Ok att förtälja sin mensvärk till kvinnliga bekanta?

Det är naturligtvis ok att tala om det för vem som helst. Känns inte annorlunda än att säga "jag har sprängande huvudvärk!".

Självklart är det okej. Mens påverkar många kvinnor och en del får tydliga sjukdomssymptom.

Att säga att man har menssmärta är ju som att säga att man har migrän typ.

Det är väl okej att berätta det för alla oavsett kön?

Ungefär lika osmakligt som att säga att man har huvudvärk, dvs inte alls.

Jag berättar rätt ofta för mina manliga kollegor (har ont om kvinnliga)

Inte på nivån, hej och godmorgon, ba så alla vet har jag mensvärk.

Berättar om det fyller ett syfte, att jag antingen har så ont att det märks i mitt jobb eller att jag planerar om något för att kunna klämma in lite fysisk aktivitet (som lindrar) medan jag väntar på Iprens magi. Har även lånat värktabletter ibland om jag haft slut.

Har tampongerna i min skrivbordslåda på jobbet och sitter i landskap. Skulle heller aldrig orka smussla med dem. Inte så jag står och jonglerar men jag drar ut lådan och tar en tampong vid behov oavsett antal personer i rummet.

Jag tycker absolut att det är okej att prata om hur man mår på jobbet (oavsett huvudvärk, mensvärk, Depp etc) om man gör det på ett fint sätt. Man kan inte kräva att andra ska uppmärksamma det särskilt eller så på jobbet men om man säger tex, idag får ni ursäkta mig om jag inte presterar på topp för jag har sovit dåligt/har pms etc. är det helt okej. Bra till och med. Men jag har upplevt en ung kvinna som talar om sin mensvärk på jobbet på ett väldigt utmanande sätt, brer ut sig liksom och gör en stor grej av det. Jag tänker att hon gör det mest för att göra en insats för att bryta tabut och det kan ju iofs vara lovvärt men jag gillar inte det burdusa sättet. Hon känns liksom krävande på något sätt, vill ha bekräftelse snarare än informera för att få förståelse för en dålig dag.

Jag är kvinna men jag gillar verkligen inte när kvinnor sitter och diskuterar sitt underliv vid fikabordet. Tycker att tjat om mensvärk hör till högstadieåldern när det var lite häftigt att ha fått mens. Men är man över 15 år så har dina menssmärtor, flytningar och andra underlivsgrejer ett mycket begränsat nyhetsvärde och ja, jag tycker att det är osmakligt och lite obildat/ofint att ta upp sådana ämnen både med kollegor och väninnor.

Hur kom "nyhetsvärde" in i bilden, enligt dig? Är det verkligen vad DU tror att att det är anledningen att man diskutera mensvärk? Eller för att du skulle diskutera dem av den anledningen "nyhetsvärde"?
Jag saknar liksom intresse i att utgå från att mensvärk skulle ha någon for av nyhetsvärde. Men men, vi alla är ju olika.

Tänk de få gånger jag diskutera mens och menssmärtor med väninnor är till hjälp faktiskt För just av den enkla anledningen att man kan tipsa varandra om något som kan minska smärtan. Få ny input som man inte tänkt på som kan vara till hjälp för att ja just minska sin mensvärk. 

Jag vet inte hur det fungerar på din arbetsplats, men på samtliga där jag varit verksam har det varit okej att upplysa kollegorna om att man inte känner sig helt i form den dagen. 

"Jag har huvudvärk." 
"Jäklar vilken nackspärr jag har."
"Stukade foten förra veckan"
Eller helt enkelt;
"Jag är inte hundra idag. Har sådan förbaskad mensvärk!" 

Tror inte att underlivproblem någonsin varit "nyhetsvärde" vare sig under mina skolår eller i arbetslivet .

Eller ta en smärtstillande tablett i all enkelhet och håll käften... På min arbetsplats (blandat kvinnor och män, kontorsarbete) skulle det bli en mycket pinsam tystnad om någon började beklaga sig över mensvärk, förstoppning, hemorrojder eller annat läckert. Allt måste inte informeras om. Om jag har underlivsproblem så diskuterar jag det med sjukvården, inte med mina kollegor. Man kan säga att man inte mår riktigt bra idag, att man inte är på topp. Man måste inte informera om detaljerna. Tycker att det är både osmakligt och ofint att tro att andra vill ta del av dina kroppsöppningar och vad som kommer ut därifrån. Som sagt, för mycket information. Man kan få sympati från kollegorna utan att delge alla de blodiga detaljerna.