Specialklass eller inte för sonen?

ehhh att tvinga bort barnet till en annan skola är inte att ge stöd och anpassa undervisningen.

Hej

Jag har en snart 8-årig son som är väl fungerande i alla andra sammanhang men när det kommer till skolan så blir det stopp. Där kan han blir arg väldigt lätt, vägra göra det som krävs av honom och kan vara ovillig till att ta del av undervisningen genom att helt enkelt inte vilja vara kvar i klassrummet. Hemma däremot visar han på att han har tagit del av undervisningen och ligger bra till vad gäller läsningen men i skolan vägrar han visa detta. Vi föräldrar har kämpat för att sonen ska få mer hjälp och stöd vilket vi nu har fått igenom men med villkoret att om detta inte fungerar så ska sonen tvingas byta skola och få gå i en specialklass. Jag tror absolut att sonen behöver extra hjälp och stöd för att klara skolan men det som gör mig tveksam till specialklassen är att de sitter i en helt annan skola i ett annat område och de är helt avskärmade från andra barn. De som går i dessa klasser är barn med olika npf-diagnoser och många av dessa barn har problem med den sociala biten (enligt samtal med enhetschefen för dessa klasser). Sonen fungerar bra i sociala sammanhang och i alla andra miljöer och är "normalbegåvad" men av någon anledning fungerar han inte i skolmiljön. Hur skulle ni resonera kring att flytta honom till en specialklass mot att försöka få gå kvar alternativt byta till en annan skola? Hur viktig är den sociala biten i barnets utveckling ställt mot utbildning? Finns det någon skola i GBG som arbetar på ett annat sätt med dessa barn?

Ja han är inte rigid på det här sättet i andra sammanhang. Visst kan vi få nej när vi ber honom borsta tänderna på kvällen eller att han blir grinig om han inte får kolla på tv för att vi ska äta middag. Ingen som känner sonen utanför skolan förstår hur det kan vara så här med honom i skolan. Skolans pedagoger menar på att det absolut kan vara så att barn är på ett sätt i skolan och på ett annat hemma men det är så pass stor skillnad på sonens beteende i skolan mot hemma att vi inte riktigt vet hur vi ska handskas med detta. Att byta skola är inget som vi tycker ska göras lättvindigt och dessutom emot hans vilja och delvis även emot vår vilja.

Nä specialklasserna är inte en särskola som jag har förstått det utan där är barn som har svårigheter med att anpassa sig till den ordinarie skolan och de flesta har någon form av npf-diagnos (ADHD, autism osv). Nu var det väldigt struligt under förskoleklass-tiden då det var problem mellan pedagogerna och andra terminen blev det flera vikarier som tog över. Däremot märkte vi att han funkar bättre med vissa pedagoger än med andra och vissa har lättare för att få honom att göra det som behövs göras. Samma problem hade vi under åk 1 då det blev många lärarbyten under 2:a terminen och en del problem i klassen med bråk och slagsmål (min son var inte inblandad i något av detta). Det som ligger min son i fatet är att han har ett temperament och kan bli arg fort, något som vi jobbar med mycket för att hjälpa honom att hantera. Problemet nu är mer att han vägrar att göra det han blir tillsagd att göra i skolan men hemma märker vi att han kan och har med sig kunskapen...

Det vi har fått berättat för oss så blir han arg och "exploderar" och då säger han en massa dumma saker som de anser vara hotfulla och/eller svordomar, han kan bli arg och springa ut ur klassrummet och nån gång har han tagit av sig glasögonen och kastat dem på golvet. De anser att detta skapar en dålig arbetsmiljö för pedagogerna och barnen i klassrummet. Det som är sagt nu är att han ska ha en elevassistent under skoltid, framgick inte om det gällde även fritids men en av pedagogerna som är på fritids är också extraresurs i klassrummet då klassen har haft en turbulent tid med flera lärarbyten och vikarier.