Vi som blivit gravida efter IVF

Råkade skicka iväg det lite för snabbt.

Jag orkade vara med hela julafton så jag är supernöjd. Var rädd att det inte skulle gå. Ska byta fåtölj från vår till en i fjällstugan en vecka faktiskt. Sambon tyckte det var lite onödigt att åka när jag mår dåligt och inte heller kan röra mig så mycket. Men det ska bli så skönt med ett miljöombyte. Har bestämt mig för att lära mig virka så jag ska sitta vid brasan och virka och läsa när de åker skidor. Ska försöka mig på en liten mössa till bebis. Har insett att det är skönt också, bara att få komma iväg.

Hoppas ni inte uppfattar mig som bitter i mina inlägg, det är inte min mening. Tänkt en del på det. Jag är så tacksam för livet i magen. Har bara inte så mycket att berätta utöver illamåendet och smärtorna och mattheten. På tal om det är det dags för en illamåendetablett nu. Skriker av smärtor i bäckenet om jag varit uppe lite på dagen. Men har kommit fram till att även om det blir rullstol sen så är det ok. För det är bättre än flera månader i sängen. Och jag har accepterat att illamåendet kommer vara kvar hela tiden. Så jag är ganska nöjd med tillvaron ändå. Depressionen är bättre, har vissa dagar som är sämre.

Har köpt lite kläder till bebis, och fick även av mina föräldrar i julstrumpan.

Har halkat och trillat på sidan 2 gånger så har varit lite orolig för bebis men har googlat lite så jag är lugn igen. :)

Jag skulle bara skriva god jul tänkte jag och inte en hel novell. :) har läst det ni skriver. Är såå glad för er nya och nygamla i gruppen.

Stor kram på er

Måste bara fråga alla hur ni mår hormonellt? Känner ni några upp och nedgångar? Jag känner mig till och från som ett psykfall som ör superkänslig och känner mig typ ensam och övergiven. Vill konstant få bekräftelse och bli daltad med(hehe)! Har även fått ett sjukt kontrollbehov och ?nesting känsla?. Att jag måste göra om saker hemma och få allt perfekt. Allt från väggfärg till gardiner till nytt lekrum och tvättstuga, filtar. Ja ni hör ju, det är ju inte normalt! Blir typ så uppstressad att jag inte kan sova och får kort stubin... Någon annan som känner igen sig lite eller kan tala vett i mig?

Måste bara fråga alla hur ni mår hormonellt? Känner ni några upp och nedgångar? Jag känner mig till och från som ett psykfall som ör superkänslig och känner mig typ ensam och övergiven. Vill konstant få bekräftelse och bli daltad med(hehe)! Har även fått ett sjukt kontrollbehov och ?nesting känsla?. Att jag måste göra om saker hemma och få allt perfekt. Allt från väggfärg till gardiner till nytt lekrum och tvättstuga, filtar. Ja ni hör ju, det är ju inte normalt! Blir typ så uppstressad att jag inte kan sova och får kort stubin... Någon annan som känner igen sig lite eller kan tala vett i mig?

Måste bara fråga alla hur ni mår hormonellt? Känner ni några upp och nedgångar? Jag känner mig till och från som ett psykfall som ör superkänslig och känner mig typ ensam och övergiven. Vill konstant få bekräftelse och bli daltad med(hehe)! Har även fått ett sjukt kontrollbehov och ?nesting känsla?. Att jag måste göra om saker hemma och få allt perfekt. Allt från väggfärg till gardiner till nytt lekrum och tvättstuga, filtar. Ja ni hör ju, det är ju inte normalt! Blir typ så uppstressad att jag inte kan sova och får kort stubin... Någon annan som känner igen sig lite eller kan tala vett i mig?

Jag läser det mesta i tråden men skriver sällan av olika anledningar.

Jag gjorde RUL i torsdags när "alla andra" i tråden gjorde det och det kändes inte alls bra. Har varit väldig ledsen och nere sen dess och vet inte vad det beror på. Hela grejen kändes som det gick åt skogen. Barnet lever och mår bra så inget sådant.

Men jag undrar om hon mätte allt. Vad mättes på era ultraljud i ca v21?

Funderar på om jag ska ringa och be om ett nytt eller om jag ska gå privat. Jag fick heller inga bilder och frågade inte heller om det hon sa ingenting om det iof sa hon nästan inget alls. 

Sidan krånglar så inlägget kanske kommer fler än en gång

Vi har träffat barnmorskan v 25, 29,32,35, 37 och 39. Vi har ett möte till inbokat nästa vecka om det inte kommit någon bebis ännu då.

Jag har faktiskt inte skrivit något förlossningsbrev. På ett av de senare mötena med barnmorskan gick vi kort igenom om man hade några tankar eller saker man vill att förlossningen ska veta. Detta skickas till förlossningen så de har redan detta. Förlossningsbrev kände jag var överflödigt för man vet aldrig vad som händer. Jag tänker försöka ta det som det kommer så mycket som möjligt. Man har ju dessutom barnmorskorna där som kan det här och som kan guida en.

Hade inte heller jättekoll innan vi var på kurs, men det var precis lagom med information för min del. Inga detaljer utan mer vad som händer i de olika faserna och mycket att man inte kan veta alls hur den specifika förlossningen kommer gå till. En del behöver säkert veta mer och då finns ju mängder med böcker att läsa.

Vi har väldigt nära till sjukhuset, vilket känns skönt. Nu är det dessutom "lågsäsong" och risken för att behöva åka någon annanstans är ganska liten. Om det är fullt är närmsta andra sjukhus 6 mil bort så det hoppas jag slippa. Nu har vi typ 5 minuter med bil.

Taxi är väl ett tips om ni inte har bil :) oftast är det ju inte så dramatiskt som på film så det brukar ju gå att lösa.Ja det är ju jätteviktigt att han förstår det. Jag hade svårt att förstå (även om jag rent intellektuellt fattade) hur tungt det verkligen kan vara att vara gravid. Sen har så många av mina vänner och kollegor haft relativt lätta graviditeter där de knappt känt något.

Mannen här är jätteförstående. Vid nåt tillfälle när jag sa att jag kände mig jobbig som körde med honom så sa han bara att det är det minsta han kan göra för jag bär ju trots allt vårt barn och det är säkert jobbigare. Det är klart han tycker det ska bli skönt när jag orkar göra lite mer här hemma igen, men han klagar inte. Dessutom tycker han jag varit lugn och inte alls hemsk som man lätt kan bli med alla hormoner.

Jag har aldrig sett fotavtryck just, men nu vet jag ju hur bebis ligger så kan lista ut att det är en fot :) men har ju sett bilder på magar där man verkligen ser fotavtryck och det är ju så häftigt.

Nä, vi vet inte kön så börjar bli väldigt nyfiken.

Idag började slemproppen lossna så förhoppningsvis är det dags snart. Men det kan ju dröja länge även efter den lossnat.

Också precis plussat. Jag har barn sedan tidigare men inte med min man. Vi har försökt i 2 år men efter IVF utredning visade det sig att det var både slöa och få spermier. Vi gjorde vår första IVF i höstas men utan ett plus.

Inväntade mensen igen nu i januari för att få påbörja försök nr 2...döm om min förvåning om jag plussade i veckan istället!! :o 

Får man hänga på?

Tänkte uppdatera er lite. Ingen bebis ännu. Imorgon är en vecka över. Inga direkta tecken på att det är på gång heller. Haft lite småvärkar/sammandragningar vissa mornar, men gått över direkt...

Börjar bli otålig. Inte så farligt att vänta som jag trodde. Mest jobbigt är sömnbristen (som ju inte lär bli bättre sen). Kan inte ligga bekvämt. Har kommit fram till att soffan funkar bättre än sängen för tillfället. Dock tråkigt att inte få sova bredvid mannen. Och han får svårt att somna när jag inte är där, men däremot sover han nog bättre när han väl somnat och jag inte väcker honom för nattens femtioelfte toalettbesök.

Mest jobbigt är att vi så gärna vill träffa bebisen nu. Mannen pillar konstant på vagnen och undrar hur snabbt man kan gå ut på promenad. I väntan försöker han hänga med mitt syskonbarn så mycket som möjligt. Själv orkar jag inte riktigt det dessvärre.

Mitt syskonbarn har dock förklarat för oss att bebisen inte vill komma ut. Oklart varför och hoppas det ändras snart :p