur lätt som helst iaf inte där vi bor. Radhus på 125 kvm börjar på 3 miljoner och vår budget är ju då ca 4 miljoner eftersom man vill ha några hundratusen över till renovering eftersom ett färdig renoverat hus kan vi ju bara glömma då dessa börjar på 5.5 mille..

Villor hos oss som är renoveringsobjekt börjar på 3.5 miljoner men de slutar ALDRIG på det priset går jämnt långt över 4 upp till 5. 

Och trots de inkomsterna beviljar banken inte ett högre lån än 3.5. 

Och ja därav min oförståelse för hur så mycket yngre människor kan ha råd med dessa enligt mig fantasi summor för hus, eftersom vi högutbildade med våra inkomster knappt kan köpa...

Bor de i Stockholm så kan det bli knivigt, om de inte kan tänka sig att bo i en lite sämre förort eller ta väldigt mycket renoveringsarbete.