Partner vill flytta med mig till Sverige - barnen kvar i UK

Min pappa flyttade till England när jag var ca 10. Jag bodde innan dess varannan helg hos honom men kunde springa dit även annars då han bodde nära mamma. Jag kände mig inte övergiven av pappa, vi pratade i telefon och skrev brev (jag skrev, pappa är usel på att skriva). Detta var långt innan internets tid (86) så dagens tekniska möjligheter att hålla kontakt fanns inte.

När jag skulle fylla 13 flyttade han hem igen med en kvinna som han skulle gifta sig med och jag fick en lillebror (halvbror). När lillebror skulle fylla 4 flyttade de till hennes hemland (Canada) och det var en större känsla av att ha blivit övergiven av pappa. Men, tack vare den tekniska utvecklingen så blir det ju enklare och enklare att hålla kontakten.

I Storbritannien är det ju även som standard att mamman tar allt ansvar för barnen om det blir en separation. Att han ändå har dem varannan helg känns som något bra.

Det enda övriga är väl att mamman har vissa problem som gör att det inte känns helt schysst att lämna henne helt ensam med barnen.

Vi har alltid haft en bra kontakt och det är aldrig stelt när vi träffas. Inte när han bodde i England och inte heller när han sen flyttade till Canada efter att ha bott i Sverige i några år.

När han bodde i England träffades vi på sommarlovet (oftast två gånger, jag åkte dit och han kom hem) och sen på jullovet (pappa kom hem över julen). Det blev mer sällan sen när han flyttade till Canada men sen dess har ju tekniken utvecklats och vi pratar på video med jämna mellanrum. Senast vi träffades var för 5 år sedan och nu i jul är det dags igen.