• Äldre 12 Sep 11:17
    15983 visningar
    102 svar
    102
    15983

    Specialklass eller inte för sonen?

    Hej
    Jag har en snart 8-årig son som är väl fungerande i alla andra sammanhang men när det kommer till skolan så blir det stopp. Där kan han blir arg väldigt lätt, vägra göra det som krävs av honom och kan vara ovillig till att ta del av undervisningen genom att helt enkelt inte vilja vara kvar i klassrummet. Hemma däremot visar han på att han har tagit del av undervisningen och ligger bra till vad gäller läsningen men i skolan vägrar han visa detta. Vi föräldrar har kämpat för att sonen ska få mer hjälp och stöd vilket vi nu har fått igenom men med villkoret att om detta inte fungerar så ska sonen tvingas byta skola och få gå i en specialklass. Jag tror absolut att sonen behöver extra hjälp och stöd för att klara skolan men det som gör mig tveksam till specialklassen är att de sitter i en helt annan skola i ett annat område och de är helt avskärmade från andra barn. De som går i dessa klasser är barn med olika npf-diagnoser och många av dessa barn har problem med den sociala biten (enligt samtal med enhetschefen för dessa klasser). Sonen fungerar bra i sociala sammanhang och i alla andra miljöer och är "normalbegåvad" men av någon anledning fungerar han inte i skolmiljön. Hur skulle ni resonera kring att flytta honom till en specialklass mot att försöka få gå kvar alternativt byta till en annan skola? Hur viktig är den sociala biten i barnets utveckling ställt mot utbildning? Finns det någon skola i GBG som arbetar på ett annat sätt med dessa barn?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-09-18 10:28
    Nu har skolan beslutat, hela 4 dagar efter att ett åtgärdsprogram författades, att sonen ska ändå flyttas till specialklass i en annan skola!! De ansåg att det inte fungerar trots att elevassistenten var frånvarande hela den första veckan och sonen fick ha flera olika vikarier i dennes ställe. Sonen hade blivit arg vid några tillfällen och vid ett tillfälle sagt en sak som inte mottogs positivt. Under vissa lektioner har sonen inte deltagit i undervisningen även om han var på plats i lektionssalen. Överenskommelsen om att testa med en elevassistent i 8 veckor blev endast 3,5-4 dagar. En av dessa dagar hade sonen dessutom visat enorma framsteg och jobbat jättebra (enligt pedagogerna i skolan), men det ansågs inte räcka alls. Historiken var viktigare än de framsteg som sonen ändå gjort sen han började 2:an. Vi fick inte ens landa i förra veckans beslut innan skolan väljer att avbryta!! Helt sjukt att det får lov att gå till på detta sätt!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-10-22 14:44
    Nu har skolväsendets överklagandenämnd bestämt att sonen INTE får gå kvar i sin skola under handläggningstiden och han ska härmed tvångsförflyttas till en annan skola på andra sidan stan. Känner mig så fruktansvärt maktlös som förälder! Helt utan rättigheter och skolan har ljugit sig blå för att slippa oss och vår son och den som kommer betala priset för detta är vår son.

  • Svar på tråden Specialklass eller inte för sonen?
  • Äldre 12 Sep 15:22
    #6
    elin1989 skrev 2018-09-12 15:06:36 följande:
    Men fungerar han verkligen socialt om han vägrar vara kvar i klassrummet? Det ingår ju också i det sociala samspelet. Definitivt en del av den sociala biten.
    Ja han är inte rigid på det här sättet i andra sammanhang. Visst kan vi få nej när vi ber honom borsta tänderna på kvällen eller att han blir grinig om han inte får kolla på tv för att vi ska äta middag. Ingen som känner sonen utanför skolan förstår hur det kan vara så här med honom i skolan. Skolans pedagoger menar på att det absolut kan vara så att barn är på ett sätt i skolan och på ett annat hemma men det är så pass stor skillnad på sonens beteende i skolan mot hemma att vi inte riktigt vet hur vi ska handskas med detta. Att byta skola är inget som vi tycker ska göras lättvindigt och dessutom emot hans vilja och delvis även emot vår vilja.
  • Äldre 12 Sep 15:25
    #7
    elin1989 skrev 2018-09-12 15:04:01 följande:
    Skolan kan göra bedömningen att de inte har resurserna som krävs och i så fall hänvisa honom till en annan skola som kan ge honom rätt stöd. Det får de absolut göra. De får inte kasta ut honom från skolan utan annan lösning dock.
    Vi har verkligen kollat upp allt inom detta och de har rätt att göra så här. I den stadsdelens som vi bor i gör de på detta viset. Vi har rätt att överklaga om detta blir ett beslut som tas av skolan men det blir ingen rolig process. Vi har redan anmält skolan pga bristande stöd och väntar på svar från skolinspektionen. Mitt problem är att han flyttas till en klass/skola där han kommer hämmas i sin emotionella utveckling och sociala samspelet då den skolan endast har barn med diverse npf-diagnoser.
  • Äldre 13 Sep 08:34
    #12
    elin1989 skrev 2018-09-12 18:53:38 följande:
    Kanske skulle vara värt att prova en annan skola? Alltså inte specialklass utan bara en annan skola (kanske med annan inriktning?) och se om det funkar bättre
    Ja vi har funderat på om en ny skola skulle vara ett bättre alternativ men problemet är att vi nu endast har 8 veckor på oss. Om sonen inte ändrar på sitt beteende kan han tvingas flytta innan jul till en specialklass (förutsatt att plats finns).
  • Äldre 13 Sep 08:43
    #13
    Anonym (Annika) skrev 2018-09-12 19:03:11 följande:

    Jag tänker att det kanske kan vara lite bra för honom med en nystart i en ny skola. Pedagogerna där är nog specialutbildade på npf, grupperna små och miljön anpassad.
    Alla barn mår inte bra av att vara med 25 andra i en rörig miljö... Det är inte schyst att försöka tvinga in honom  i samma fack som alla andra om det är just med de sakerna som han har problem. Oavsett hur mycket lärarna försöker anpassa kan de ju inte ta bort 15 av de andra barnen från klassen.
    Det är klart att det fungerar bättre hemma - ni kanske är färre än 25? Och han kanske inte hela tiden behöver göra saker som han inte valt själv och inte är intresserad av, medan andra stör? Om ni t. ex skulle anmäla honom till veckoläger i balett/fotboll/friidrott/trombon (något som han inte är intresserad av), skulle det då fungera bra?


    Självklart finns det fördelar med en specialklass med utbildad personal, små klasser och fler och bättre anpassningar. Det jag funderar över är hans personliga och emotionella utveckling då dessa klasser sitter helt själva och avskärmade från andra barn. De sitter i en egen skola, vilket innebär att min son kommer endast att se och umgås med barn med npf-diagnoser. Självklart är vi inte 25 st hemma men det är knappast kravlöst hemma. Även hemma måste han göra saker som han inte gillar så som läxor, städa sitt rum, borsta tänderna, lägga sig i tid, följa med på aktiviteter som han inte har valt eller är intresserad av osv. Han går på simskola som han inte har valt själv och som han egentligen inte gillar men det har fungerat betydligt bättre än den ordinarie skolan!
  • Äldre 13 Sep 08:49
    #14
    Anonym (Majken) skrev 2018-09-12 19:05:42 följande:

    Menar du att han ska gå på särskola? Hur fungerade det på förskolan och i förskoleklass? 


    Nä specialklasserna är inte en särskola som jag har förstått det utan där är barn som har svårigheter med att anpassa sig till den ordinarie skolan och de flesta har någon form av npf-diagnos (ADHD, autism osv). Nu var det väldigt struligt under förskoleklass-tiden då det var problem mellan pedagogerna och andra terminen blev det flera vikarier som tog över. Däremot märkte vi att han funkar bättre med vissa pedagoger än med andra och vissa har lättare för att få honom att göra det som behövs göras. Samma problem hade vi under åk 1 då det blev många lärarbyten under 2:a terminen och en del problem i klassen med bråk och slagsmål (min son var inte inblandad i något av detta). Det som ligger min son i fatet är att han har ett temperament och kan bli arg fort, något som vi jobbar med mycket för att hjälpa honom att hantera. Problemet nu är mer att han vägrar att göra det han blir tillsagd att göra i skolan men hemma märker vi att han kan och har med sig kunskapen...
  • Äldre 13 Sep 09:01
    #15
    legomum skrev 2018-09-12 21:47:45 följande:

    Nu funderar jag lite på hur mycket problem en 8 åring ställer till med som gör att man inte vill sätta in tillräckligt med stöd för detta barn. Att "fungerar inte detta så får han byta skola"
    Har ni varit med en dag i skolan och tittat hur det är?


    Vad säger specialpedagogen på skolan? Att ett barn som inte har en diagnos men som inte är inom mallen ska flyttas till en skola där det bara är barn med diagnoser. Låter helmärkligt.
    Vad har spec.ped för lösningar då?

    Det låter då mer som att de inte "vill och kan" och skickar alla svåra barn till denna nya skola istället för att hjälpa.
    Finns väl inget i skollagen som säger att det är så det är tänkt att man gör med barn med större hjälpbehov.
    Jag menar det finns ju barn med långt större stödbehov som får den hjälp de behöver än att bli bortskickade.


    Ja vi har varit med i skolan men då har han inte reagerat på det viset som vi har fått höra om. Dessutom märkte vi att han inte alltid fick den hjälp han behövde när han fastnade på nån uppgift men också att sonen upplevde det som väldigt jobbigt att be om hjälp. 

    En specialpedagog har varit väldigt drivande i den här frågan och redan vid upprättande av första åtgärdsplanen påtalat att borde gå i en specialklass. Vi har haft en massa möten och diskussioner med skolan sen sonen började förskoleklass och först nu fick vi gehör om att sätta in en elevassistent. Detta förmodligen då vi valde att anmäla skolan i våras och väntar nu på respons från Skolinspektionen. Samtidigt så får sonen endast 8 veckor på sig att vända den onda spiralen som pågått i över två år, vilket gör mig väldigt orolig. Om han inte fixar detta så kommer skolan ansöka om flytt oavsett vad vi tycker. Skolan påstår att det är så här man gör i den här stadsdelen med barn som av olika skäl inte klarar av skolans kravfyllda miljö.
  • Äldre 13 Sep 13:04
    #17
    elin1989 skrev 2018-09-13 09:51:30 följande:
    Vad är det med hans beteende som de inte kan hantera? Springer han iväg? Vad händer när han blir arg? Kommer han alltså att ha en elevassistent som är med honom hela tiden nu?
    Det vi har fått berättat för oss så blir han arg och "exploderar" och då säger han en massa dumma saker som de anser vara hotfulla och/eller svordomar, han kan bli arg och springa ut ur klassrummet och nån gång har han tagit av sig glasögonen och kastat dem på golvet. De anser att detta skapar en dålig arbetsmiljö för pedagogerna och barnen i klassrummet. Det som är sagt nu är att han ska ha en elevassistent under skoltid, framgick inte om det gällde även fritids men en av pedagogerna som är på fritids är också extraresurs i klassrummet då klassen har haft en turbulent tid med flera lärarbyten och vikarier.
  • Äldre 14 Sep 13:31
    #22
    elin1989 skrev 2018-09-13 15:13:26 följande:
    Det skapar ju uppenbarligen en dålig miljö. Förhoppningsvis blir det bättre med elevassistenten, de borde ju kunna fånga upp honom innan det går så långt! Men annars är väl specialklass enda alternativet? Han kommer ju också att få det svårt socialt om det fortsätter, de andra barnen kommer ju att reagera mer ju äldre de blir.
    Sonen har under hela 1:an klagat på ljudnivån i klassrummet och att det har varit bråk samt att han inte fått vara ifred när han försökt jobba. Ibland har det känts mer viktigt för de inblandade att prata om de anställdas arbetsmiljö än om barnens för det är vad vi har fått höra på nästan varje möte. Ja det är många aspekter att ta hänsyn till här. Just nu verkar det som han ändå har kompisar och har några att leka med i skolan så än så länge fungerar det. Enda alternativet som jag ser det är att byta till en annan skola som jobbar på något annat sätt än denna. Problemet är att det är lång väntetid för att bli erbjuden en plats.
  • Äldre 14 Sep 13:41
    #23
    Anonym (C) skrev 2018-09-13 15:33:01 följande:

    De måste vara tydligare med vad de förväntar sig inom 8 veckor.

    Om de går från att inte ha någon insatsplan och en rörig skolsituation kan de knappast förvänta sig perfektion inom såpass kort tid.

    Mer rimligt blir väl att man sätter in insatser, gör en första utvärdering efter en kortare tid, ändrar lite vid behov och förhoppningsvis ser förbättringar inom 8 veckor. Då vet de ju att de kan jobba framåt och gradvis förbättra situationen.

    Klarar de inte av att nå någon förbättring kan det kanske vara rimligt att ansöka om en plats på en annan skola, men förutsättningen måste väl¨ändå vara att de anstränger sig för att få till fungerande anpassningar.

    Sedan undrar jag om de verkligen gjort en pedagogisk kartläggning och tittat närmare på orsaken till varför saker inte fungerar i skolan.

    Dessutom tycker jag ni borde kunna kräva en plan för hur sonen på sikt faktiskt ska ha möjlighet att komma tillbaks till en vanlig skola.

    Den typen av specialskola du talar om är ofta en skola där barnen går 0,5-3 år,  får tid bade för att mogna och får hjälp att hitta verktyg för att fungera bättre i den vanliga skolan längre fram.


    De har egentligen inte uttryckt vad de förväntar sig under de här veckorna. De anser egentligen att de har redan gjort allt och att det ändå inte fungerar. Insatsen med elevassistenten har vi nog enbart lyckats få igenom pga att vi i maj anmälde skolan för att de inte har gett det stöd som sonen behövt. De förväntar sig egentligen att han ska misslyckas för även om vi tackade nej till platsen för specialundervisningen så misstänker vi starkt att de fortfarande håller den åt oss.

    En pedagogisk kartläggning gjordes förra hösten och enligt oss föräldrar var den undermåligt gjord och vi ifrågasatte mycket av det som framkom men det dröjde flera månader innan vi fick alla underlag och då visste vi inte heller att man hade rätt att överklaga det. De har aldrig tagit reda på varför utan bara kartlagt hans beteende och att det bästa för honom vore att gå i en specialklass.

    Enligt specialpedagogen så kommer sällan "dessa" barn tillbaka till ordinarie klass. De har ingen sådan plan eller tanke. Enligt skolan är han ett hopplöst fall. De har givetvis inte sagt detta men när vi går igenom alla utredningar och saker som sagts på otaliga möten så är det så de ser på det. 

    Dessa klasser är för barn med en eller flera npf-diagnoser så som autism och ADHD och klasserna samt undervisningen anpassas till det enskilda barnets behov. Det är säkert en jättebra skola med flera pedagoger på färre barn men problemet är att vi inte tycker att sonen passar in där. Men samtidigt har det inte fungerat i skolan heller så nu vet vi inte vad vi ska göra.
Svar på tråden Specialklass eller inte för sonen?