Hej alla gravida där ute! Just fått reda på att jag väntar tvillingar och är lite nervös då jag aldrig hade kunnat förutspå detta..känns helt underbart och är hur lycklig som helst men mycket frågor man gärna vill fråga och diskutera med andra gravida som också väntar tvillingar!! Vore kul att följa varandras graviditeter :)
Fick veta idag att vi väntar tvillingar och är i total chock.. Vi har redan ett barn och har varit inställda i flera år och planerat ett liv och hem för max två barn. Ni verkar så lugna och positiva till era tvillinggraviditeter allihop.. berätta snälla hur tänker ni kring detta? Bor ni alla stort, är unga, hemmafruar, har många släktingar/vänner som kan hjälpa, super stark ekonomi och kör stadsjeep eller vad?? Jag vill så gärna vara positiv men det känns rejält motigt nu :-S
Hej alla!
Kan berätta ett lite annorlunda sätt att få beskedet att man väntar tvillingar.
Vi har ett barn sedan innan och försökte sedan i 1,5år att bli gravida igen (det tog 1år med barn nr1 så vi var inte jättebekymrade om att det drog ut på tiden).
Jag har ett stressigt och väldigt fysiskt jobb (trappbrevbärare) så jag har skyllt det på att stressen gjort att det inte vill funka. Den hypotesen sprack när jag tydligen blev gravid i december, som var den värsta av mina 6 höstar-jular jag gjort på posten. Jag var helt död men visst, 12tim stress i ett tempo på 120 hade gjort mig död ändå...
Det är inte som att man har tid att fundera så mycket på sig själv i december och jag hade en blödning någon vecka innan jul. Konstaterade bara att "skönt, då behöver jag inte ha mens på julen då" I efterhand har jag förstått att det inte var mens...
Sen blev mensen sen i januari så jag tog ett grav-test som visade positivt. Vi var jätteglada -i 3 dagar. Sen började jag blöda -jättemycket- men jag var ändå fundersam eftersom allt var nytt fint rosa blod. Så jag ringde barnmorska som sa att jag skulle avvakta 5v så alla ev. gravhormoner hann ut ur kroppen (om det var missfall) och sen ta om testet.
Några dagar innan jag skulle ta om testet i februari blödde jag jättemycket igen och blev jättebesviken. Men precis som förut var det bara nytt och fräscht blod. Jag bestämde att jag inte pallade psykiskt att vänta 5v till så jag åkte in till akuten vid 22 på kvällen (mannen var hemma med dottern) och satt där och väntade några timmar. Runt halv 1 på natten fick jag komma in till UL och läkaren tittade och visade mig skärmen. "Jodå, du är gravid och barnet mår bra." Gör en liten paus och fortsätter sen med: "Och det gör den här lilla också." Efter att ha gett mig en liten paus så jag kunde samla mig fortsätter hon med: "Och de är minst 12v. Lite svårt att se på den här gamla apparaten vi har på akuten men jag bokar in dig på ett riktigt UL i morgon."
Nu är jag i v.24+ och har vant mig vid tanken men det var ett helt annat besked än det jag trodde jag skulle ge min man efter undersökningen. Vi var bägge nästan helt 100 att det var ett missfall och att vi haft ett till innan. Men så var det inte. 
Vi har också ett barn sen innan som hinner bli 4 innan bebisarna kommer, hade absolut inte förväntat oss två till på en gång (vi hade inte ens föreställt oss två till) och hyr ett pyttelitet hus med världens sämsta planlösning.
Vi är unga, men över 30 så inte så unga att vi har massor av extra-energi.
Våra närmsta släktingar bor 1tim bort men under somrarna bor de 4tim bort och är bara hemma sporadiskt och vattnar krukväxterna = vi kan få hjälp om de råkar vara hemma men de är upptagna och inte så ofta hemma, har mycket egna inrtessen.
Vi har två bilar då vi bor lite "off" men "finbilen" är en vanlig medelstor kombi och "lagårdsbilen" (vi är inte bönder men jag är van sen liten att det heter så :P ) är en liten Opel astra från 99 som jag älskar trots dess många fel och brister (typ, att det inte finns någon ac).
Vi har bott billigt här i många år medan vi letat efter annat boende och sparat pengar till insatsen.
Vi är trädgårdsnördar och mannen älskar att snickra. Vi har också både köttkaniner, höns, häst och katter och hade planer på att skaffa en ny jakthund då vi tog bort vår gamla för ett par år sedan.
Vi fick mycket att tänka igenom och omvärdera, det var inte lätt men vi var helt överens om att vi ville ha våra små tvillingar och att vi vill kunna lägga tid på bara storasyskonet så ofta som möjligt. Vi behövde därför se över våra intressen och omprioritera.
Efter beskedet att vi väntade tvillingar har vi köpt ett hus inne i samhället, vilket inte tidigare varit aktuellt då jag verkligen avskyr att bo med folk omkring mig men jag intalar mig att jag kommer uppskatta ett helrenoverat hus med dubbla ytan och att jag kan bo lika bra där medan vi väntar på att något annat ska komma ut på marknaden istället för att bo i ett hus som var förlitet redan med ett barn.
Jag håller på och säljer min häst, vilket är jättejobbigt då hon är 18år och jag känt henne sen hon var 3. Men hon är en motionskrävande individ som behöver göra något minst 5 dagar i veckan för att må bra och det kommer jag inte kunna ge henne.
Kaninerna slaktade vi ut i höstas när foderpriserna gick upp så de hade jag redan kommit över.
Hönsen måste vi sälja hälften, likaså tuppen för vi har för många för tätbebyggt område.
Jakthund får vänta några år till, likaså har vi sått igen trädgårdslandet till gräsmatta för jag är säker på att ingen av oss kommer orka med det i år och vi vill inte överlåta det fullt i ogräs när vi flyttar ut i höst.
Det har bitvis varit jättejobbigt psykiskt men jag har aldrig varit orolig för att det inte ska fungera, bara ledsen över att behöva ändra på och omprioritera min vardag. Fast det var mest för några månader sedan, nu har jag vant mig vid tanken och känner mig väldigt lugn och tillfreds :)
Åh, bf 5 november Det är samma datum som mina var beräknade till för 6 år sedan
Min sambo ordnade som så att han sa till sin arbetsgivare att han skulle ta sin semester i samband med födseln av tvillingarna men eftersom det var lite osäkert när det skulle bli så kunde han inte säga exakt när. Snäll arbetsgivare var ok med detta. Med de 20 pappadagarna han fick så blev det två månader hemma i början.
Ta inte ut en massa katastrofer i förskott även om det är bra att förbereda sig för "värsta tänkbara scenario". Det kommer att gå bra.
Nu är mina 5,5 år gamla och det är ljuvligt att se dem tillsammans (och även sjukt jobbigt ibland när de blir osams). Mina har aldrig bråkat så stickor och strån ryker utan det blir mest tjurigt och gnälligt när de är osams. Väldigt mycket just nu går ut på att det ska vara millimeterrättvisa. Nu är inte mina "gjorda" via ivf men jag hade två misslyckade graviditeter bakom mig så jag är välbekant med rädslan att det ska gå åt skogen även denna gång. För mig började det släppa vid RUL ungefär. Fördelen med att vänta tvillingar när man är livrädd för att det ska gå åt skogen är ju att man efter RUL får fler ultraljud (minst i v28, 32 och 36 om de räknas som tvåäggs). Vi gjorde ett tidigt vul i v 8 (7+5) då vi fick informationen om att det låg två där inne. Tror du hittar vår reaktion tidigare i tråden Sen blev det ett till för KUB-ul i v13 eller nåt sånt. Det var väldigt lugnande om inte annat för stunden för mig.
Grattis och välkomna båda två till en galen värld
Hej alla!
Fick veta för 2 år sedan att chansen att bli med barn är minimal. Efter att ha plussat i mars blev vi överlyckliga, men det kändes så overkligt. Vi tänkte att det sjunker väl in bättre, börjar kännas mer verkligt efter att ha varit på ultraljudet och faktiskt fått se det lilla pyret i magen.
I torsdags var vi på ultraljud (v 12+0), och där ligger de två små pyren. Inte en, utan två.
Det är så mycket tankar som snurrar nu. Från att ha gått från en inställning i livet att man inte kan få barn till att man ska ha 2 stycken - på en gång. Det är helt sjukt.
Jag är nog fortfarande i chock, men lyckan är total.
Hej alla!
Fick veta för 2 år sedan att chansen att bli med barn är minimal. Efter att ha plussat i mars blev vi överlyckliga, men det kändes så overkligt. Vi tänkte att det sjunker väl in bättre, börjar kännas mer verkligt efter att ha varit på ultraljudet och faktiskt fått se det lilla pyret i magen.
I torsdags var vi på ultraljud (v 12+0), och där ligger de två små pyren. Inte en, utan två.
Det är så mycket tankar som snurrar nu. Från att ha gått från en inställning i livet att man inte kan få barn till att man ska ha 2 stycken - på en gång. Det är helt sjukt.
Jag är nog fortfarande i chock, men lyckan är total.
Haha, villa är att överdriva, knappt en stuga, har bott i lägenhet som varit större :P
Om det är någon tröst/hopp så har svägerskan två barn tätt och bor mitt inne i Göteborg i en liten lägenhet på knappt 50 kvm. Det är inte det smidigaste men det går.
En bekant har 3 pojkar och bor i en liten 2a på ungefär samma storlek och har en liten halvkombi, hon tog bild på att det gick att få in 3 bakåtvända barnstolar i den bilen, det har hjälpt mig rejält att se att det faktiskt går :)
Jag tror att det är lite så att behöver man lösa det, så hittar man en lösning även om det inte är helt enkelt...
Hejsan ! Joinar er jag med . Har varit på ultraljud idag och såg två små människor i magen enligt hon på specialistmödravården trodde vi var i vecka 13 nått. Så bf 16e - 20 e nov. Men det kan ju bli tidigare med.
Hejsan ! Joinar er jag med . Har varit på ultraljud idag och såg två små människor i magen enligt hon på specialistmödravården trodde vi var i vecka 13 nått. Så bf 16e - 20 e nov. Men det kan ju bli tidigare med.
Vad spännande! Hade du/ni några aningar att det kunde vara två där inne?