Trött, ledsen och behöver pepp!!

Hej!

Kom idag till en punkt där all energi rann ur mig så tänker att jag skriver här så kanske det är någon som kan ge mig pepp, eller kanske fler som sitter i samma sits helt enkelt.

Jag och min sambo har nu försökt bli med barn i snart 2 år, tog ut spiralen i september 2016 och blev gravid efter någon månad. Slutade i missfall i v. 10. Efter det har ingenting hänt. Vi gjorde utredning i våras och allt ser super ut, förutom att jag då inte blir gravid.

Efter missfallet så har jag haft ont mellan ägglossning och mens i stort sätt varje månad ungefär som mensvärk, något jag aldrig haft innan. Jag får heller inte alltid utfall på ägglossningstickor (nu inte på 3 mån). Frustrationen är stor helt enkelt.

Att tillägga så har jag 2 barn sedan tidigare men min sambo har inga barn och jag vill inget hellre än att han skall få bli pappa och längtar så extremt mycket efter att få uppleva detta med honom.

Står på väntekö till IVF, börjar dock som sagt få lite panik, trött, ledsen och super negativ. Någon som sitter i samma/liknande situation och vill följas åt?

// Anna

Ja vi gjorde också utredning i jan/feb och de hittade då ingenting. Gick parallellt till en gynekolog på vårdcentral inte heller han ser något anmärkningsvärt. På båda ställena är de tvärtom super pepp och helt helt säkra på att jag skall bli gravid när som. Men nu har det gått ytterligare 6 mån utan resultatet så jag antar att det på något sätt bevisar att jag har rätt och dem har fel tyvärr.

Fick tips om en ny gynekolog i veckan så får ringa honom på måndag. Skam den som ger sig typ..

Hur har det gått för dig, har den privata kliniken öppnat?

Hej, jag hänger också på i er tråd :)

Jag är fyller snart 31 år och sambon är 29. Ingen har barn sedan tidigare. Vi har försökt i över 16 månader och inte ett puls någongång. Vi började utredningen i maj och har precis fått alla resultat och det ser väldigt bra ut. De är också helt övertgade om att det kommer gå fint och att ev ivf är aktuellt om ett år om det inte skulle lösa sig innan. Hur går era tankar med att köra via landstinget eller privat?

Måste säga att det nästan är ännu mer frustrerande nu när allt ser så bra ut att vi inte plusat en enda gång. Det enda man ser är gravida, barnvaganar och känner en sjuk längtan att få uppleva ett barn men mannen i sitt liv.

Kul att följas och peppa vara varandra!

Tror att en del av att jag är så trött på allt detta är att jag får höra att allt ser så bra ut och att jag säkert blir gravid när som trots att jag känner att något är fel. Och jag blir inte gravid, så det är inte bra. Uppenbarligen.

Fick besked i veckan om att vi äntligen blir kallade för uppstart av IVF så har tid på tisdag. Är väldigt lättad samtidigt som jag verkligen känner att det känns lite sjukt att vi skall behöva gå igenom IVF med tanke på att jag varit gravid på naturlig väg 3 gånger i livet. Känns som att förklaringen är enklare än så och att man har väldigt enkelt för att ta IVF som lösning. Men men! Hur mår ni andra? Jag är uppenbarligen fortfarande negativ ha ha.

Hej :)

Jag gissar på endometrios faktiskt men vem vet. Blev gravid på första ivf försöken men missfall i v. 6 tyvärr. Hur har det gått för er andra?

Ja så galet deppigt. Alltså jag har flera planer :) är enda sättet för mig att hantera detta, vi gör en omgång ivf till, om det inte tar sig eller igen slutar i missfall så funderar jag på att söka hjälp i Athen där de gör så mycket mer i sina utredningar än Sverige. Inväntar mens helt enkelt men får börja om helt då inga klarade sig till frysen.

Tråkigt att höra att det inte tog sig för er, fick ni något i frysen sist eller hur gick det med det för er?

Ok i samma sits nu då, jag har lite svårt att veta när den kommer eftersom cykeln är rubbad efter missfallet men det var 4 veckors redan idag så borde ju komma snart.

Via landstinget vilket är skönt, ni?

Ja jag tänker Athen pga av jag har svårt att acceptera att man inte försöker hitta orsaken då det måste finnas en orsak tänker jag när min kropp levererat på detta tidigare :) svårt att komma vidare mentalt annars känner jag.

Samma sak här, nu har det gått 5 veckor och fortfarande ingen mens. Har haft ?menskänningar? i snart en vecka. Första gången på två är jag vill ha mens ha ha. Hur går det för dig?

Nu äntligen kom min mens!! Börjar med sprutor imorgon. Hur går det för dig? Hur har ultraljuden gått? Fick ångest idag, haft paus lite känner jag i väntan på mens men nu kom det över mig igen. Kan inte riktigt förklara varför men känner mig ledsen och lite hopplös.

Jo så är det ju såklart, det har varit väldigt skönt med en "paus" i 4 veckor ifrån något som snurrat i 2 år. Känner mig också orolig för att min kropp av någon anledning inte vill detta och att vi inte tagit reda på varför. För det finns ju ett varför. Men men nu kör vi, skam den som ger sig.

Men nej vad tråkigt att höra! Ush det låter hemskt, hur mår du nu? Känns det ok eller gör det dig ledsen?