Specialklass eller inte för sonen?

Nu funderar jag lite på hur mycket problem en 8 åring ställer till med som gör att man inte vill sätta in tillräckligt med stöd för detta barn. Att "fungerar inte detta så får han byta skola"
Har ni varit med en dag i skolan och tittat hur det är?

Vad säger specialpedagogen på skolan? Att ett barn som inte har en diagnos men som inte är inom mallen ska flyttas till en skola där det bara är barn med diagnoser. Låter helmärkligt.
Vad har spec.ped för lösningar då?

Det låter då mer som att de inte "vill och kan" och skickar alla svåra barn till denna nya skola istället för att hjälpa.
Finns väl inget i skollagen som säger att det är så det är tänkt att man gör med barn med större hjälpbehov.
Jag menar det finns ju barn med långt större stödbehov som får den hjälp de behöver än att bli bortskickade.

Ja vi har funderat på om en ny skola skulle vara ett bättre alternativ men problemet är att vi nu endast har 8 veckor på oss. Om sonen inte ändrar på sitt beteende kan han tvingas flytta innan jul till en specialklass (förutsatt att plats finns).

Självklart finns det fördelar med en specialklass med utbildad personal, små klasser och fler och bättre anpassningar. Det jag funderar över är hans personliga och emotionella utveckling då dessa klasser sitter helt själva och avskärmade från andra barn. De sitter i en egen skola, vilket innebär att min son kommer endast att se och umgås med barn med npf-diagnoser. Självklart är vi inte 25 st hemma men det är knappast kravlöst hemma. Även hemma måste han göra saker som han inte gillar så som läxor, städa sitt rum, borsta tänderna, lägga sig i tid, följa med på aktiviteter som han inte har valt eller är intresserad av osv. Han går på simskola som han inte har valt själv och som han egentligen inte gillar men det har fungerat betydligt bättre än den ordinarie skolan!

Nä specialklasserna är inte en särskola som jag har förstått det utan där är barn som har svårigheter med att anpassa sig till den ordinarie skolan och de flesta har någon form av npf-diagnos (ADHD, autism osv). Nu var det väldigt struligt under förskoleklass-tiden då det var problem mellan pedagogerna och andra terminen blev det flera vikarier som tog över. Däremot märkte vi att han funkar bättre med vissa pedagoger än med andra och vissa har lättare för att få honom att göra det som behövs göras. Samma problem hade vi under åk 1 då det blev många lärarbyten under 2:a terminen och en del problem i klassen med bråk och slagsmål (min son var inte inblandad i något av detta). Det som ligger min son i fatet är att han har ett temperament och kan bli arg fort, något som vi jobbar med mycket för att hjälpa honom att hantera. Problemet nu är mer att han vägrar att göra det han blir tillsagd att göra i skolan men hemma märker vi att han kan och har med sig kunskapen...

Ja vi har varit med i skolan men då har han inte reagerat på det viset som vi har fått höra om. Dessutom märkte vi att han inte alltid fick den hjälp han behövde när han fastnade på nån uppgift men också att sonen upplevde det som väldigt jobbigt att be om hjälp. 

En specialpedagog har varit väldigt drivande i den här frågan och redan vid upprättande av första åtgärdsplanen påtalat att borde gå i en specialklass. Vi har haft en massa möten och diskussioner med skolan sen sonen började förskoleklass och först nu fick vi gehör om att sätta in en elevassistent. Detta förmodligen då vi valde att anmäla skolan i våras och väntar nu på respons från Skolinspektionen. Samtidigt så får sonen endast 8 veckor på sig att vända den onda spiralen som pågått i över två år, vilket gör mig väldigt orolig. Om han inte fixar detta så kommer skolan ansöka om flytt oavsett vad vi tycker. Skolan påstår att det är så här man gör i den här stadsdelen med barn som av olika skäl inte klarar av skolans kravfyllda miljö.

Vad är det med hans beteende som de inte kan hantera? Springer han iväg? Vad händer när han blir arg? Kommer han alltså att ha en elevassistent som är med honom hela tiden nu?

Det vi har fått berättat för oss så blir han arg och "exploderar" och då säger han en massa dumma saker som de anser vara hotfulla och/eller svordomar, han kan bli arg och springa ut ur klassrummet och nån gång har han tagit av sig glasögonen och kastat dem på golvet. De anser att detta skapar en dålig arbetsmiljö för pedagogerna och barnen i klassrummet. Det som är sagt nu är att han ska ha en elevassistent under skoltid, framgick inte om det gällde även fritids men en av pedagogerna som är på fritids är också extraresurs i klassrummet då klassen har haft en turbulent tid med flera lärarbyten och vikarier.

Det skapar ju uppenbarligen en dålig miljö. Förhoppningsvis blir det bättre med elevassistenten, de borde ju kunna fånga upp honom innan det går så långt! Men annars är väl specialklass enda alternativet? Han kommer ju också att få det svårt socialt om det fortsätter, de andra barnen kommer ju att reagera mer ju äldre de blir.

De måste vara tydligare med vad de förväntar sig inom 8 veckor.

Om de går från att inte ha någon insatsplan och en rörig skolsituation kan de knappast förvänta sig perfektion inom såpass kort tid.

Mer rimligt blir väl att man sätter in insatser, gör en första utvärdering efter en kortare tid, ändrar lite vid behov och förhoppningsvis ser förbättringar inom 8 veckor. Då vet de ju att de kan jobba framåt och gradvis förbättra situationen.

Klarar de inte av att nå någon förbättring kan det kanske vara rimligt att ansöka om en plats på en annan skola, men förutsättningen måste väl¨ändå vara att de anstränger sig för att få till fungerande anpassningar.

Sedan undrar jag om de verkligen gjort en pedagogisk kartläggning och tittat närmare på orsaken till varför saker inte fungerar i skolan.

Dessutom tycker jag ni borde kunna kräva en plan för hur sonen på sikt faktiskt ska ha möjlighet att komma tillbaks till en vanlig skola.

Den typen av specialskola du talar om är ofta en skola där barnen går 0,5-3 år,  får tid bade för att mogna och får hjälp att hitta verktyg för att fungera bättre i den vanliga skolan längre fram.

Detta låter helt absurt. Arbetar själv på skola, och har många elever som har (från vad det låter på din beskrivning) haft större utmaningar att fungera i skolmiljön. Visst har olika skolor olika lösningar för särskilda anpassningar, men en särskild undervisningsgrupp ska ju verkligen vara en sista sista sista utväg och helst tillfälligt (och helst med inslag av "ordinarie" undervisningsgrupp också, vilket ju inte är så lätt när man går på en annan skola). Det är inte heller rimligt av skolan att skriva i åtgärdsprogrammet att han får "8 veckor på sig". Visst kan man utvärdera efter åtta veckor, det kan väl vara rimligt. Kanske kan man då se på vilket sätt assistenten har försökt hjälpa till, och om det har fungerat eller om man ska testa en annan metod. Men det är inte rimligt att tro att ett barn ska lära sig hantera/fungera i alla de olika situationer som skapar problem på 8 veckor. Inte att en vuxen skulle göra det heller. Då kan de inte rimligtvis ha en bra bild om vad som faktiskt utgör utmaningar för er son. 

Okej, slut på rant. Blir bara så förbannad när skolor inte tar sitt ansvar, när andra skolor verkligen gör allt i sin makt för att stötta (och möts förståeligt av misstro just pga andra skolor som inte gör det de ska).

Lite tips/tankar. Som ni skriver kan ni överklaga åtgärdsprogrammet. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men kanske kan det vara värt att överklaga just de 8 veckorna och vad det innebär? Se också till att personalen skriver ner i åtgärdsprogrammet exakt vad de tänker göra. Säger de att det finns tankar på en särskild undervisningsgrupp efter 8 veckor ska det stå exakt så, annars är det ju svårt att överklaga. 

Sedan ska jag kanske säga att jag har en nära vän som arbetat i en särskild undervisningsgrupp, och de har det motsatta problemet: Föräldrar vill in i det sista få sina barn dit, för att de ska få det stöd de vill ha. Kanske kan det vara värt att testa om skolan har en plan för hur er son ska "integreras" in i en vanlig klass igen. Som sagt, särskild undervisningsgrupp ska vara tillfällig. På min väns arbetsplats har de fantastiska resultat (detta är inte i GBG tyvärr). 

Är BUP inkopplade? Är skolpsykolog inkopplad? (Jag förutsätter eg. det, annars är det sanslöst att föreslå särskild undervisningsgrupp). Ibland kan man ju få hjälp att sätta press på skolan av utomstående. 

Och jag kan tyvärr inte tipsa om skolor i GBG, för jag bor inte där. Men jag vill ändå säga att det finns bra skolor också! Jag tror som inte ens att vi är i minoritet egentligen. Eller, jag hoppas verkligen inte det. 

Lycka till (och ursäkta för mitt låååånga inlägg!)