Vilket bidrag deltidsjobb?
Det är nämligen så att jag har varit sjukskriven 2 år i taget sedan 2010. Vartannat år har jag fått gå till läkaren för att få ett läkarintyg för att kunna söka aktivitetsersättning som då har beviljats i två år.
Jag har under denna period mestadels bott i egen lägenhet förutom två år då jag tvingades att bo hos min pappa därför att jag inte fick tag i någon lgh. Just nu bor jag i alla fall med eget kontrakt i en liten 2:a på 47 kvm i ettt sunkigt miljonprogramsområde.
Jag saknar gymnasieutbildning och har rätt så dåliga bett från grundskolan. Dock har jag lärt mig både flytande Engelska och en massa annat på egen hand hemma under dessa åtra år.
Jag fyllde 29 i början på juni i år.
Anledningen till att jag har varit sjukskriven är dels att jag när jag var tio år blev diagnostiserad med Asperger. Dock har jag knappt några symptom av detta. Det som istället har varit problem är att min mamma har funktionsnedsättningar som är flera steg värre än hur jag är som person samt att min pappa har alkoholproblem. Min mamma som fyller 64 i dec har jag fått vara assistent åt sedan den dagen jag föddes. Bl. a. dessa faktorer tillsammans med att jag saknar utbildning har ledde till att jag inte orkade samt tappade motivationen för att jobba. Därav anledningen till min sjukskrivning i nu åtta år.
Jag har nu under det senaste året varit i kontakt med mydigheter (kommunen, FK) dels för att få boendestöd osv. till min mamma vilket har gjort att jag för första gången på åratal kan fokusera mera på mitt eget liv istället för att vara hennes assistent. Sedan hennes pojkvän dog i cancer 2015 blev jag ännu mer assistent åt henne.
Min aktivitetsersättning var beslutad att upphöra nu i augusti och jag pratade därför med kommunen om detta i våras. Dels för att jag känner att jag vill få ett jobb med lön och dels för att jag var tvungen att förnya bidraget.
Kommunen hörde av sig till AF och frågade om dem skulle kunna hjälpa till att fixa någon praktik, arbetsträning eller liknande men deras bedömning utan att ens ha träffat mig är att jag står för långt från arbetsmarknaden just nu.
Jag ansökte då om förlängd aktivitetsersättning vilket jag nu har blivit beviljad dock bara fram till dec. Anledningen till detta är därför att kommunen och FK tillsammans med mig har bestämt att jag ska börja på en sk. "daglig verksamhet". Detta ska pågå fram till årsskiftet och efter det så kimmer AF vilja ta emot mot.
Själv känner jag att denna sk. "dagliga verksamhet" som endast består i snickeri (tänk träslöjden i skolan), textil (tänk syslöjden i skolan), baka, demontera elektronikskrot samt restaurera gamla datorer inte kommer att ge mig någonting. Det kommer mer att förhala och förlänga tiden innan jag kan få ett lönearbete.
Nu kanske ni ställer er frågan vad som gör att jag skulle klara av ett lönearbete nu om jag inte har gjort det tidigare.
Jag är mer motiverad nu än jag någonsin varit. Jag har fått hjälp med min mamma och slipper lägga tid på att vara hennes assisten 24/7. Jag har knappt någon kontakt med min pappa vilket på ett plan känns bra. Hans drickande gick ut över mig. Jag är klokare, har mer erfarenhet och kunskap nu än 2010 även om jag inte har varken pluggat eller jobbat sedan dess. Jag är pålitlig, noggrann, praktiskt lagd, smart (enligt massor av personer som har umgåtts med mi), skötsam, trevlig, social osv.
Det jag hatar mest med att inte ha ett jobb är dels att min ekonomi är så förbannat låg men det som är jobbigast är att jag inte har något socialt liv överhuvudtaget. Ett jobb för mig måste därför innehålla socialt umgänge med arbetskamrater och att man jobbar tillsammans. Detta är mycket viktigare än vilken typ av yrke/arbete jag ska komma att ha. Sen är det ju klart att jag har yrken hag känner mindre för och yrken/arbeten jag känner mer för. Men den sociala biten är viktigaste punkten för mig. Då kan man träffa vänner och få ett fungerande socialt liv även utanför arbetet.
När jag nu får ett lönearbete till låt säga nästa sommar eller så så är det tänkt att det ska vara en lönebidragstjänst eftersom myndigheterna sa att det var lättast att få anställning på det viset för mig.
Själv tycker jag att det är långtid att vänta ett år innan anställning. Jag har inga problem med att klara av att arbeta utan tvärtom, sköta ett jobb klarar jag. Därav ser jag i alla fall detta första steg med "daglig verksamhet" som slöseri med min tid och samhällets kostnader.
Jag har även sett att man som arbetslös från och med sep kan ta lån på 15.000 kr till körkort. I jan kommer jag ju att skrivas in på AF och då kan jag ju ta detta lån. Vet dock inte om jag både kan jobba deltid, ta körkort samt få bidrag av FK för övriga timmar som är kvar upp till 40 tim.
Det som är ett problem är att jag kräver mycket sömn för att bli utvilad, mellan 10-12 tim per natt. Detta gör att det blir omöjligt att kunna arbeta heltid (8 tim/dag, 40 tim/vecka). Jag hade tänkt att jobba deltid och då är min fråga till er vilket bidrag jag då kan få från FK för den del jag ej kan arbeta?
Vidare undrar jag vad ni tycker om att samhället ej vill erbjuda mig ett arbete eller arbetsträning direkt. Skulle jag kunna gå tillväga på något annat vis för att snabbare komma fram till en deltidstjänst med betald månadslön?
Det vore mycket uppskattat från min sida om ni skulle vilja skriva era funderingar kring detta. Håll dock disskussionen på en sådan nivå som ni självas skulle vilja bli bemötta. Tack på förhand.
