Vi som blivit gravida efter IVF

Kuul med magbilder! Va fina ni är :)

Här kommer bild på min mage :) Vecka 22 imorgon.

Hejhej, nu tar jag mod till mig och skriver i tråden. Är bara i v. 8 än så länge och har inte vågat skriva för tidigt med massa dumma tankar på missfall. Inga tecken på det men orolig likväl. Har fått se det lilla livet på ultraljud. Vilka fina magbilder ni har! Jag tycker redan jag har mage trots tidig vecka. När började ni få mage? Är mitt första barn, är 32 år och hade tur att lyckas på första IVF-försöket. Är så tacksam för möjligheten till IVF.

Oljan har jag hört fler nu som lovprisar (så kanske inte bara var apotekstjejen som ville kränga prylar haha!) jag använde den även lite i ansiktet igår och inget konstigt hade hänt i morse när jag vaknade haha! här är en länk om någon vill veta:

www.bio-oil.com/se/se-sv

Brukar ni få sammandragningar när ni gör något speciellt? typ går fort, anstränger er på nåt sätt eller äter mkt? är det att magen blir hård som är sammandragningen? alltså konstant hård..? försöker utröna lite vad som är vad..

jag har hela graviditeten vart lite orolig att jag har för kort livmoderhals då jag gjort en konisering för 10 år sedan då de tar bort en bit av den delen i en operation. då kan man tydligen ha större risk för att föda för tidigt eller få sena missfall. Som vanligt är det många läkare som dementerar att konisering ska kunna utlösa det - men det är ju klart att hela läkarkåren aldrig kan vara överens. Som jag förstått det så 'mäter' man liksom inte livmoderhalsen hur som helst heller - antar att man måste göra en gynundersökning för att gör det - och jag har hört att man helst inte gör såna i onödan när man kommit så långt i graviditetetn. Någon annan som har någon åsikt/upplevelse/hört något om det jag svamlar om....? 

Ingen bebis här ännu, men lite mer slempropp som gått och lite mer förvärkar så får se om det händer något innan måndag (då vi har tid för igångsättning).

Min mage började synas tidigt och jag fick snabbt gå över till gravidbyxor. Men för er där magen inte syns så tänk på att i början är det ju inte bebisen som syns utan svullna tarmar mm. Så misströsta inte ;)

Vi har ju köpt britax smile 2. Att den upplevs ranglig av vissa tror jag mest beror på att den är väldigt lättrullad och man måste faktiskt vänja sig lite vid det i början. Mitt syskonbarn har rullats runt i en sån och minns att första gångerna jag körde vagnen var det nästan lite obehagligt för att den rullade så lätt. När man väl vant sig var det bara bekvämt :)

Jag har länge fått sammandragningar när jag gått och stått. Magen blir hård, men släpper efter ett tag. Gör inte direkt ont, men känns lite obehagligt. Läs på 1177. Finns ganska bra info om hur sammandragningar, förvärkar och värkar känns :) är inne och läser varje dag nu för att se om det kanske är något på gång :p

Är det någon som skulle va intresserad av att vi startar en hemlig grupp på Facebook?

Skulle va kul då man kan dela bilder och sånt lite lättare :D

Klart du ska gnälla. :) foglossningar är verkligen jobbigare än man trodde. Har börjat få mer och mer i underlivet. Har du det också? Jag jobbar 50% sen efter julledigheten, 25 innan dess. Har ett stillasittande jobb så det går ganska bra, men blir väldigt trött.

Ja det är så fantastiskt att få se lillan. :) har ni nåt mer besök inplanerat? Hon är ca 8 dagar liten. Iaf förra gången, denna gången sa han inte hur mycket men såg på skärmen att nåt mått var ca 1 vecka och nåt mått ca 2 veckor.

Vi har stått still med namnen senaste veckorna nu. Har några st som vi tycker är fina, men inget så där klockrent. Har ni kommit överrens? Eller har ni flera alternativ?

Åh tack. :)

Dags för illamåendetablett. :)

Kram

Jag är chockad, glad och ledsen på samma gång. Igår gjorde vi RUL, allt såg bra ut och vi bestämde att vi skulle göra det officiellt då. Jag skrev ett långt inlägg på facebook om hela resan hit, med både missfall och flera IVF försök, och avslutade med en bild från ultraljudet. Vilken respons jag har fått! Det är så många som har hört av sig till mig på PM och berättat att de gått igenom något liknande, och att de är så tacksamma för att jag delade vår historia. Både människor jag känner och människor jag aldrig haft kontakt med förut.  Mitt inlägg har börjat delas  och spridas både bland mina vänner, men också bland människor jag inte känner alls. Jag är så glad att det sprids eftersom det talas så lite om hur svår vägen till ett efterlängtat barn kan vara. Och jag är så glad över responsen jag har fått och alla fina kommentarer om hur det ger även de som fortfarande kämpar med att få ett plus, ett hopp. Men jag är också så ledsen över hur otroligt många det visade sig vara som gått  eller går igenom samma sak. Som jag inte hade en aning om. Det är verkligen vanligare än vad man tror. 

Hur har ni gjort? Har ni berättat för omgivningen vad ni gått igenom? Varför/varför inte? Jag önskar att jag hade gjort det tidigare, nu blev det inte förrän vi vet att det verkar gå vägen den här gången. Folk kallar mig modig som vågar berätta vår historia, men jag känner mig feg som inte sagt något förrän nu...

Har någon av er haft problem med sömnen? I så fall, hittade något som hjälpte er? Jag är i v.14 nu och de senaste dagarna har jag haft så svårt att sova. Är inte trött utan bara ligger och vänder och vrider mig hela nätterna. Somnar inte förrän på morgonen (somnade närmare 7 häromdagen och det ser ju inte bättre ut nu med tanke på vad klockan är, har inte sovit ens 1 minut i natt). Det är inte att jag behöver kissa, är hungrig, illamående, tänker för mycket eller något sånt utan jag kan bara inte sova för jag är inte trött. Eller ja, mina ögon är trötta men inte huvudet och kroppen.