Specialklass eller inte för sonen?

Jag har varit förbannad i två år och alla möten med skolan har varit totalt kontraproduktiva och vi föräldrar har känt som att det bara är av ren formalia som vi har fått komma dit. De har inte lyssnat eller tagit till sig det vi har berättat utan de bestämde sig egentligen redan efter den pedagogiska kartläggningen att de inte hade kunskap/resurser att stötta sonen i hans skolgång men de var inte intresserade av att ta reda på vad som orsakade sonens beteende. De har gjort vissa halvhjärtade försök med några insatser men efter bara nån vecka slutat med det. Självklart var insatserna halvhjärtade när de redan hade beslutat sig för att flytta honom men de ville få med oss på detta. De hade gått bakom ryggen på oss och ansökt om plats i mars men till oss kom informationen i slutet av maj!! 

Jag vet inte ännu om det kommer stå uttryckligen 8 veckor på själva åtgärdsprogrammet för vi har inte fått den hemskickad ännu men det var vad vi fick till oss av skolan på mötet...inte ordagrant men att det här med elevassistent är sista lösningen. De är oroliga då sonen inte uppnått kraven för åk 1 och kommer kanske inte att klara av att göra det för åk 2 heller och därför vill de agera så här. Nu gissar jag bara men vet inte. Vad gäller specialklassen så är inte utgångsläget för skolan att det skulle vara kortvarigt/tillfälligt. De ser inte sonen som kapabel att klara den ordinarie skolmiljön som de refererar till konstant att det är en kravfylld miljö som alla barn inte klarar av. Jag hade nog varit lite mer välvilligt inställd till särskild undervisningsgrupp om det hade funnits på skolan där han går nu. Som det är nu får han byta skola helt och hållet och skolan är långt ifrån den ordinarie. De är dessutom helt själva och möter inte andra barn under skoldagen eller rasterna. 

Vi kontaktade BUP för rådgivning men då problemen uppstår endast i skolmiljö och ingen annan stans ansåg de att det var skolans problem att lösa och inget för dem. Vi gick med på en utredning av en psykolog (på skolans begäran) som visade på dels att sonen hade stora svårigheter att avkoda ord vilket enligt henne tydde på läs- och skrivsvårigheter. Dessutom hade han kort arbetsminne vilket kunde vara en av orsakerna till frustrationen som han upplevde och därför blev arg. Hon ansåg även att det även kunde vara en mognadsfråga pga att han är en pojke och född sent på året. 

Ja jag hoppas verkligen på att andra skolor sköter sånt här på ett bättre sätt. Det har varit ett helvete i två år och nu måste det få ett slut. Nu är det jag som får be om ursäkt för ett långt svar!:)

Hej

Jag har en snart 8-årig son som är väl fungerande i alla andra sammanhang men när det kommer till skolan så blir det stopp. Där kan han blir arg väldigt lätt, vägra göra det som krävs av honom och kan vara ovillig till att ta del av undervisningen genom att helt enkelt inte vilja vara kvar i klassrummet. Hemma däremot visar han på att han har tagit del av undervisningen och ligger bra till vad gäller läsningen men i skolan vägrar han visa detta. Vi föräldrar har kämpat för att sonen ska få mer hjälp och stöd vilket vi nu har fått igenom men med villkoret att om detta inte fungerar så ska sonen tvingas byta skola och få gå i en specialklass. Jag tror absolut att sonen behöver extra hjälp och stöd för att klara skolan men det som gör mig tveksam till specialklassen är att de sitter i en helt annan skola i ett annat område och de är helt avskärmade från andra barn. De som går i dessa klasser är barn med olika npf-diagnoser och många av dessa barn har problem med den sociala biten (enligt samtal med enhetschefen för dessa klasser). Sonen fungerar bra i sociala sammanhang och i alla andra miljöer och är "normalbegåvad" men av någon anledning fungerar han inte i skolmiljön. Hur skulle ni resonera kring att flytta honom till en specialklass mot att försöka få gå kvar alternativt byta till en annan skola? Hur viktig är den sociala biten i barnets utveckling ställt mot utbildning? Finns det någon skola i GBG som arbetar på ett annat sätt med dessa barn?

Jag vill börja med att säga att det på intet vis är ovanligt att barn med npf klarar/orkar utmärkt att vara ?normala? i vissa sammanhang men ej i andra. Det kan alltså vara så att skolan misstänker npf men inte törs säga det rakt ut. Kravkänslighet och vägran/oförmåga att bara göra som man blir tillsagd är inte heller ovanligt vd npf. Kanske har din son inte alls tillräckliga problem för att uppfylla en diagnos, och han är samma fantastiska person oavsett, men uteslut inte att han kan behöva särskilt stöd.

Det utesluter ju inte heller ts. Men skolan har ju inte gett stöd. Den typen av stöd ska i första hand ges inom ordinarie undervisning.

Absolut. De borde vara modigare och mer proaktiva. Det är fegt att inte våga säga till om man tror att barnet skulle kunna bli hjälpt av en utredning för att bättre kunna sätta fingret på vilka åtgärder som behöver göras. Det är lättare för dem att få till stånd större insatser om de får igenom sina ansökningar för extra stödpengar.

Din sons skola verkar inte bra. Du kanske ändå ska besöka specialskolan för att bilda dig en egen uppfattning? Kan vara en chans för din son att komma i kapp och mogna?

Lite tips på skolor jag hört gott om:

Fridaskolan i Mölnlycke, ska vara bra på att ta hand om barn med särskilda behov

Fenestra (finns 2 eller 3 stycken) små klasser och fokus på att alla elever ska uppnå målen

Vasaskolan, traditionell katederundervisning

Viktoriaskolan har också katederundervisning

Ugglumsskolan i Partille

Krokslättsskolan och Toltorpsskolan i Mölndal

Generellt om barn som har svårt att koncentrera sig, så ska man tydligen inte välja Montessori

Har du kollat på goteborg.se där finns förteckning över alla skolor i Göteborgs kommun?