Anonym (Nervös) skrev 2018-08-30 10:37:25 följande:
Jag vill vara bekväm med det sistnämnda alternativet. Men jag är inte särskilt aggressiv eller tuff men jag vill bli det. Den enda gången i mitt liv jag har blivit aggressiv var när jag utsattes för ett våldtäktsförsök och enda anledningen till att jag lyckades försvara mig då var att han inte var särskilt mycket större än mig och svagare. Då slog jag sparkade och bets tills han sprang.
Jag har prövat litegrann med en kompis pojkvän som var väldigt stor och vägde 180kg innan han opererades. Han ställde upp på att hålla fast mig för att jag ville testa om jag kunde och jag kunde verkligen inte ta mig loss. Jag satt verkligen helt fast och var helt chanslös. Han behövde inte ens ta i...
Tja, du har ett stort plus. Du fryser uppenbarligen inte till is vid en drastisk situation.
Det finns mängder av olika knep för att ta sej loss vid närkontakt.
Kampsporter överlag är rätt överreklamerat på "gatan".
Slagits mycket i min ungdom, alldeles för mycket.. Visst har jag tränat endel kampsporter men inget seriöst och som en jämförelse hade jag inga problem att ta ner duktiga kampsportare (olika sorter) på gatan, i ringen skulle jag inte haft en chans.
Som rekommendation skulle jag faktiskt säga att en blanding av kick/thaiboxning ger mest på kort tid, du lär sej slå/sparka/knäa/armbåga, få kraft i slagen, parera.
Hellre dålig på 3 olika än bra på 1.
