Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vi som blivit gravida efter IVF

    Ons 12 sep 2018 18:34 Läst 78101 gånger Totalt 3469 svar
    Ons 12 sep 2018 18:34

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Lör 6 okt 2018 19:23 #591
    Inalina skrev 2018-10-06 17:35:30 följande:

    Ja det är väl det ;) men nu var faktiskt första gången jag vågade vara riktigt lycklig över att få se hjärtslagen. När man varit nere i djupet o vänt blev det lättare att bli positiv igen. Så otroligt dumt att ta ut något i förskott för att man läser om folk som vart med om MA när alla symptom försvunnit tidigt. Nu är det min tur att njuta av graviditeten :)! Kram!!!


    Förstår precis hur du känner, men du förtjänar att få njuta nu! :)

    Nu börjar graviditeten bli tung för mig. Magen är i vägen, ryggen gör ont, magen krånglar och jag är helt slut. Kan inte sova för är det inte ryggen som gör ont så måste jag kissa ungefär varannan timme. Men det är ju värt det. Får bara hoppas det går snabbt nu till januari.
  • Sön 7 okt 2018 10:47 #592
    Inalina skrev 2018-10-06 11:55:45 följande:

    Hej alla, förlåt om jag verkar vara en riktig Drama Queen det är normalt inte alls jag. Jag är så glad att jag har er här i tråden som peppar och stöttar i svåra tider!

    Nu gråter jag så tårarna sprutar av lycka istället - var precis på akutgyn som såg min lilla baby med ett tickande hjärta igen!!! :) den hade vuxit till sig till 8,2mm och gyn sa att allt såg bra ut.

    Tydligen kan man tappa ALLA symptom (förlåt att jag inte trodde på er..) utan att det är något fel. Jag har varit helt förstörd hela morgonen,legat i fosterställning och mannen försöker trösta, bröt totalt i hop i receptionen så receptionisten fick trösta mig när jag skulle berätta varför jag var där, och sen började tårarna spruta igen när jag såg att grodan lever.

    Nej nu ä det jag som slutar noja och börjar leva!!!jag mår ju faktiskt bra och är så fantastiskt glad över det! Jag hoppas ni alla får en fin helg- stor o varm kram på er allihopa!!! <3


    Åh så sköt att höra <3 Stort grattis!! Vilken vecka är du exakt i nu? Minns ju aldrig Hahha

    Kram!!
  • Sön 7 okt 2018 12:10 #593

    Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.

    Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.

    Kram på er

  • Sön 7 okt 2018 12:49 #594
    anina skrev 2018-10-07 12:10:23 följande:

    Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.

    Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.

    Kram på er


    Förhoppningsvis så är det inget. Magen är inte ens vän under graviditeten.

    Hade också ont på det sättet ungefär från samma vecka. Barnmorskan sa att det troligtvis inte var foglossning för det var så tidigt (även om hon medgav att det inte var omöjligt) , men det höll i sig och till slut var det ingen som sa emot. Däremot ville de testa för urinvägsinfektion för det kan ju ge en del ryggsmärtor. Men om du har foglossning så är mitt stora tips att köpa ett foglossningsbälte. Jag köpte det här och är mycket nöjd. Barnmorskan tyckte det såg så bra ut jämfört med de som vården sålde så hon skulle börja rekommendera det...

    www.rehaboteket.se/ortos/hoft-lar-ljumske/foglossningsbalte-backenbalte

    Det har räddat min vardag och hade aldrig klarat jobba eller ens gå hundra meter utan det.
  • Sön 7 okt 2018 14:17 #595
    BaKu skrev 2018-10-06 19:23:29 följande:

    Förstår precis hur du känner, men du förtjänar att få njuta nu! :)

    Nu börjar graviditeten bli tung för mig. Magen är i vägen, ryggen gör ont, magen krånglar och jag är helt slut. Kan inte sova för är det inte ryggen som gör ont så måste jag kissa ungefär varannan timme. Men det är ju värt det. Får bara hoppas det går snabbt nu till januari.


    Intressant att höra om olika stadier i graviditeten, du har ju liksom inte hunnit ?glömma? dina krämpor från i början heller så det känns som att vi andra får väldigt bra råd av dig! (Och lugnande ord:))

    Andra trimerstern verkar ju vara den bekvämaste innan man blir så förändrat fysiskt, men nu är det inte långt kvar för dig - försök njuta av att ni bara är 2 ett litet tag till och verkligen kan lägga allt fokus på varann :)
  • Sön 7 okt 2018 14:20 #596
    anina skrev 2018-10-07 12:10:23 följande:

    Igår kväll var det min tur. Hade såna kramper i magen. Tänkte att det var tarmarna. Men det höll på så länge. Tog en sån microlax för att se till att magen verkligen var tömd. Men senare fick jag såna kramper att jag inte kunde stå upp. Jag ber för att det var tarmarna. Är såklart nojig idag. Däremot så hjälper era ultraljud lite Inalina och Seb81. Ni var så säkra på att det var kört men allt var bra.

    Förresten ni som gått lite längre, jag låg även vaken pga att underlivet gjorde så ont (typ vid läpparna). Det dunkar, värker och tynger. Gick ut lite i ryggslutet med. Googlade på det och såg att man får det vid foglossning. Men är det inte lite tidigt? Är i vecka 10.

    Kram på er


    Hoppas det känns bättre idag!!skönt om vi kan lugna varann lite i den här gruppen<3

    Mina krämpor är tillbaka så järnhjälmen jag sluppit i 2 dagar tynger ner igen,och gör mig väldigt trött men det gör inget ;) ha en fin söndag!! Kram
  • Sön 7 okt 2018 19:28 #597

    Hej allihopa!

    Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)

    Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)

    Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?

    Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.

    Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?

    Hoppas ni har haft en underbar helg <3

  • Sön 7 okt 2018 19:35 #598

    Min man har börjat glädja sig åt minipysen. Vi har haft ett helvete senaste åren pga alla ivf och relationen har verkligen lidit av alla misslyckanden. Fortfarande en dag i taget men vi har valt att vara glada och se positivt på allt nu.

  • Sön 7 okt 2018 19:40 #599
    gammelpysen skrev 2018-10-07 19:35:00 följande:

    Min man har börjat glädja sig åt minipysen. Vi har haft ett helvete senaste åren pga alla ivf och relationen har verkligen lidit av alla misslyckanden. Fortfarande en dag i taget men vi har valt att vara glada och se positivt på allt nu.


    Va skönt att höra! Hoppas att ni kan fortsätta känna glädje tillsammans. Måste va underbart när man väl kommer dit tillsammans <3
  • Sön 7 okt 2018 19:55 #600
    Mjbo skrev 2018-10-07 19:28:00 följande:

    Hej allihopa!

    Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)

    Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)

    Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?

    Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.

    Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?

    Hoppas ni har haft en underbar helg <3


    Under utredningen och behandlingen mådde min man skit. Han är en person som har svårt att prata om sånt så tyvärr bar han en hel del inom sig och det resulterade i katastrof vid ett tillfälle. Det var vår första (och hittills enda) riktigt stora kris i vårt förhållande. Dock var vi fast beslutna om att ta oss igenom det och det gjorde nog också att han mer vågade sätta ord på vad han kände. I samband med varje misslyckande har han mått dåligt, precis som jag, men han har försökt att låta mig känna mer och vara stark tror jag. När vi väl lyckades var glädjen lika stor hos oss båda och han är helt klart bättre på att visa glädje än sorg. Sen kom perioden ni är i nu. När man inte vågar hoppas och vet att allt kan gå åt skogen. Då var han lite mer försiktig i sina känslor utåt. Precis som jag. Nu när vi kommit en bra bit på vägen blir han mer och mer känslosam och han börjar nog mer och mer knyta an (vilket naturligtvis är svårare för killarna). Häromveckan var vi på föräldraträff/information om amning och när vi gick därifrån så var han nog mer exalterad och tyckte det var mer intressant än jag gjorde. Jag tror det tar längre tid för den som inte bär på barnet att förstå, även om glädjen är lika stor hos oss båda.

    Men en sak som verkligen blivit skillnad är att han mer och mer har börjat "boa". Han fixar med saker konstant och är lite stressad över att inte hinna innan bebis är här.

    Han har också blivit ännu snällare mot mig. Han har alltid varit extremt snäll så nästan omöjligt att bli snällare, men han gör allt jag inte orkar/klarar utan att klaga och han håller koll på att jag äter ordenligt och inte sliter för mycket.

    Sammanfattningsvis så tror jag att det är viktigt att prata genom hela processen och har man en man som inte är så pratig av sig så får man nog dra ur sakerna. Och ha tålamod.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll