Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi som blivit gravida efter IVF

    Ons 12 sep 2018 18:34 Läst 78101 gånger Totalt 3469 svar
    Ons 12 sep 2018 18:34

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Fre 21 sep 2018 11:26 #212
    Mjbo skrev 2018-09-21 08:59:51 följande:

    Tack för pepp! <3 


    Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting.. 


    Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :( 


    Skickar en stooor kram. Hjärta Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? 
  • Fre 21 sep 2018 11:26 #211
    Mjbo skrev 2018-09-21 08:59:51 följande:

    Tack för pepp! <3 


    Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting.. 


    Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :( 


    Skickar en stooor kram. Hjärta Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? 
  • Fre 21 sep 2018 11:33 #213
    jaktenpaflow skrev 2018-09-20 20:46:59 följande:
    Ja det är lite stressigt! Vi måste ju göra KUB då utomlands och var fått tips om några kliniker men de har inte svarat. Har för mig att blodprovet ska göras en vecka och ultraljudet en annan. Ska prova ringa igen imorgon! Ja det gör jag nog haha:)

    Hur mår du annars?
    Helt ärligt mår jag riktigt skit. Tror det är en graviditetsdepression. Jag vill inte leva vissa dagar, och oftast önskar jag att jag aldrig vore född eller dog innan jag blev vuxen. Jag gråter ofta och ibland okontrollerat och ibland känner jag att jag måste få ut smärtan så då kastar jag iväg nåt eller slår armen hårt i nåt (ibland händer det att jag slår till mig själv i huvudet också). Jag är helt ur balans med andra ord. Sambon och mina föräldrar får mycket skäll. Innerst inne är jag ju såklart överlycklig över graviditeten, men jag känner inget av den glädjen. Och den känslan gör mig ännu mer ledsen. Den ger mig också dåligt samvete och får mig att tänka att jag inte är värd detta när jag inte kan glädjas som jag borde. Jag har en tid hos psykolog på måndag. 

    Ibland tänker jag att det finns nån mening med att gå igenom detta. Kanske kommer man i framtiden kunna hjälpa nån annan. Kanske borde man bli (om man bortser från toppbetyg och 5 års studier) psykolog på en kvinnoklinik. Nån mening måste det ju finnas iaf. Vi har iaf blivit smartare och starkare tycker jag. Nu ska jag kicka skiten ur den här depression, för den är inte mig. 
  • Fre 21 sep 2018 11:35 #214
    Inalina skrev 2018-09-21 09:17:51 följande:
    ja vi får ju försöka peppa varann här Hjärta finns nog få människor som förstår en så bra som ni i den här tråden!  just nu har jag en lite jobbig morgon då jag är rädd att något är fel för jag inte känner några direkta symptom förutom väldigt ont i ryggen. tror jag är på v 5+0 (dvs v 6) idag och har ingen tillstymmelse till illamående Skäms illamående ska ju betyda att bebisen mår bra.. stööööön....
    Stooor kram. Hjärta Mina symptom försvinner också ibland. Vissa dagar mår jag inte alls illa för att sedan göra det nästa dag igen. Tänk att detta skulle vara värre än ruvningen, det trodde man inte. =)
  • Fre 21 sep 2018 11:37 #215
    Kaffe81 skrev 2018-09-20 20:30:38 följande:
    Det var lika för mig när jag gjorde första ultraljudet i vecka 9: embryot var 8 dagar mindre än det borde men då vi också gjort ivf så visste vi ju att det var rätt datum. Blev också lite orolig trots att allt såg bra ut. På KUB och RUL har den också varit lika mycket mindre, dvs följer sin kurva och ca 8 dagar mindre. Nu senast när jag gjorde RUL sa barnmorskan att om det skiljer mindre än 12 dagar så är det normalt. Förstår inte varför de inte sa det redan på de två tidigare ultraljuden, hade besparat en del oro. Hon sa även att det nog kommer vara en lite mindre bebis som föds. Är nu i vecka 24 och känner sparkar dagligen. Så följer den bara sin egen kurva verkar det vara bra!
    Tack. =) Vad härligt att känna sparkar. =)
  • Fre 21 sep 2018 12:00 #216

    Skickar en stooor kram.  Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? [/quote]

    Tack snälla <3

    Ja, jag pratade med min man om det senast igår. Han känner nog lite lika som mig tror jag, fast inte lika intensivt förmodligen.. Jag hoppas innerligt att dom här två veckorna går snabbt och att jag får lite hopp igen vid ul.

  • Fre 21 sep 2018 12:21 #217
    BaKu skrev 2018-09-21 11:15:04 följande:
    Mjbo skrev 2018-09-21 09:44:34 följande:

    Mår inte illa alls ja heller. och min trötthet är som bortblåst sen 2 dagar tillbaka.. Jag hoppas hoppas att våra symptom kommer tillbaka snart så man får känna att de faktiskt händer nånting där inne <3 


    Det är ju extremt olika som sagt så försök att inte noja för mycket även om jag vet att det är omöjligt. Jag mådde illa i 3,5 månader. Men så kom det plötsligt dagar när det var som bortblåst... Då kändes det ju direkt som att något var fel. Men det var väl kanske bara så att kroppen var lite snäll mot en ibland.

    Nu är jag ju så långt att jag känner rörelser och så fort bebisen är lugnare så blir man ju nervös för det istället. Då blir det alla möjliga knep och den stackars bebisen får ingen vila :p

    Man slutar ju aldrig oroa sig och vi som kämpat så mycket är nog extra oroliga.

    Men häromdagen så insåg jag att jag faktiskt är riktigt glad och vi vågar köpa allt vi kan tänkas behöva. Och jag njuter för första gången på riktigt av det här. Hoppas alla ni andra snart är där.
    Hej! Skönt att höra från någon som gått igenom alla tvivel på alla nivåer och kommit ganska långt nu =) vilken vecka är du i? haha kan tänka mig att man knuffar lite med den lilla där inne när den sover Flört det får du tillbaka sen när den är här och du ska försöka sova!Tungan ute

    Vad härligt att du känner dig glad också! jag hoppas också vi alla kommer dit Solig stor kram!
  • Fre 21 sep 2018 12:24 #218
    LillaAw skrev 2018-09-21 10:50:39 följande:
    Har inte heller några symtom på att jag är gravid. Har dock varit gravid som väldigt ung och gjorde då abort i v 8 och hade absolut inget illamående då och allt va bra. Alla känner nog inte illamående och för vissa kommer det nog senare med :) jag ska försöka att inte ta fler gravtest förän på söndag då det är klinikens testdatum. Hoppas HCG ska öka normalt. Ska ta digitalt med veckoindikator. Har också tagit test varje dag men börjar bli ganska dyrt nu med alla test hehe. <3
    nä man blir lite som en drug addict med alla stickor man kissar på Förvånad herregud - tror jag använt 10 st denna gången...

    ok då är jag inte den enda utan symptom i alla fall! kanske har vi tur och slipper må dåligt i 9 månader nu då Kyss så man kan fokusera på NÅGOT annat än att vara gravid...
  • Fre 21 sep 2018 13:06 #219

    Hej tjejer!

    Idag känner jag inte mig det minsta gravid förutom ont i bröna. Vad konstigt det är att ena dagen känna sig super gravid & ena dagen inget.... man blir ju så jävla nervös! Tycker dock mina bröst är mindre ömma idag... så nu är jag ju aaaas nojjig!!!!! Nån mer som känner så?

  • Fre 21 sep 2018 13:56 #220
    Seb81 skrev 2018-09-21 13:06:53 följande:

    Hej tjejer!

    Idag känner jag inte mig det minsta gravid förutom ont i bröna. Vad konstigt det är att ena dagen känna sig super gravid & ena dagen inget.... man blir ju så jävla nervös! Tycker dock mina bröst är mindre ömma idag... så nu är jag ju aaaas nojjig!!!!! Nån mer som känner så?


    Verkar vara 'nojje-fredag' för de flesta av oss idag Flört tiden fram till VUL är ju MYCKET jobbigare än ruvartiden tycker jag som anina nämnde också! man vill liksom göra precis allt för att den lilla ska stanna kvar - men egentligen kan man inte göra NÅGONTING.. jag går mest o smyghoppas att mina bröst också ska börja växa...det vore nåt - både för mig o mannen Flört
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll